Min flickvän dricker för mycket och kan ej kontrollera sig själv när hon är full
Jag har varit tillsammans med min sambo i över 4 år. Vi har haft det struligt att hålla ihop då hon är från Kanada och vi har varit tvugna att spendera över 3 månader isär ganska ofta pga migrationslagar (vi ansöker om sambovisa nu men tar nästan 2 år, och under tiden får hon ej vara i Sverige utöver normala turistlagen tillåter).
Trots allt detta har vi hållt ihop, tror ej många hade klarat spendera så mycket tid isär i början av ett förhållande. Hon är så fin, full av kärlek och energi. Motsatsen till mig som är ganska introverted och svårt att visa känslor.
Där är en sak vi haft problem med länge; hennes drickande. Speciellt under dem perioder hon är i sitt hemland. Jag dricker i princip aldrig, men hon älskar att gå ut och ha kul och dricka, vilket jag ej har några problem med, litar på henne till 100%. Men hon är extremt dålig på att kontrollera sin sprit, och när hon blir full så blir hon ganska "slampig", och slutar helt kommunicera med mig (vilket såklart leder till att jag sitter hemma och oroar mig hela dagen tills hon skriver morgonen efter).
Hon har aldrig varit otrogen men jag vet att hon flörtar med killar för att få drinkar etc när hon e full.
Jag har pratat med henne om det flera gånger, har nästan lett till att vi har gjort slut ett par gånger. Jag bara ber henne att ta det lugnare när hon går ut, att hon ej blir aspackad. Och hon försöker, men som sagt, om hon råkar bli lite halvfull så slutar hon aldrig, det är faktiskt på gränsen till ett alkoholproblem, hon kan verkligen ej kontrollera sig själv så får hon druckit några drinkar.
Jag tror ej jag kan leva resten av mitt liv med kvällar som dessa, där jag måste barnvakta henne genom hela kvällen så att hon kommer hem säkert (hon är ej speciellt trevlig full heller). Jag älskar henne, och hon älskar mig extremt mycket. Men någonstans inombords känns det som att vi har ett utgångsdatum, då jag ej vill se mamman till mina barn bete sig på det sättet. Kanske betyder det att jag är problemet, jag kanske bara är för "tråkig" av mig, men det är såhär jag känner.
Har ni lyckats läsa genom allt detta så hade jag gärna hört vad ni tycker. Är det kanske bara bäst för oss båda att avsluta det nu, även om det finns så mycket kärlek där. Då det känns som jag ej kan ta många fler sådana kvällar, och dem kommer ej sluta.