Jag, Pappan till barnet som jobbar eller mamman som är hemma hela tiden, barnet fyller 1 månad gammal imorgon
Inatt va jag upp mellan 03:00-06:30, skulle gå upp kl 07:15, men lyckades försova mig till kl 07:37...Så kom lite sent till jobbet
Men är det meningen eller är det normalt att pappan som oftast arbetar ska behöva sitta uppe på natten? när ska jag kunna sova?
Hej Ts
Jag tycker verkligen inte att du som ska upp till jobbet ska ta barnet på natten. Hon får ju betalt för att vara hemma med just barnet. Du kan ju hjälpa till på helgen under nätterna och att när du kommer hem från jobbet ta barnet så mamman får sova.
Hon får betalt att vara hemma med barnet en arbetsdag, med andra ord ca 8 timmar per dag! Resterande är obetald tid och det får man dela på som en familj.
Det där tycker jag är bullshit, tänk om han blir så trött att han inte orkar jobba eller råkar ut för en olycka på jobbet och blir av med jobbet. Hur kul blir det då? Jag hade själv en säkerhetstjänst när min man var hemma med våran son, så det hade inte funkat att jag inte skulle få sova. Och det va aldrig några problem för min man.
Tänk om den som är hemma barnet inte orkar ta hand om barnet? Inte orkar ta om barnet när det är ledsen, råkar tappa barnet, glömmer det på sängen eller skötbordet, råkar släppa barnvagnen när det rullar. Inte är uppmärksam nog om barnet sätter något i halsen. Alla dessa saker kan hända och händer, men risken att de händer är större om man är utmattad och hjärnan är inte fungerar.
Vill du "gambla" med ditt barn så fine, men det finns de av oss som inte fungerar ordentligt med för lite sömn och jag är inte beredd att låta mitt barn få lida för att pappan jobbar. Utan vi får hjälpas åt som en familj för att få det att fungera. Likväl som TS familj måste hjälpa varandra.
Det där tycker jag är bullshit, tänk om han blir så trött att han inte orkar jobba eller råkar ut för en olycka på jobbet och blir av med jobbet. Hur kul blir det då? Jag hade själv en säkerhetstjänst när min man var hemma med våran son, så det hade inte funkat att jag inte skulle få sova. Och det va aldrig några problem för min man.
Om man inte vet att man får sova dåligt när man får barn så ska man inte skaffa barn! Jag ammade mitt ena barn varannan timme dygnet runt i över två veckor när han föddes. Det va inga problem att ta hand om honom då? Så vad vill du säga?
Om man inte vet att man får sova dåligt när man får barn så ska man inte skaffa barn! Jag ammade mitt ena barn varannan timme dygnet runt i över två veckor när han föddes. Det va inga problem att ta hand om honom då? Så vad vill du säga?
Jag vill säga att alla klarar sömnbrist på olika sätt. Och bara för att du klarade av två veckor utan att knappt sova alls så behöver inte andra göra det.
Jag ammade också mitt första mycket. Satt och försökte sova i en fåtölj om nätterna för det var enda sättet han sov, åtninstånde lite. När jag inte orkade hjälpte min man till, vankade med sonen halva nätter. För i en familj hjälps man åt när det behövs. Du behövde uppenbarligen inte hjälp men Ts fru behöver det.
Ja det är klart att vi är olika, men jag tycker ändå att det är den som är hemma med barnet som ska ta nätterna när den andra jobbar, annars får väl hon börja jobba och pappan vara hemma.
Jag förstår hur du tänker, men det är väldigt påfrestande även om många anser att mamman "bara" är hemma. Det är ett mycket med att ta hand om ett barn.
Försök att lägga upp en plan så att mamman också får sova lite.
Nu vet jag inte hur tiderna ser ut hos er, men försök att pussla lite så att ni båda får sova så mycket som möjligt.
Te x att mamma kanske går och lägger sig en eller två timmar tidigare, så kan du vara uppe med bebisen, mata, göra iordning och lägga.
När du sedan sover så kan hon ta nästa uppvak, och mata, byta blöja och söva.
På det sätter får ni båda lite ner sammanhängande sömn.
Tyvärr är sömnbrist mer regel än undantag med bebisar.
Nu är barnet bara 1 månad, så det kan ta ett tag innan bi får fasta rutiner.
Jag vet själv hur det är att vara den som alltid är uppe.
Min man är konstant trött, att han inte sover beror inte på barnen utan att han är uppe alldeles för länge. Inte bara hans fel, jag satte inte ner foten med barn nummer ett.
Nu har vi två barn och bättre uppdelning han nattar den stora och tar alla omnattningar tills kl.00.00.
Sen tar jag över båda barnen.
Prata och dela upp det på ERT sätt, skit i vad andra tycker.
Det måste funka för er familj.
Lycka till!
Bara läst TS. Finns en enkel lösning: ta varannan natt.
Jag jobbar 100 % och min man är hemma med vår 10-månaders. Bebisen sover dåligt nattetid. Vi gör så att min man tar det mesta i veckorna då jag ska jobba. Ofta sover jag på soffan då. Men om han har flera riktigt dåliga nätter så han blir väldigt trött tar jag en eller ett par nätter fast jag ska jobba. I de värsta perioderna tar vi varannan natt. Man får ju också försöka göra så att den som varit uppe på natten vilar efter jobbet eller får sovmorgon på helgen. Man måste vara snäll mot varandra och hjälpas åt.
Jag är mammaledig just nu med vår 8 månaders och jag tar nätterna med han (ammar, men håller på att trappa ner ialla fall dagtid) då sambon jobbar. Sambon jobbar 2-skift (7-15.30 eller 15.30-23.45) så blir att jag tar honom oavsett. När vår son är ca 10,5 månad så ska sambon ta över föräldraledigheten så då ammar inte jag längre så då tänker jag att han får ta nätterna då jag ska upp och jobba. På helgerna innan han kom (har en storebror hemma) men även då storebror var liten så tog vi en dag var på helgerna så den andra fick sova lite längre. Det har plötsligt försvunnit.
Jag känner att jag är för snäll som tar nattningen och upp tidigt med barnen så han får sova (när han jobbat kväll, när han jobbar dagtid är jag ju hemma själv). Även låter han ligga kvar på helgerna. Ber man honom om något eller gå upp känns det som att det bara blir en massa suckar och att han är trött, är väl därför jag gör det istället (även om jag ber honom gå upp så tar det typ 100 år känns det som innan han går upp).
Vet inte om han verkar tro att jag kan vila när jag är hemma men oftast somnar han när man är ute och då kan jag ju inte vila.
Ville bara skriva av mig lite. Får skylla mig själv att det är så här.
Ja det är klart att vi är olika, men jag tycker ändå att det är den som är hemma med barnet som ska ta nätterna när den andra jobbar, annars får väl hon börja jobba och pappan vara hemma.
Såna här kommentarer provocerar mig nåt fruktansvärt. Spela roll om man vet innan att man kommer sova dåligt, man har inte en aning om hur det faktiskt blir i verkligheten. Man har ingen aning om vad för barn man får.
Hur svårt ska det vara att fatta att alla är olika och inte funkar på samma sätt. Bara för att det funkade för dig betyder inte att det gör det för alla andra. Hur kan man vara så här trångsynt?
Den som är hemma tar nätterna i arbetsvecka ena ( undantag ok om hemmaföraren är utmattad). Den som jobbar tar helgerna.
Alternativt kan den ena lägga sig 18.00. - 2.00 (partnern tar barnet) och den andre 2.00- 07.00. Att somna 18.00 är inga problem om man är utmattad.... Jag vet...