Det här med amning och ersättning

Det verkar ibland finnas en viss prestige i att amma och jag hoppas att du inte känner så. Amma för att du/ni trivs med det. Ersättning är väldigt bra och det är helt okej att använda som stöd vid behov.

Nu menar jag inte att detta har hänt er men det finns studier som tyder på att nyfödda barn som inte får i sig tillräckligt med mat får hjärnförändringar, därav devisen "fed is best".

Lycka till, hoppas det löser sig på ett bra sätt.

Jag hade/har liknande situation som dig. Min son blir snart 3 månader och jag har ännu inte fått igång amning helt trots bra teknik både av mig och honom enligt amningsmottagning.

Han sög tag jättebra och var nöjd ca 15 min vid bröstet, bytte sida och nöjd ca 15 min där också och så höll vi på några gånger till han började släppa bröstet och gallskrika, sög tag och gallskrek i panik för att där bokstavligt talat inte kom något. En dag hade jag ammar 8 timmar i sträck och bytt sida var 15e minut, enbart pausat för toa besök, jag åt över min son, jag var helt förstörd, kunde varken prata eller tänka och han var aldrig nöjd, han bara skrek. Då tog min man kommandot och gav vår son ersättning (han hade fått det tidigare men nu hade jag gett mig f*n på att amma efter alla goda råd från bb). Jag insåg sen att det inte var hållbart och bestämde mig för att amma honom till det var helt tomt, då låta mannen mata med nappflaska efterson sonen vägrade koppning pga extremt hungrig och pumpa med elektrisk pump från philips upp till 30 min per bröst/gång i förhoppning om att produktionen skulle komma igång. Det har den som sagt inte gjort, jag ger honom den mjölken jag har och vi får en fin stund tillsammans han får suga så mycket han vill, sen får han flaskan till han är mätt.

Jag lyssnade i början alldeles för mycket på alla andra och inte min instinkt trots att den sa att mitt barn var vrålhungrig. Jag är glad för den mjölken jag har och kommer ge det så länge jag kan.

Lita till din egen magkänsla, du kommer veta vad som är bäst för ditt barn och dig själv

Låter precis som det är för min son! Kunde inte skrivit ner det bättre själv.

Vi ammar o ammar o ammar men det är sällan han blir nöjd av det. Sällan! Han blir frustrerad och skriker sig illröd och pulsen går upp. Kipar efter andan emellanåt samtidigt som han trycker in händerna i sin mun och försöker suga i sig något. Det är så tydligt för mig att han är vrålhungrig. Att det i dom stunderna inte handlar om närhet i första hand.

Nu precis ammade vi i ca 45 min- 1 timme. Inte nöjd. Gallskrek och väckte hela familjen på kuppen :-/. Försökte amma lite till och han är nöjd några minuter för att sedan slita sig loss och skrika och greppa bröstet igen och slita sig loss. Han har bra grepp och teknik annars!

Så till slut gav vi ersättning och han lugnade sig direkt.

Jag tänker som du; ammar det jag kan, för jag vill amma också. Vill ha den stunden med honom och han mår bra av den också. Men sen fyller jag på med ersättning då han ter sig missnöjt!

Har försökt pumpa också och ge den mjölken till honom men att pumpa verkar inte funka på mig. Får knappt ut något. Men jag pumpar ändå för att hålla igång produktionen så gott det går.

Hursomhelst. Tack för din kommentar. Önskar att vi båda hade kunnat amma fritt och bra. Men känns skönt att man inte är ensam.

Helt övertygad om att barnen mår bra när de är mätta och belåtna och vi föräldrar är glada och mår bra - det är huvudsaken i slutändan. Inte om man ammat i 2 år eller valt att delamma eller ge ersättning från dag 1.

Kram

Bara av nyfikenhet, läcker du mycket mjölk? Både lite när som men även från det fria bröstet när du ammar ?

Nej. Ibland medan jag ammar kan det komma lite från det fria bröstet om jag ammat från det precis innan.

Har de betydelse för amningen? Har funderat över det nämligen...

Ja jag önskar också att amning skulle funka för oss båda!

