Arg på mig själv för att jag ibland blir ''känslokall''

Hej. Jag läste ditt inlägg och kände genast empati för dig, du är verkligen inte en dålig vän! Tvärtom. Att du blir såhär självkritisk och tar dig tiden att fundera hur du bäst stöttar en vän visar ju att du är världens bästa vän man kan önska sig så känn ingen skuld över detta.

Det finns ingen regel "Hur svarar jag bäst?". För vi alla behöver olika sorts stöd beroende på vem vi är och vad för situation det gäller. Men det finns faktiskt ett väldigt enkelt sätt att veta hur du gör för att det ska kännas bra för just henne du lyssnade på, fråga henne "Hur kan jag bäst ge dig stöd? Tycker du om att jag bara lyssnar eller vill du ha mina råd med?"

Och berätta att du är mån om att ge henne det hon behöver. Det är det bästa stödet man kan få. Personligt anpassat på beställning! Ett tips jag läst till mig om är att prata och vara på personerna nivå. Om en kompis sitter ner och pratar väldigt försiktigt ska du inte stå upp och ha hög piggt röstläge för empati handlar om att vara utifrån den andres perspektiv så försök följa efter deras röstläge och kroppspråk.

Sedan finns det en chansning som jag själv brukar ta när en person har svårt att säga vad de önskar från mig, då tar jag de om handen, ögonkontakt om det går, och säger lugnt "Om du behöver prata im det här, eller om vad som helst, så finns jag här"

Det tror jag att de allra allra flesta uppskattar att höra, då säger du "Jag vet inte vad jag ska göra men kommer du till mig ska jag göra allt jag kan"

När det gäller sorg har jag dock lärt mig att du ska ta initiativet till kontakt, för de flesta i sorg orkar inte komma till dig / höra av sig även om de vill.

Hoppas jag var till lite hjälp det kommer säkert flera andra bra tips i tråden tycker många här inne har kanon-tips om allt möjligt verkligen bra kloka råd som underlättar.

Man kan komma i efterhand också, och säga det man inte fick fram just i den situationen. Då har man ju hunnit tänka efter, och det blir mer äkta  det man säger. Så gjorde en kollega mot mig en gång, och det kändes bra. Jag har själv också gjort på det viset, eftersom det kan vara svårt att hitta de rätta orden just i stunden.

Ditt tips var fantastiskt, fick ju lite psykologiska tips, det är ju hur bra som helst.

Även om de flesta människor brukar ändå ''spegla'' sig ifrån personen som pratar om känslor, så kan det ändå vara bra att veta.

Kanon!

Ehum...Nu var detta i Torsdags, som hon berättade om sin ensamhet, på Fredagen fick jag ingen chans att prata med henne på enskild ställe. Men på Tisdag kan det finnas en chans att prata med henne. Vore det dumt om man tog upp det, och kanske säga i något stil med: Jo, jag tänkte på det du sa häromdagen, jag är ledsen att jag inte gav någon ordentlig respons. För det första, så blev jag ställd när du tog upp det, och nästa dag, så kände jag att det inte fanns någon chans att ta upp det. Så jag vill bara ge dig respons nu'', och så säger man helt enkelt kanske vad känner utöver personen tagit upp tidigare.

Eller vore det kanske bara jobbigt att ta upp en ''gammal'' sak?

Jag personligen hade uppskattat det, men det är ju inte säkert att andra gör det.  Vad tror du?

Tack på förhand och tack för din tips!!

Kan man verkligen komma ca tre-fyra dagar efteråt, och ta upp det?

Vore det inte märkligt, eller vad tycker du?

På Fredagen fick jag ingen chans att snacka med personen enskilt och jag träffar inte personen förs på Tisdag, så kan man ta upp det då?

Blir det kanske jobbigt och konstigt?

Du låter som en bra vän som ställer höga krav på dig själv. Ställ inte så hög press på perfektion på dig själv så att du mår dåligt.