Sviken. Det gör så jäkla ont i mig.

2012, 5 år sedan var den värsta tiden i mitt liv.

Jag hade mycket vänner och var rätt omtyckt, till en början. Jag hade de två absolut bästa vännerna och den ena hade jag känt långt innan och aldrig lämnat varandras sida, inget skitsnack, inga lögner. Den andra bara klickade jag direkt med något år innan också. Allt var så jäkla bra!

Jag var ung och hade sån jäkla attityd, jag hade för mycket. Mitt självförtroende var över molnen och jag skyddade alla omkring mig som jag tyckte om.

Jag stod upp för den ena kompisen när hennes kille stod och rent utsagt spottade skit på henne, hon var så ledsen. Jag sa emot honom, som även var min vän. Efter den här händelsen vände alla mig ryggen. ALLA.

Jag har aldrig känt mig så sviken och bortkastad i hela mitt liv, mina två bästa vänner vände mig ryggen och önskade mig inte mer än döden, som de dessutom skulle fira. Vägra prata med mig för att inte själva riskera att bli ?o omtyckta?. De hade varandra men jag lyckades även få de sams, och idag är dom bästa vänner. Det gör så jäkla ont i mig. Varför ställde jag upp? Varför var jag inte tyst?

Kommer jag nånsin att kunna glömma det här? Jag mår skit så fort jag tänker eller läser gamla Konversationer.

Den här händelsen förstörde mig och jag ballade ur och hamnade i helt fel umgängen, som jag tack och lov tagit mig ifrån. Jag har inga vänner kvar.

Jag har mina fantastiska barn och min underbara sambo. Jag vet inte om jag skulle orka utan dom..