Enda gångerna som det kommit mjölk när ja pumpat är när sonen inte velat ta bröstet. De första 6-8 veckorna vägrade han ta bröstet på natten och då pumpade jag men det kom ytterst lite vilket också fick mig att förstå att det jag hade inte var tillräckligt.

Jag blev väldigt stressad av bb och alla tyckare som på forum som det här att jag var tvungen att hel amma och hade skuldkänslor när jag gav ersättning trots att det var så tydligt att han mådde extremt dåligt av hungern. Men när vi fick komma hem och prata med bvc så var de väldigt stöttande och sa att det viktigaste var att han blev mätt och nöjd. Jag fick också söka akut på kk pga komplikationer och sjuksköterskan där var fantastisk, hon frågade hur amningnen fungerade och jag svarade ärligt. Hon sa att det hade varit exakt likadant för henne, hon hade många bra råd och det bästa var att ersättningen är gjord för barn vars mammor inte har tillräckligt med mjölk. Det var enormt skönt att höra det av någon som jobbade inom vården.

Jag var inställd från början på att det kanske inte skulle fungera och att så fick det vara. Min mamma kunde inte amma mig och har pratat mycket om hur det var. Trots detta påverkades jag av alla andras åsikter.

Det handlar inte om lathet eller om ovilja , jag har verkligen inte tillräckligt med mjölk och det är ok. Jag har dessutom en son som är väldigt väldigt hungrig. Efter den 8 timmars amningen har han fått amma till mjölken är slut och sen fått mer än full ersättning också för annars blir han inte mätt. Det innebär inte att jag behöver ge upp amningen. Vi har hittat vad som funkar för oss. Alla som träffar vår dunderklump tycker han verkar vara världens lugnaste bebis och han utvecklas enormt bra "trots" ersättning. Han var knappt en månad när han vände på sig första gången. Så jag kan inte se det negativa med att ge ersättning.

Det allra allra viktigaste är att hitta sin egen balans och det som funkar för just ens bebis och sig själv. Som mamma kommer du alltid veta bäst för er! Jag önskar er all lycka och att ni får riktigt många mys stunder tillsammans!

Kram

Jo det kan ha väldigt stor betydelse

Har du känt mycket stickningar i bröstvårtorna?

Amning fungerar på sättet som sagts många gånger i tråden ovan att mjölkproduktionen stimuleras av sugandet, ju mer sugande desto mer mjölk. Men ett missförstånd är ofta att bröstet är en mjölkförpackning fylld med mjölk som man bara tömmer ut, det är mer som en liten fabrik. Att det blir svullet och spänt innebär att det står en del mjölk redo i bröstet så att säga men när man hållt på ett tag kan man mjölka ur en del även från ett mjukt bröst.

Men något som inte nämnts ovan är att det finns ett steg mellan mjölkproduktion och barnets ätande som är jätteviktigt och det kallas utdrivnings reflex. Det är denna hormonnyckel(oxytocin) som gör att barnet kan äta, med djur brukar man tala om att de släpper ner mjölken.

Om denna utdrivningsreflex inte fungerar så kvittar det egentligen hur mycket mjölk du har för den kommer inte ut. Den kan vara väldigt stark och då bokstavligt talat sprutar det mjölk överallt, den kan vara helt blockerad eller den kan vara svag.

Du kommer säkert att svära åt mig nu för det som främst kan blockera denna reflex är stresskänslor. Vilket du säkert kan se leder till en ond spiral då barnet blir hungrigt och skrikigt så kan det helt enkelt låsa sig. Detta är också en anledning att det kan vara trixigt att få det att funka med en bröstpump, jag måste sitta och blunda andas lugnt och föreställa mig min bebis för att det ska komma igång.

Anledningen att jag tidigare undrade om du har en stöttande partner(vilket jag nu förstått att du verkar ha) för att avlasta och ge dig lite massage och se till att du slappnar av är för att det kan hjälpa med utdrivningen.

Något du kan testa är också att lägga bebisen till btöstet EFTER att du gett ersättning,när han är lugn och mysig. Det finns även receptbelagd medicin som man kan få utskriven till en kortare period ifa det totalt har låst sig för att bryta spiralen så att säga.

