Kan de se min historik?
Jag och min man går i tankar på adoption.
Hur mycket av vår historik behöver de veta?
Tänker mest mina psykologbesök, medicinering osv. Är det något de kan se?
Jag och min man går i tankar på adoption.
Hur mycket av vår historik behöver de veta?
Tänker mest mina psykologbesök, medicinering osv. Är det något de kan se?
Jag har en bekant som har åkt in och ut på psyket halva livet. Panikångest och depressioner. Han har en adoptivfotter men de lyckades hålla hans historik hemlig.
Men hur skulle de ens få veta det? Varför skulle det ens angå dem när det inte är något som påverkar mig?
Men hur skulle de ens få veta det? Varför skulle det ens angå dem när det inte är något som påverkar mig?
Du är skyldig att delta i socialstyrelsens utredning för att bli godkänd för adoption. De kräver in ganska mycket dokument och journaler. Om du inte alls påverkas tycker jag du ska gå till läkare för att få det dokumenterat så att du kan lämna journal på det.
Jag har gått vid psykolog för specifika händelser, ena vid 14 års ålder och andra i vuxen ålder. Det finns inget att visa på, det var inte ens jag som ville dit och jag kände aldrig att det gav nåt.
Du blir inte godkänd om du har psykisk ohälsa. Inte ens en behandlad depression får du ha.
Man kan inte hålla den typen av historik hemlig. Däremot finns det ju chans att få adoptera ändå även om det är ovanligt.
Du har fel.
Jag vet att mina bekanta var väldigt nervösa att hans historik med psykiska problem skulle komma fram. Jag har extremt svårt att tro att adoptionsbyrån visste om det utan att ta upp saken med dem.
Min mycket nära vän och hennes man var referens till paret. De höll tyst om hans psykiska hälsa. Det gjorde alla deras referenser.
Varför skulle det vara omöjligt att hålla hemligt ? Vi har inte ens ett journalsystem som garanterar att all viktig information kommer med när man byter sjukhus i samma stad. ( egen erfarenhet från Stockholm )
Men i din TS talar du dessutom om medicinering, vilket tyder på att du ändå behandlades för något, hur fungerar det ihop med att det inte finns något att visa på?
Om du ärligt inte anser att det finns något negativt i dina journaler så borde det ju inte vara ett problem att visa upp dem? Finns det saker i dina journaler som du idag är helt frisk från så går det ju att bevisa med en ny utredning och kommer i så fall mest troligt inte att utgöra ett problem.
Försöker du dölja saker kommer det dock antas att det finns ett skäl till det.
Ja, ångestdämpande som jag aldrig tog.
Jag försöker inte dölja något, men de har inte med det att göra och det är inget jag vill prata om.
Låt oss säga att du ska anställa en barnvakt, vill du då hellre anställa den som gärna uppvisar bevis för att denne inte är kriminell eller har psykiska problem (idag), eller den som anser att "du inte har med det att göra"?
Det är ett stort ansvar att välja ut dem som är lämpade att ta hand om ett barn.
Men det är inget som påverkar mig öht.
Jag har dessutom tre barn som alla är väldigt välartade och gör bra ifrån sig i skolan, det borde vara kvitto på att jag är en bra mamma.
Men det är inget som påverkar mig öht.
Jag har dessutom tre barn som alla är väldigt välartade och gör bra ifrån sig i skolan, det borde vara kvitto på att jag är en bra mamma.
Om ni redan har tre barn, varför vill ni adoptera ett?
Nej, men så ska det väl inte vara ett problem att gå till en läkare och få det på papper och bevisa det?
Bevisa vad? Hur ska ett läkarbesöka visa något om man inte själv vill prata om det? De kan bara visa OM nåt är fel, men det är väldigt lätt att dölja det om man inte vill visa det, så ett läkarbesök säger ingenting.