Ex (med borderline) hör av sig...?

Om ni inte ändrar era känslor varför behandlar ni plötsligt eran partner som skit då?! 

Strax innan sommaren gjorde mitt ex slut med mig för att hon inte längre hade några känslor för mig. Det kom som en chock då hon och jag kom varandra otroligt nära under de relativt få månader vi var tillsammans. Vi umgicks jämt, vi gjorde hela tiden utflykter och hon följde till och med mig på min kusins bröllop och umgicks med hela min familj. Och ännu konstigare var det att hon var den som var mest nojig över att det skulle ta slut! Det var hon som kunde börja gråta över tanken på att det skulle ta slut! Det var hon som var sjukligt svartsjuk! Det var hon som hela tiden messade mig och blev nojig om jag inte messade tillbaka henne inom några få minuter! Ändå var det hon som tappade känslorna och gjorde slut... En sån snabb tvärvändning och personlighetsförändring har jag aldrig nånsin upplevt tidigare!

Hur som helst så har hon nu börjat höra av sig igen sen en tid tillbaka! Nu säger hon att hon saknar mig och berättar att hon tydligen varit helt melankolisk på sista tiden! Hon berättar inte varför men hon ger små antydningar om att hon vill träffas, typ "vad gör du ikväll?" varpå jag svarar och sen tystnar hon...

För det första undrar jag vad fan det är som pågår? Hon gjorde ju slut med mig och nu SAKNAR hon mig helt plötsligt? För det andra så undrar jag vad fan jag ska göra? För jag har ärligt talat ingen större lust att träffa henne igen efter allt det som hänt... men hur ska jag göra? Ska jag bara säga det rakt ut eller hålla tyst?

En del av borderline är att man har svårt att släppa in någon på djupet, och att lita på någon. Men när man väl litar på personen till 100% så ger man den sitt liv.

Även om man har episoder där man är en idiot.

Så det där med att en person med borderline bara kan ha ytliga relationer stämmer inte

För att de har "Borderline" ett privilegium att aldrig ta ansvar och alla ska bara trösta deras psykiska misshandel och ha tolerans för det för "det är inte dras fel"

Läkare är dock smarta. Säga till en person med 0 självinsikt eller självkänsla "Du har denna sjukdom du kan inte ändra på dig, så säg bara det till alla andra så blir ditt liv bra, och köp dessa mediciner, så blir det lite bättre"

Vilket bs! För det första går borderline att bota då det inte är någon kronisk sjukdom utan en personlighetsstörning. Detta är vad läkare säger till folk med borderline!

För det andra finns det inga mediciner mot borderline, igen för att det inte är en sjukdom.

För det tredje är en borderline diagnos inget man helst nämner för folk pga dess dåliga rykte, därav är det nog väldigt få om ens någon som ?skyller på sin diagnos?.

Diagnosen medför dock en hel del positiva egenskaper också (dessa försöker jag bevara), jag är extremt lojal, kärleksfull, trogen, väldigt empatisk m.m.

De sämre egenskaperna som impulsivitet, självdestruktivitet, självskadebeteende, humörsvängningar och i mitt fall även missbruk har jag jobbat mycket med för att få bort.

Det är svårt och tar tid men det går!

Får jag fråga en sak? När ni gjort något riktigt dumt, oavsett vad det är, hur lång tid tar det innan ni ångrar er? Och när ni verkligen sårat någon, som t.ex. mitt ex gjorde mot mig, hur brukar ni känna inför det? Jag undrar för att mitt ex faktiskt verkade lycklig när det tog slut. Det kändes lite osmakligt av henne.

Kan bara prata för min egen del.

Det tog inte lång tid alls. Däremot blir ångesten över mitt vidriga beteende (har varit fruktansvärd elak ibland mot exmannen) så svår att hantera så jag stänger helt av känslorna för att överleva. Om jag ber om ursäkt och ångrar mig så blir det ett erkännande att jag gjort fel och ångesten blir ännu värre.

Så det kan mycket väl vara så att hon spelade glad och lycklig men egentligen var väldigt ledsen.

Tror som sagt inte att hon skulle höra av sig till dig nu om hon inte hela tiden haft och har starka känslor.

Finns liksom ingen anledning till det.

Mitt ex frågade ofta hur jag kunde agera så känslokallt emellanåt och varför jag hade så svårt att säga förlåt. Svaret ser du ovan.

Jag måste erkänna att hon låter extremt lik mig i sitt beteende. Jag har också en enorm stolthet men har lärt mig idag att kunna be om ursäkt och erkänna om jag gör något fel.

Jag har fortfarande svårt när det gäller ångest för skitsaker för det får jag ofta, jag är dessutom något mer nojjig och orolig över saker än andra människor enligt min nuvarande pojkvän. Får ofta höra "Men sluta nojja nu, det är säkert inte som du tror" och liknande.

Men jag är fri från diagnosen och grymt mycket bättre och mer stabil i mitt humör sedan min behandling. (1,5 år i MBT)

Om du ska träffa henne face2face kan bara du själv svara på. Är du helt säker på att du inte vill tillbaka så blir det kanske mest jobbigt för er båda?