Vad är en soulmate för er?

Men herregud... han kommer uppenbarligen inte förändra på sig eller situationen. Tycker han är ett as nu och har bart det tidigare. Även om han var villig att ändra på saker skulle jag aldrig kunna fortsätta lita på eller vara med en sådan person. Ja, det är jobbigt. Ja, du älskar honom fortfarande. Men för fan, älska dig själv lite också. Lämna nu eller lev med att få vara hans andrahandsval som han behandlar som skit. Bara upp till dig.

Ja du har så rätt. Han är en egoistisk skitstövel och vägrar ändra och förstå. Han har inte ens en vilja till att ändra eller förstå. 

Och du har helt rätt. Det är dags att jag älskar mig själv. 

Och han ger dig inte alls dubbla budskap, han är tydlig med att du är hans andrahandsval på alla sätt och vis. Hade hon sagt imorgon att hon vill vara med honom så hade det vart tack och adjö med dig. Han vill inte alls reparera ert förhållande som det var innan, han säger ju tydligt att han vill ha kvar det som det är med dig som en slags snuttefilt eller någon att ha sex med i princip medan han väntar på henne.

Den enda som kan ta sig ur detta är du själv. Ha lite självrespekt och gå. Du borde ha lämnat för länge sen. Fattar inte ens hur du fortfarande kan älska någon som så tydligt totalt skiter i dig och har gjort det i flera år. Lämna nu eller fortsätt lev i din självvalda olycka.

P.S. förlåt om jag öåter hård, men känns som att et är vad du behöver. Någon som ruskar om dig. Han behandlar dig som piss verkligen. Inse att du fötjänar mer. Att börja om känns sugigt, det förstår jag. Men även m det är jobbigt initialt så lovar jag att du kommer vara lyckligare även som ensam. Och så länge du håller fast vid honom så missar du alla möjligheter att hitta någon som du älskar och som älskar dig tillbaka och behandlar dig väl.

Tack för era synpunkter.

Jag har bestämt mig att lämna honom men jag tänker inte förklara för honom varför jag lämnar. Det borde han veta vid det här laget eftersom jag har grälat, bråkat, skrikit, skrivit till honom, förklarat lugnt och sansat men inget har hjälpt. 
Nu går jag. Packar ett par väskor och lämnar bostaden idag.
De saker som är kvar och lägenheten tar jag tag i senare när allt har lugnat ner sig. Just nu orkar jag inte eftersom jag känner att jag är på väg att rasa ihop av utmattning.
Jag får bo hos en väninna tills allt har löst sig för mig.

Sitter just nu och bara gråter!!!
Fy fan vad jobbigt.

Det han gör är oacceptabelt! Jag hade blivit galen på min sambo redan efter födelsedagsfesten. Att han sedan drar det hela såhär långt och så uppenbart nedvärderar dig är inte alls acceptabelt. Jag förstår att det är enormt jobbigt att lämna någon som man har varit ihop med så länge, men du behöver göra dig av med arslet. Han har extremt tydligt visat att du inte är en prioritet hos honom. Jag träffade ett tag en man som inte kände lika mycket för mig och hela tiden hade mig som den där trygga famnen. Den han litade på, visste var han hade och rusade till när han behövde. Men samtidigt letade han hela tiden nya kickar hos nya tjejer (vi var inte ihop officiellt). Han visade på många sätt att jag nedprioriterades när något roligare dök upp. Detta tärde enormt på min självkänsla, och jag hade alltid haft bra sådan. Slutligen fick jag ta mig i kragen och bryta all kontakt med honom för det blev för destruktivt för mig. Min självkänsla var i botten av att hela tiden så tydligt känna hur jag föll längre och längre ner på den där prioriteringsstegen. Jag har inte pratat med den mannen på tre år för jag vet att han skulle kunna få mig trilla dit igen.

För din egen skull behöver du sätta hårt mot hårt och inte acceptera din sambos idiotiska krav. Och ge inga tomma hot, vägrar han följa dina krav så fullföljer du dina hot. Han behöver fatta att han kommer förlora dig. Har haft killbekanta som behövt liknande uppvaknande att i slutänden stå där ensam utan någon för att inse hur dåligt de behandlat folk. Du är värd så mycket bättre!

Nu har jag packat ner alla mina personliga tillhörigheter. Väntar på att bli hämtad av en väninna som är på väg tillbaka från sin släkt i södra delen av Sverige. 

Resten av mina saker får stå kvar tills jag orkar ta tag i det. Det är ganska mycket men det får vänta till mars eller april. Just nu orkar jag inte mer skit. Nu får det vara nog. Det är dags att gå vidare, läka mina sår, leva ett lugnt och behagligt liv utan oro, tårar och stress.

