När bör man söka hjälp för missbruk?

Tycker det är otroligt stort av dig att erkänna för dig själv att du kanske behöver hjälp. Ett väldigt bra tips jag skulle vilja ge dig är att ringa anonymt till ex ett behandlingshem bara för att berätta om din situation och att du är orolig, där får man oftast prata med någon som är proffesionell eller själv tidigare haft problem. Jag ringde till ett behandlingshem som anhörig en gång för stöd och råd, tyvärr vägrar personen i min närhet att erkänna sitt missbruk..

Folk som jobbar med detta varje dag och är experter på missbruk är nog de som bäst kan svara på dina funderingar. Du kommer inte ångra dig, lycka till <3

Jag tror du behöver hitta andra sammanhang. Du dricker verkligen för mycket när du dricker. Jag gör också det men har aldrig blivit magpumpad, aldrig slagit upp halva ansiktet. Men hade jag gjort det i din ålder så hade det nog bara blivit en häftig historia att dra för kompisarna, få stå i centrum ett litet tag, något att prata om. Den där kompisen som bara skrattar bort det är ingen riktig kompis. Hade hon varit det så hade hon lyssnat på din oro men nu när hon kan skratta bort det så har hon dig att dricka ihop med och gå ut med nästa gång också. Att du riskerar att råka illa ut är inte hennes prio ett, hennes prio ett är att inte vara ensam i det liv som hon vill fortsätta med där det är så jävla kul att dricka och det som ni har runt omkring när ni dricker, om det nu är killar eller vad det är. 

Nu menar jag inte att snacka skit om din kompis men det är kompisarna som drar ned en så du behöver välja vilka du umgås med. Jag har själv haft såna kompisar, som inte lyssnat på mig när jag varit orolig eller när jag vill prioritera något annat än att dricka. Tyvärr var jag utsvulten på riktig vänskap och visste inte att välja bort de som egentligen inte brydde sig om mig utan bara brydde sig om sina egna luddiga motiv. Jag blandade ihop vänskap med bekantskap.

Jag tycker inte du ska se ditt problem som att du tar någons tid i onödan. Jag tror du behöver stöd i att se ditt eget värde och i att våga välja bort de vänner som leder till att en kväll slutar i dessa tankar och våga välja de vänner som kommer att leda till att du kan bli den du vill vara. Googla runt och se om du kan hitta någon rådgivning för unga. Bris kanske, om du är under 18? Du är värd bättre än att inte veta om din kväll ska sluta i magpumpning. Nästa gång kanske du råkar ännu värre ut. 

Hej! Jag gick för några månader sen till Soc för att jag inte kunde sluta dricka och ta piller osv. Fastän jag inte ville ta det igentligen så blev det så iallafall. Främst alkohol det blev bara kaos och jag var inte alls lycklig heller när jag drack, eller så drack jag så mycket till det blev svart och gjorde massa grejer som jag sedan mådde så dåligt över sen. Jag trodde inte jag hade problem själv eller att de va så allvarligt som det är. För det blir bara värre ju längre du håller på att utsätta dig och du kommer få mer konsekvenser. Mina kompisar dumförklarade och bortförklarade det jag sa också när jag frågade vad jag skulle göra och att jag ville ha hjälp och dem och sa, "de är ju bara sluta om du vill, du har väl inte så mycket problem" osv.

Men jag fatta ju att jag inte ville fortsätta så som jag gjorde, att jag kan och vill få ut mer av mitt liv och jag inte själv kan sluta dricka trots alla konsekvenser jag fått och att nått var galet när jag inte kunde sluta fast jag ville.

Så jag gick till SOC, sa liksom bara att jag ville ha hjälp att sluta helt enkelt. Jag blev erbjuden en behandling och det är hållt mig fri nu flera månader. Och det finns andra insatser dem kan hjälpa dig med, olika möten som du kan gå på.

Tveka inte Och be om hjälp nu!! Du blir bättre bemött än du kan tro och det finns hjälp att få ? all lycka till!

Jag blandar mig i och svarar. Jag jobbar med detta på soc. Vårdcentralen kommer inte erbjuda dig så mkt mer än ev läkemedel, antabus exempelvis. Det är min erfarenhet. De kommer inte kasta på dig en psykolog iaf.

På soc kan du bli utredd för att få hjälp att förstå var problemet består i och bad som behöver fokuseras på. De kommer även göra screening på hur din konsumtion ser ut. Det krävs inte mycket för att hamna på riskabla nivåer. Dricker man några glas varje helg så är man snart uppe där. Har man dessutom blivit skadad o haft samvetskval så är det definitivt ett problem.

Därefter erbjuds en insats (behandling) utifrån dina behov. Detta är frivilligt o du kan backa ur. Olika kommuner har olika insatser men det brukar vara någon form av samtalskontakt där man får hjälp att ändra sitt beteendemönster. Det kan även vara stödpersoner, kontaktperson m.m

Jag föreslår att du vågar söka hjälp hos soc. Vi är inte farliga :) kram

Starkt av dig att erkänna för dig själv att du nog inte har ett sunt förhållande till alkohol. Att få konsekvenser ex bli inlagd av ditt drickande får man oftast först när det gått för långt.

Eftersom det är kommunerna som har hand om missbruksvården hade jag valt att ringa anonymt till socialtjänsten och frågat om det finns någonstans dit man kan komma i kommunen för råd och stöd kring alkoholvanor. Många kommuner har någon sådan tjänst dit man kan gå anonymt. Lovar dig att dina tankar inte kommer att bagatelliseras! Och jag tänker att du tar ju kontakt för att få koll på om ditt förhållande till alkohol är osunt eller ej, de du pratar med är ju experter på det och kan göra den bedömningen tillsammans med dig.

Att din mamma och din kompis bagatelliserar detta låter i mina öron som att de själva kanske inte har en så sund syn på alkohol.

Det är så tråkigt att du inte fått stöd av din familj. Förstår var du har fått uppfattningen ifrån att du överdriver. Du överdriver inte, och du har rätt till hjälp. Ta emot den! Du blev tvungen att tro på det din familj sa, att du överdriver, för att stå ut med att du inte fick stöd. 

Men nu finns faktiskt stöd att få, så du måste inte förminska ditt hjälpbehov längre. Det kanske är din familjs ord som nu ekar inom dig. Jag beklagar att din familj inte fanns där med det stöd du behöver. Men du kommer upptäcka att det finns fler i din situation, så du är inte ensam. Du kommer uppleva gemenskap med andra som säger: "Jag också".