Vickan I skrev 2017-10-30 16:35:22 följande:
Känner igen mig så väl. är själv gravid i vecka 10 nu och är fortfarande livrädd för allt. Att det känns si eller så, eller att det inte känns si eller så, haha. Springer på toa en gång i kvarten och torkar för att jag tycker det känns som mensvärk och blödning hela tiden. Dock hade jag lite problem med rosa/blod ett tag, men det gick över. Är ett mindre vrak. Men skönt att du snart har vul. Det hjälpte en del helt klart att få bekräftat att det satt rätt. Gjorde sedan vul två veckor senare igen för att få bekräftat att det växte som det skulle osv. Men oron finns där. Lämnade blodprov för nipt idag, så nu ny terror vänta på svar för det.
Det går bra för honom. Har hämtat hem massor, men har lite svårt med särskilt finmotorik (penngrepp, klippa med sax) osv. Men har ingen resurs/assistent eller liknande. Får se hur det blir när kraven ökas iom skolgång sedan. Känns som han ligger rätt stadigt ett år efter ungefär och är mer jämn med dem som är lite yngre, men så är han ju dessutom ovanpå detta född på hösten. Men om man jämför det med att vi inte visste om han skulle kunna gå eller prata öht när han var 18 månader så är det stora framsteg!
Usch. Denna hemska väntan. Tkr jag tappar symtom, får mer "mensvärk" , som ilningar på hö sida -äggstock- nojar sönder mig o känner bara att det kommer sluta som förra gången.
Fast jag blöder inget, så det är väl bra o att jag får komma in på ett tidigt vul är också bra men usch så lång tid det tar när man längtar o väntar :(
Brösten ömmar såå mkt mellanåt o ibland känns dom ingenting, väldigt konstigt de där!
Kissar lite mer än vanligt kanske men annars ingenting.
Åh! Det måste ha känts som en stor seger med alla fina framgångar, plutt då!
Ja att födas sent kan göra mkt såklart, kommer gå bra för honom. :)