 

Tack alla ni som ?ruskat? om mig med era ord.

 

Lögner, svek och otrohet är det värsta jag vet. Jag har varit väldigt betydelsefull och viktig för honom i många år men sen han träffade den andra kvinnan och erbjöd sin hjälp för tre år sedan så har det bara eskalerat och lett till att han blev kär i henne. Han är en person som ständigt vill ha bekräftelse på att han är bra och fin människa som tänker och hjälper allt och alla, som vill ha sin vilja fram utan att fråga vad jag vill eller vad jag tycker, som vill vinna alla diskussioner även om han har fel, som alltid ställt väldigt höga krav på mig men också HUR jag ska reagera och agera trots att jag är vuxen, som påstår att han ska förändra sitt liv men inget händer, som påstår att han vill reparera vårt förhållande men det är bara snack och liten verkstad i det mesta som han säger.

Jag kan berätta att när jag blev sjuk för snart tre år sedan så fick jag inget stöd av honom. Han ville aldrig följa med mig på mina cellgiftsbehandlingar eftersom det var för tidigt på dagen. När jag mådde som sämst av behandlingarna och behövde hans stöd så talade han om för mig att jag ska sova!!! När jag fick beskedet att en kompis avlidit under samma period och blev helt utom mig av sorg så talade han om för mig att jag ska lägga mig och sova eftersom han inte hade tid då var på konsert med sin ?soulmate? och gänget.

Min sjukdomsperiod var hemsk och jag mådde både fysiskt och psykiskt väldigt dåligt. När mina behandlingar var över då tar han kontakt med mig och jag min dumma idiot går med på att fortsätta låta honom behandla mig som skit.

Men nu är det slut med det.

Ett utmärkt beslut. Stort grattis!

Vill bara säga grattis till att du tagit makten över ditt eget liv! Du fixar detta och kommer må så mycket bättre när allt har lagt sig. Njut av ditt liv och omge dig med människor som får dig att må bra. En stor stor kram till dig!

Jag har insett och förstått att jag är också skuld till detta. Väldigt sent. Tyvärr!  Jag är så ARG och BESVIKEN på mig själv. Jag är en person som kämpar för det jag tror på. Men nu hade jag väldigt fel. Men det betyder inte att jag har tillåtit mig behandlas illa av honom för att jag älskar honom utan för att jag trodde på att han kommer förstå, kommer till insikt och förändrar sig själv och situationen. 

Jag har grälat, bråkat, skrikit, gråtit, kastat saker omkring mig, svurit, försökt att prata med honom lugnt och sansat och även skrivit allt som jag önskar, känner, kräver m m. Han har bara varit formell, skrikit om vad han vill och vilka krav han ställer på mig annars gör han slut. Det skrämde mig för jag ville inte förlora honom. Jag har försökt med allt och inget hjälpte. Jag hade fel. Väldigt fel. 

Att han sårat mig, behandlat och behandlar mig illa, vägrat förstå och lyssna på mig bryr han sig aldrig om. Däremot kan han kontra med hur mycket han har gjort för mig. Men allt som jag har gjort för honom, stöttat honom och gett honom den frihet och egen tid som han behöver räknas ALDRIG.

 

Jag har varit dum och låtit honom ta mig för givet. 
Fan vad arg, ledsen och besviken jag är på mig själv. Ilskan bara väller upp just nu! Så fruktansvärt jobbigt!

 

Eftersom han inte ger dig vad du vill ha i ett förhållande och inte ens säger att han är beredd att göra det är beslutet att lämna relationen helt logiskt. Säkert mår du med lite distans bättre som ensamstående än i ett förhållande som dränerar dig på positiv energi.
En varning att inte vänta länge med att hämta tillhörigheter du faktiskt vill ha kvar. Din /fd/ sambo kanske inte är typen som förstör i ilska, men utifrån vad du beskriver om honom och hans väninna är det inte otroligt att de försvinner om hon vill ha något eller vill ha pengarna från en försäljning av dem.

Vältra dig i de känslorna några timmar eller avsätt en stund per dag till dem i början om det behövs. Resten av tiden gör du sådant som ger dig positiv energi, sådant du tycker är roligt och givande, och på praktiska göromål inför framtiden.

Det positiva är väl att det "bara" är de sista åren du slängt bort på detta förhållande, innan dess har du ändå tyckt det var OK. Ingen vits att leta fel på de åren nu i efterhand även om tendenserna förmodligen funnits då också.