Min mamma kommer dö..

Fy, vad jobbigt.

Hoppas verkligen ni hinner fira jul tilllsammans! Jag lider med dig. Det är inte roligt att stå där vid sidan. Så hjälplös. Alla stunder ihop är så värdefulla. Fånga dagen verkligen.

Jag tror att vi hade tur att mammas cancer upptäcktes tidigt och att hon hann leva över ett år sedan diagnosen.

Vet att denna cancerform ganska ofta går snabbt utför. Har en bekant vars pappa också dog i det och han levde mindre än två månader efter diagnosen. Han levde en vecka efter han slutade äta.

Mamma levde ju bara 3,5 dygn på sjukhuset och man förstod sista dygnet det var kort kvar så då var vi vakna vid hennes sida hela tiden och turades om sitta med. När döden var väldigt nära märktes det på henne så vi hann hämta bröderna som sov i annat rum innan hon dog. Hon väntade på alla.

Nätterna innan var pappa med i samma rum men sov.

Min mamma ville inte heller bli så mkt fotad. När hon hade cellgifter och inte fick färga håret tyckte hon väl sämst om bli fotad. Hon färgade håret när hon inte skulle ha mer cellgifter och då fick vi fota ibland , men man ser ju på bilder att hon är sjuk och så mager. Två bilder från sista julen har hon fastnat på och hon är en skugga av sitt gamla jag där. Lilla mamma.

Hjälplös är man verkligen. Det är så mycket mer vi skulle ha hunnit göra tillsammans. Men där står vi, hand i hand och tittar på när den jävla sjukdomen äter upp henne inifrån!

Vi har möjlighet att sova hos henne om det är nödvändigt, min syster bor dessutom alldeles i närheten. Det är skönt att vi har nära allihopa, det går snabbt att ta sig dit.

Vi hoppas verkligen hon får finnas kvar över julen också! Hon har humor fortfarande trots att hon knappt orkar vara vaken mer än 15-20 minuter åt gången. Så det är inte bara sorg, vi kan fortfarande skratta med och åt varandra! Så mycket värt!

Hon dog. Mamma dog. Årets mörkaste dag, i flera betydelser. Natten till idag somnade hon in. Det gick så fort. I tisdags var jag där med dottern i några timmar, de skålade i nyponsoppa och det var så fint. Sen tog det slut.

En av de finaste och tyngsta dagarna i mitt liv. Hon fick besök av alla hon ville ha där. När de övriga farit hem och bara närmsta familjen var kvar tog det bara några timmar till hon tog sitt sista andetag. Så överjävligt orättvist.

Men vad hemskt! Jag beklagar verkligen! Vad fint att hon fick besök av alla hon ville ha dit. Hon kanske ville få ta avsked och sedan orkade hon inte mer. . Hon slipper iaf plågas mer, för denna cancer är hemsk! Förstår att det är hemskt tungt nu just före jul också. Så tråkigt för er.

Nu kommer en tid som är jobbigare än sjukdomstiden. Saknad och sorg.

Hon dog. Mamma dog. Årets mörkaste dag, i flera betydelser. Natten till idag somnade hon in. Det gick så fort. I tisdags var jag där med dottern i några timmar, de skålade i nyponsoppa och det var så fint. Sen tog det slut.

En av de finaste och tyngsta dagarna i mitt liv. Hon fick besök av alla hon ville ha där. När de övriga farit hem och bara närmsta familjen var kvar tog det bara några timmar till hon tog sitt sista andetag. Så överjävligt orättvist.

Tack! Det är som ett stort mörkt hål i hjärtat. Hon blev bara 66 år gammal, och det gör mig så ont att hon inte fick vara med längre än så!

Hon hade så ont sista dagen, det var som att det gick se hur cancern åt upp henne inifrån när hon timme för timme blev svagare och svagare. Vi fick be om enorma mängder smärtstillande och ångestdämpande för att hon skulle finna ro i kroppen. Hon var "med" nästan hela vägen, det var bara de sista timmarna hon inte kunde svara på tilltal eller beröring.

Det kommer bli oerhört tufft framöver. Livet rullar ju på, jag har ju ett barn att ta hand om, och bebis i magen behöver lite lugn och ro emellanåt, för herregud så ont det spänt i magen det senaste dygnet. Har ibland inte kunnat stå upp då det gjort alldeles för ont i magen.

Nu väntar gentester hos både mig och min lillasyster. De kommer kalla oss på regelbundna kontroller resten av livet eftersom även mormor dog av samma jävliga cancertyp, vi ligger alltså i riskzonen att drabbas även vi då det uppenbart är ärftligt i vår släkt. Och bara det är oerhört skrämmande, att veta att jag kan råka ut för samma sak.

Den enda positiva känslan är att hon inte plågas mer. Nu är det bara vi andra kvar som behöver plocka ihop alla våra känslor och försöka få någon ordning på det här.

Vad hemskt att hon plågades så. Vad skönt att hon ändå var med nästan ända till slutet.

66 är ingen ålder. Min mamma blev 55 år. Jobbigt att magen bråkar också. Kanske bebis känner av att du inte mår bra.

Inte kul med en sån ärftlighet.

Min mamma hon oroade sig att hon skulle ärva mormors alzheimer. Så fick hon nåt ännu värre istället. Hata cancer!

Det är nog tur du har barn. Det blir liksom lättare med sorgen då.

Åh, vad ledsamt att din mamma inte heller blev särskilt gammal! Det är ännu värre när yngre människor rycks iväg, med hög ålder är det ju ändå mer "väntat" och naturligt.. inte när man knappt blivit pensionär, eller ännu tidigare.

