Råd kring abort

Fy fan, beklagar verkligen!

Jag tycker absolut att du får lov att visa för din tjej hur tufft du tycker att det här är. Det kanske rentav är en tröst för henne att inse att hon inte är ensam om denna enorma sorg och besvikelse.

Det är ju alltid större risk för en kvinna runt 40, men ni ska inte ge upp. Däremot kan det vara bra att försöka bearbeta det som nu hänt istället för att hoppa på tåget direkt igen.

Massor av kramar till dig och din tjej! Ni kommer finna en väg ur detta.

Jo visst är riskerna större det var vi medvetna om. Men det är ändå såpass 

vanligt att det går bra att vi ändå provade. Specialstläkaren hade ett långt samtal med oss efter ultraljudet och kunde bara konstatera att graviditeter är lite av livets lotteri och ytterst lite man kan påverka som läkare.

Han skulle i alla fall kontakta oss 3-4 veckor efter avbrytandet och göra en uppföljning vilket känns tryggt. 

Det som känns jobbigt för oss båda med att eventuellt prova igen är att vi som tråden beskriver bara har haft katastrofala erfarenheter av att "försöka" bli föräldrar. (En gång). Så om det visar 2 röda streck i framtiden så kommer det sannolikt innebära konstant oro genom hela processen.

 

Men nu är det ju såpass färskt och så mkt att smälta/bearbeta så vi får väl se hur vi mår när det hela är över.

 

Tack för ditt svar.

Jo visst är riskerna större det var vi medvetna om. Men det är ändå såpass 

vanligt att det går bra att vi ändå provade. Specialstläkaren hade ett långt samtal med oss efter ultraljudet och kunde bara konstatera att graviditeter är lite av livets lotteri och ytterst lite man kan påverka som läkare.

Han skulle i alla fall kontakta oss 3-4 veckor efter avbrytandet och göra en uppföljning vilket känns tryggt. 

Det som känns jobbigt för oss båda med att eventuellt prova igen är att vi som tråden beskriver bara har haft katastrofala erfarenheter av att "försöka" bli föräldrar. (En gång). Så om det visar 2 röda streck i framtiden så kommer det sannolikt innebära konstant oro genom hela processen.

 

Men nu är det ju såpass färskt och så mkt att smälta/bearbeta så vi får väl se hur vi mår när det hela är över.

 

Tack för ditt svar.

Beklagar er situation. Tyvärr är det mycket större risk att nåt går fel när kvinnan är 40år eller äldre pgr av att en majoritet av äggen är dåliga kromosommässigt pgr av ålder. 85% dåliga berättade en ivfläkare för mig. Jag och min man har också råkat ut för det, 6 missfall än så länge.

Om man fått 3 missfall så har man rätt att få göra en missfallsutredning genom Landstinget. Annars kan man också göra det privat.

Men hoppas det går bättre för er vid nästa graviditet.

Vi har nu gått vidare ned äggdonation istället eftersom det ger större chans att lyckas genom att använda en annan ung kvinnas ägg.

Vi kommer nog att prova en gång till.

IVF är inget alternativ för oss. Jag har aldrig hört någon av läkarna säga att 85% av äggen celldelar med felaktigt antal kromosomer. Att risken ökar med ålder är det ju inget snack om men det är klart, det kan ju finnas kromosomfel som är mindre allvarliga.

Får rådgöra vidare med specialistläkaren om detta men hur som helst.

Alla planer man hade, alla förhoppningar och inställningar till livet som ändrades välte omkull på ett ögonblick.

Vi får helt enkelt se hur det blir.

Det enda viktiga för mig är att stötta min kära i denna stund.

Resten får vi ta med tiden.

Beklagar verkligen. Men tycker inte heller att du ska behöva hålla fasad och visa dig stark. Sörj tillsammans.

Är själv 39 år och var oerhört orolig när vi skulle försöka oss på en sladdis. Men vi gör ivf pga manlig faktor och läkaren sade till oss att vi skulle vara beredda på att en stor mängd av mina ägg kommer att vara dåliga och med kromosomfel pga av min ålder. Fick också en siffra på närmare 80%. Dock brukar det ju oftast bli att det inte befruktas eller fäster från början. Så man inte vet om det. 

Men vet många gravida i 40+  trådar här på fl, så klart det går, men är helt klart svårare. 

Åh jag vill först beklaga det som hänt..

Det många inte vet är att ca varannan graviditet slutar i missfall pga missbildningar osv.. det är alltså inte helt ovanligt att allt inte går som det ska. Din käraste ålder gör ju varje graviditet till en riskgraviditet så riskerna för komplikationer ökar. Men därmed betyder det verkligen inte att det inte kommer gå igen, ni lyckades ju bli gravida denna gång.. förstår att det känns sjukt tungt just nu men lovar att ni komer ta er igenom detta. Tror bara det är jättebra att du "delar" denna sorg. Många par får problem just för att den ena upplever att den andre så lätt går vidare. Bara att du skriver detta inlägg visar ju att du är en väldigt fin man för henne.. dela sorgen tillsammans, prata och planera lite för framtiden och ev framtida barn. Risken att något skulle gå fel 2 ggr är ju mindre nu.. när ni väl blir gravida igen så kommer det kännas lättare, ni kommer nog uppskatta det ännu mera! Låt sorgen ha sin tid. Tillbringa tid tillsammans, kolla på serier och försök aktivera din fru så hon inte går ner i en depression.. att du själv fått en sån så stark reaktion är väl bara ett bevis på att du kommer bli en super pappa som har samma stärka känslor mammor har, sådana som du finns det allt för få av. Jag önskar er all lycka och känner på mig att det blir en ny, frisk bebbe 2018 ????... ta hand om er ????

