Skrämd av film V5+1

Synd att du fick ett så otrevligt svar, men jag tror inte det är någon fara för fostret! Lycka till med graviditeten och njut mycket!:) vårat första barn, en liten pojke är beräknad till december!:)

Ja sjukt jobbigt när folk hoppar på en på det sättet. Det kanske är en dum fråga för vissa men inte för mig. Sen får man det anonymt också.

Tack snälla :) grattis va roligt , snart är han här :)

Herregud man får inte missfall för att man blir rädd? Hur tänkte du då?

Skulle du få missfall så är det även meningen, fostret är inte bra, så kroppen måste stöta bort det. Detta kommer inte påverka av vilken film du ser, vilken musik du lyssnar på, vem du pratar med, om du blir arg eller om du tränar till exempel :)

Du har fått reda på din graviditet väldigt tidigt så tänk på att leva normalt bara

Försök tänka att om du nu skulle få ett missfall så är det meningen.

På vilket sätt tror du att det ens skulle kunna påverka graviditeten att du blir rädd när du tittar på film..?...

Om fostret inte skulle överleva för att du blev lite skrämd skulle inga barn födas i krig runt om i världen. Dagens i-lands problem..

Exakt vad jag tänkte skriva.

Helt förståligt att du blir orolig, man är ju jätte nojig i början. Sjukt dåligt att så många dum förklarar dig och ger tråkiga svar. Tror inte att det är någon fara.

Förstår inte varför man måste håna?

Tror inte att folk är ute efter att håna TS utan bara göra svaret lite mer uppenbart. Givetvis får man inte missfall av att ha blivit skrämd av en film. Barn föds över hela världen i prostution,krig och fångenskap. Dessa mammor upplever nog mer skräck än någon av oss i Sverige förhoppningsvis någonsin får uppleva.

Missfall är något man får om det är fel på fostret,det är sällan något man kan framkalla själv som tur är.

Jag förstår precis din oro TS! Jag är ledare i en ungdomsverksamhet och när vi var på ett läger i somras var jag gravid i v 9 och hade inte berättat för barnen. En kväll när jag stod och borstade tänderna utomhus i mörkretsmög en av pojkarna upp bakom mig och la händerna på mina axlar och skrämde mig. Jag blev jätterädd och kände hur det liksom hoppade till i bröstet och hur magen drog ihop sig som om jag tappade luften. Pojken menade såklart inget illa sp jag försökte hålla ihop det och förklara snällt att jag inte ville bli skrämd, men när jag var själv igen började jag gråta och blev orolig för bebisen. Det är så mycket tankar som snurrar i huvudet och man är så orolig att något ska hända bebisen och leda till missfall, så din reaktion är inte konstig eller löjlig. Som tur är kan man ju säga med säkerhet bebisen klarar sånt, oavsett hur rädd mamman blir. De klarar betydligt värre saker än så :)

Lycka till och försök slappna av och njuta av graviditeten!