Snälla hur slutar jag tänka på att hans liv bara går vidare utan mig?
Efter år av nästan psykisk misshandel, otrohet, lögner, illa behandling men samtidigt massor med närhet, gemenskap, resor, aktiviteter så har jag för snart ett år sen beslutat att jag inte orkar mer. Han ljög konstant och bedrog mig med till och med personer i min närhet! Han har inte erkänt en enda gång att detta är sant men så många kan ju inte ljuga. Han har bjudit ut folk bakom min rygg på gymmet och ljugit och sagt att jag är hans kusin till dem bland annat.
Listan är lång på vad han har gjort. Samtidigt har jag aldrig klickat så bra med någon. Han fanns där för mig jämt och ständigt och sexet var det bästa vi hade.
Nu har det snart gått ett år han hör fortfarande av sig, han vill att vi ska vara kk eller vänner. Jag vill ha honom jag saknar honom men jag håller mig för att jag är helt trasig inombords och inte orkar få de där känslorna och misstro, misstänksamhet. Jag rotade jämt i telefonen och under sängen efter hårstrån från andra tjejer och jag hittade jämt bevis :((( Jag orkar inte med de känslorna. Under tiden med honom fick jag olika psykiska besvär som hjärtklappning och jag tappade håret och svimmade nästan ibland. Detta kopplar jag helt ihop till händelser med honom.
Idag reser han till Barcelona. Han skriver att det är med en killkompis på fb men jag vet att det är med någon av hans tjejer han träffar. Han har inga killkompisar. Jag sitter nu här och har återigen samma magkänsla att han bedrar mig, fastän det är slut nu sen många månader tillbaka.
När ska denna olustkänsla försvinna :(((( När ska jag acceptera att hans liv går vidare som om inget hänt och att jag fakstiskt inte är värd något mer än ett knull för honom? Jag kan inte förstå hur jag bryr mig fortfarande för när jag verkligen nu tänker på honom så skulle jag ju inte vilja resa med honom heller. Jag föreställer mig hur vi går där hand i hand och sen när vi lagt oss så får han något sms som han läser och vinklar mobilen och döljer den så att jag inte kan se vad det står. Men trots att jag vet att han bara gör mig ledsen nästan så kan jag inte sluta bli svartsjuk som nu! Han har roligt och reser och har fysisk närhet och tjejer hela tiden! Jag är ensam sen det tog slut har inte träffat någon ny har inga singelvänner att umgås med och de gifta har fullt upp med jul och fjällen.
Hur går jag vidare snälla ge mig konkreta tips är det någon som förstår hur jag känner? Varför kan jag inte släppa honom? Blir det bättre att vara kk och åtminstone ha sex än att sitta ensam och inte få någon närhet från någon? Jag vill ju ändå inte ha honom som min blivande man längre men ändå klarar jag inte av att sluta tänka på honom jag saknar honom och vårt "liv" ihop som vi ändå hade när det var bra. :(((