Hej!

Jag och min sambo gick igenom en ofostrig graviditet ( kroppen skulle själv aborterat men missade det) så vi fick också så gå igenom en abort.

Som kvinnan i förhållandet kan jag säga att destu mer min sambo visade mig vad han kände så kunde vi bearbeta det tillsammans. Jag förstod inte riktigt hur fruktansvärt det var för honom för han skulle vara stark för min skull, men det var lika mycket hans barn.

När han visade sig stark för mig tog jag det som att det som hände inte påverkade honom på samma sätt och jag kände mig jätte ensam.

Mitt råd är väldigt öppen kommunikation med varandra om detta, göm ingenting, klandra inte varandra för någonting, lätt att börja bråka när man båda mår dåligt.

Detta är nog något av det svåraste man kan gå igenom, man förlorar det som redan efter så kort tid är det dyrbaraste man någonsin haft.

Så gråt tillsammans, skrik om de behövs, håll om varandra och försök att hålla ut, jag fick rådet att efter vårt missöde att dem flesta graviditeterna slutar ju faktiskt med ett barn.

Men tillåt er att sörja ordentligt båda två, så att ni sen kan få börja om.

Önskar er all lycka!!

(Vi är på försök 2 nu, kan vi kan ni <3)

Imorgon är det dags för den jobbiga dagen.

Dålig sömn kombinerat med dålig aptit för oss båda sätter sina spår. Finns inget värre en denna j*vla väntan.

Jo jag visar och förklarar tydligt hur jag känner. Men i denna situationen känns det som att man måste vara stöttande och starkare för stunden. Sen är vi alla lite olika.

Jag har vanligtvis saker och känslor för mig själv och försöker bearbeta saker inombords.

Ibland känns livet orättvist.

Men det är intressant och tacksamt att få höra er input.

Det är riktigt (enligt vår läkare) att det finns många av äggen som kan hålla sämre kvalité men dessa befruktas ofta aldrig.

Den info vi har fått från läkare är att ärftlighetsfsktorn är större än åldersfaktorn.

Men det spelar ju ingen roll nu.

Imorgon bör det hela vara avklarat och vi hoppas att vi ej behöver stanna över natten.

Tack för era svar

Beklagar verkligen det ni går igenom. Av erfarenhet vet jag hur viktigt det är att få hålla och se sitt lilla lilla barn efter att det kommit ut. Så jag rekommenderar er verkligen att göra det. Det kommer gå bra <3.

Vi gick igenom en abort i vecka 20 och för oss var det oerhört viktigt att kunna prata med varandra om vad vi tänkte och kände varje dag. Det är en stor sorg som man går igenom tillsammans och det är bara ni två som vet hur ni känner och mår - folk runt omkring kommer komma med snälla/osäkra/korkade kommentarer eller kanske dra sig undan och det kan vara jobbigt, så därför är ni två superviktiga. Att prata och tillåta sig att sörja är en del av att gå vidare. Vi skrev även ner i en liten bok vad vi tänkte och kände den första tiden, det hjälpte att få gråta ut.

Jag har ingen kunskap om andelen missfall/kromosomfel i högre ålder, men kommer ni få göra en utredning kring denna graviditet för att få veta vad som orsakade missbildningen? Det kan ju hjälpa inför kommande försök. Jag tror ni har goda chanser att lyckas nästa gång och önskar er all lycka till imorgon och i framtiden!

Tyvärr har er läkare fel där, felaktiga ägg kan befruktas och även felaktiga spermier kan befrukta ägg !

Men detta har tyvärr svenska läkare ingen eller mycket liten kunskap om. Vi har också fått höra samma lögn från svenska läkare. Men läkarna utomlands vet mycket mer än svenska läkare om detta

Jag blir jättelätt gravid trots 40+ men alltid missfall. Den svenska missfallsutredningen visade inget för de tog för få prover. Då åkte vi utomlands till Grekland och Lettland och fick mycket bättre utredningar och fick veta vad felet var. Det hade vi aldrig fått veta om vi inte åkt utomlands. I Riga gjorde sambon sperm dna fragmentationstest (finns inte i Sverige, endast utomlands) och det hittades både dnafel och fragmentationsfel. Så hans spermier kommer aldrig leda till ett levande fött barn trots att vi lätt blir gravida tillsammans.

Så det är verkligen värt att söka sig utomlands så slipper man riskera upprepade misslyckanden pgr av svenska läkares okunskap !!!

"oftast" inte va hans ord förvisso. Får en liten känsla av att någon som arbetat inom området Fosterdiagnostik i ca 15 år bör ha bra koll.

Men vart sjukvården är bäst är inte riktigt viktigt just nu.

Den bästa finns säkert att tillgå i USA.

Nej vi fick erbjudandet om att genom blodprov få bekräftelse på de 3 vanligaste kromosomavvikelserna men tackade nej till det.