Jag länkar några texter nedan med lite information och råd om du vill läsa mer.

Och jag passar även på att upprepa det jag sagt innan ersättning är ett fullgott alternativ och vill du köra på det istället så gör det. Det ska inte få förstöra all tiden med bebisen med mamma med ångest över maten, det är det inte värt. Men vill du gärna amma så finns där lite matnyttiga tips i länkarna.

Jo det kan ha väldigt stor betydelse

Har du känt mycket stickningar i bröstvårtorna?

Amning fungerar på sättet som sagts många gånger i tråden ovan att mjölkproduktionen stimuleras av sugandet, ju mer sugande desto mer mjölk. Men ett missförstånd är ofta att bröstet är en mjölkförpackning fylld med mjölk som man bara tömmer ut, det är mer som en liten fabrik. Att det blir svullet och spänt innebär att det står en del mjölk redo i bröstet så att säga men när man hållt på ett tag kan man mjölka ur en del även från ett mjukt bröst.

Men något som inte nämnts ovan är att det finns ett steg mellan mjölkproduktion och barnets ätande som är jätteviktigt och det kallas utdrivnings reflex. Det är denna hormonnyckel(oxytocin) som gör att barnet kan äta, med djur brukar man tala om att de släpper ner mjölken.

Om denna utdrivningsreflex inte fungerar så kvittar det egentligen hur mycket mjölk du har för den kommer inte ut. Den kan vara väldigt stark och då bokstavligt talat sprutar det mjölk överallt, den kan vara helt blockerad eller den kan vara svag.

Du kommer säkert att svära åt mig nu för det som främst kan blockera denna reflex är stresskänslor. Vilket du säkert kan se leder till en ond spiral då barnet blir hungrigt och skrikigt så kan det helt enkelt låsa sig. Detta är också en anledning att det kan vara trixigt att få det att funka med en bröstpump, jag måste sitta och blunda andas lugnt och föreställa mig min bebis för att det ska komma igång.

Anledningen att jag tidigare undrade om du har en stöttande partner(vilket jag nu förstått att du verkar ha) för att avlasta och ge dig lite massage och se till att du slappnar av är för att det kan hjälpa med utdrivningen.

Något du kan testa är också att lägga bebisen till btöstet EFTER att du gett ersättning,när han är lugn och mysig. Det finns även receptbelagd medicin som man kan få utskriven till en kortare period ifa det totalt har låst sig för att bryta spiralen så att säga.

Jag länkar några texter nedan med lite information och råd om du vill läsa mer.

Och jag passar även på att upprepa det jag sagt innan ersättning är ett fullgott alternativ och vill du köra på det istället så gör det. Det ska inte få förstöra all tiden med bebisen med mamma med ångest över maten, det är det inte värt. Men vill du gärna amma så finns där lite matnyttiga tips i länkarna.

Vill även lägga till att när jag handmjölkar så kommer det mjölk direkt och jag tycker att en del av den ser mer vattnig ut och en del av den ser mer vit ut så att säga. Men det sprutar inte ut. Det droppar på sin höjd. Men tänker att han absolut får i sig mjölk.

Det som gör mig fundersam är att han kan suga intensivt och bra i typ 15-20 min på ett bröst. Och sedan släpper han ich börjar gallskrika och söker bröstet igen men släpper lika snabbt och gallskriker och så kan han hålla på en bra stund. Och byter jag då bröst så följer det mönstret med till nästa bröst. Det är precis som att han inte fåt grepp men samtidigt har han precis då haft 15-20 min av bra grepp och sugit bra. Så jag förstår inte riktigt vad det står för. Om jag tar bort honom helt från bröstet så gallskriker han sig illröd. Inget jag alls känner igen från barn nr 1. Det skär igenom en. Och han suger febrilt på sina fingrar. Jag testar alltid att ge bröstet flera flera ggr. Låter honom suga så länge han vill men när han blir sp totalt ilsken och vi hållit på i någon timme då ger jag slutligen ersättning.

Kanske borde jag stå ut mer jag vet inte men som sagt bra och fint sugande i 20 min och sedan följer oftast 1-2 timmar av tag om bröstet och sliter sig från bröstet upprepade ggr hela tiden. Vad gör man då liksom?