Min mamma gick i pension vid 64, så hon hann åtminstone smaka på vad det innebar och som hon njöt av att inte jobba mer. Dörren föddes i september och om gick i pension i juni, så hon har verkligen fått ut mesta möjliga av sitt enda barnbarn!

Ja, Det känns inte så tungt alla timmar på dygnet när vi har en sådan glädjespridare till dotter att umgås med också! Det blir lite lättare mitt i allt elände.

Det är en jävla sjukdom! Och att dessutom få en så "okänd" typ av cancer också. Helt chanslös! Så tragiskt!

Det är ju det. Jag har känt ännu yngre som dött i cancer också. Men innan mamma dog hade jag inte förlorat någon nära i cancer. Samma år som mamma dog förlorade jag en bra kompis också, hon var bara 35.

Jag kände inte alls till denna cancerform innan mamma fick. Sen så ska man ju inte googla... Högst dödlighet av alla cancerformer.

Vad härligt att din mamma fått chans vara mycket med sitt barnbarn. Det är ju viktigt. Du får berätta för dina barn när de växer upp om deras fina mormor. Göra henne levande fast hon inte finns kvar.

Min dotter hon har ibland när hon haft funderingar om döden och så gråtit för att hon saknar mormor. Det är som gulligt fast hon ju inte kommer ihåg mormor alls, bara sett bilder och nån film på henne. Hon vet att mormor var en så fin person som verkligen är saknad.

Det där med att googla känner jag igen.. jag höll mig i ungefär en vecka från att söka på det, trots att det var fruktansvärd läsning så känner jag att jag absolut inte ångrade det. Jag fick förbereda mig i lugn och ro på vad som skulle komma. Min syster lyssnade bara på läkarna, och hon säger nu att hon önskade läkarna var mer tydliga för hon var inte lika "insatt" som jag. Jag frågade dock om jag skulle berätta vad jag läst, men det ville hon inte så hon fick göra ett eget val i det.

Ja! Min mamma har varit så duktig på att berätta om vår mormor (som ju dog av samma cancer, när jag var ett halvår gammal), det känns som jag ändå känt mormor på något vis fast jag aldrig kunnat bilda mig några egna minnen av henne. Så jag hoppas jag kan vara lika duktig på att berätta för mina barn den dagen det är dags! :) Hon ställde alltid upp för min dotter, släppte alla sina planer för att hjälpa till ibland när det behövdes ta ut vab eller bara för att umgås med henne. Helt fantastiskt att ha kvar i minnet!

Vi har redan hunnit planera mycket av begravningen och hon hämtades i en kista vi valde ut samma dag hon dog. Det kommer bli så fint, och det är så skönt att kunna "släppa" det nu över julen och slippa ha allt det kvar att tänka på nu.

Vi har bott hos pappa sedan i onsdags, hjälpt honom med "allt", städat, ringt jobbiga samtal, vattnat blommor, gråtit och skrattat tillsammans. Och dottern får honom på andra tankar när det blir för dystert. Känns fint att kunna ge honom det här nu inför julhelgen, men som jag längtar efter att få lägga mig i min egen säng, och få vara ifred en stund!

Det var väl som att jag inte ville tro det värsta förrän läkarna sa det ett halvår innan hon dog. Att hon bara hade kort tid kvar. Vad dumt att inte din mammas läkare var tydligare med att din mamma skulle dö.

Det är ju fint att ni kunnat vara hos din pappa och stötta. Är ju en hemsk sorg för alla.

God jul på dig! Hoppas ni får en fin jul trots sorgen!

Det blev en ganska fin jul trots allt. Stilla, men fin! Många som hörde av sig och vi har haft tid att samla oss lite på varsitt håll, men ändå kunnat prata och umgås "som vanligt".

Idag har vi planerat begravningen med prästen. Det kommer bli fint, men tungt!

Och under kvällen har dottern för första gången pratat om sin mormor och blivit ledsen efter hon sett en bild på dem två. Herregud så tufft, tårarna bara rann på mig! Hon saknar sin mormor, det är tydligt det!

Vad skönt att det blev fint iaf.

Det är svårt det där med att möta barn om döden. Finns ju en del fina böcker att läsa. Adjö Herr Muffin bland annat. Mina barn kommer ibland in på döden. Nu minns de ju inte mormor längre då de var så små när hon dog de två äldsta som träffat henne.

Våran jul blev också fin. Det gick bra att fira hemma utan mamma.

Begravning är ju alltid tungt.

Bred dina vida vingar hade vi på begravningen och den kan jag inte höra utan att gråta. Min mamma var också en sån person som älskade änglar. Hon har en ängel på sin gravsten. Sex år sedan är det nu som min mamma dog. Ett tråkigt jubileum och saknar henne lika mkt än även om jag inte tänker på henne lika ofta nu för tiden.

Hoppas att det går bra med begravningen och att det blir ett fint avslut. Det är viktigt!

Begravningen blev fin, precis som vi trodde. Det kom närmare 100 personer, många bekanta ansikten! Det var fint, men fruktansvärt sorgligt!

Livet rullar på. Det närmar sig bebis ankomst, det är bara en dryg månad kvar nu. Vissa dagar känner jag mig bara förväntansfull inför det, andra dagar känner jag bara sorg - sorg för att ha förlorat mamma och sorg för att hon och bebis aldrig får träffa varandra!

Vissa kvällar är det som att någon slagit mig i huvudet, jag känner mig helt knockad av sorgen, av att inse att hon aldrig kommer tillbaks. Jag kan bara inte förstå det ibland, medan andra dagar är jag helt på det klara med allt som skett och att det "är som det är".