Nu var det precis så t ex. Ammade i 30

Min sen släppte han bröstet. Verkade nöjd 2 min. Sen gallskrek han. Gav bröstet igen (andra bröstet då). Sög 5 min. Sen drog han sig bort och började gallskrika igen osv osv. Till slut tog hans pappa honom. Och då blir han lugn och somnar efter en kort stund.

O verkar plötsligt inte alls hungrig. Gav ingen ersättning efter detta. Har gett ersättning en gång idag resten ammat vid minsta antydan från honom.

Vad tänker du när du läser detta?

Bara så här spontant så tror jag inte nödvändigtvis det har med hunger att göra. Deras tarmar och mage är ännu väldigt omogna så det kan ju vara lite magont eller gas. Amning är ju inte bara hunger, det kan vara för att känna sig trygg och för att lindra smärta, för att slappna av.

Det kan tillexempel vara en mot reaktion på att han slappnar av och plötsligt vaknar till och kämpar emot men det är ingen som kan svara på det. Eller deras första upplevelse av frustration där de vill någonting och det inte fungerar? Ibland har jag fått känslan av att allt bara blir för mycket för dem i ögonblick, allt de plötsligt upplever efter 9 lugna tysta månader i magen.

Men nu när du beskriver lite mer noggrant hur han beter sig så har jag en sak som jag kan säga även om jag inte vet om det kommer att trösta dig. Upp till att min lille var 6-8 veckor så hade han intervaller där han gjorde precis likadant. Har naturligtvis ingen aning om det var av samma anledning men vi höll på att slita vårt hår och försökte komma på vad det var. Ett tag trodde vi Tex att det var smärta vid urinering men precis när vi utvecklat en teori så försvann det nån dag, men det var hemsk.

Och då har jag alltid haft en massa mjölk så jag kan nästan lova att för oss var det inte det. Det största problemet vi hade med amningen var horribla stickande smärtor I några veckor när utdrivningen ställde in sig.

Lustigt att du ställde frågan om stickningar i bröstvårtan. Fram till idag har jag inte haft det. Förutom vid enstaka tillfällen under amning men nu sen några timmar tillbaka har jag haft en stickande känsla i högra bröstvårta. Ammade för en halvtimme sedan ca. Samma där igen. Ammade fint i ca 15 min. Sen började gallskriket. Men fortsatte denna gång trots stt hans pappa bar honom och sög febrilt på sina fingrar osv.

Känns som allt går från 0-100 med honom. Från helt lugn till illvrål direkt. Försöker ligga steget före och amma innan vrålskriket börjar men han lyckas oftast ändå vara steget före mig :-/

Men det kanske är så vår lilla kille är för tillfället. Har ju, som sagt, ett barn till men hans start i livet var allt annat än optimalt och denna första tiden spenderades på Intensivvården och neo och blev ju något annat än det som är nu med lillebror. Så just vad gäller detta känner jag mig helt grön.

Vår bvc ssk menade att om han ammat bra ca 15-20 min så borde det inte vara hunger som försätter honom i gallskriket. Men samtidigt så stångar han sig nästan till andan tar slut i min famn och slitet och har sig på bröstet. Han lugnas inte ner i en sån situation.

Om inte han får ersättning. Då dricker han en ca 40-50 mk (efter amning) iaf och blir så nöjd och glad. Pigg och vaken en stund och somnar sedan gott. Det är ju lätt då att tänka att hunger legat bakom hans vrålskrik även om jag läser det du skriver och delvis håller med att det inte alltid behöver stå för hunger. Svårt detta!!

Jag uppskattar ditt bollande med mig ang detta. Jag har som sagt inget emot ersättning men vill iaf i majoritet amma iaf ett tag till. Så jag uppskattar alla tios jag kan få. Men som det är just nu så får han iaf ersättning en till två ggr om dagen. Sen är det amning och så försöker jag pumpa för att kompensera för ersättningen. Men ersättningen ges som sagt bara efter amning. Aldrig som ?ersatt måltid? så att säga.