Uteblivet missfall, cytotec o skrapning min historia
Hej alla därute. Starta en tråd såhär dagarna efter hör inte till vanligheterna men måste skriva av mig o höra andra.
I veckan skulle jag varit i v.13 och ett ultraljud skulle tas. Lycklig som man var entrar man rummet. Har en son på 4,5 tidigare så man vet lite vad som sker även om det var ett tags sedan. Men låg på britsen o de satte igång. Dock märkte jag direkt att något va fel, som tryckte o grejade o minerna dom fick glömmer jag inte. De visade sig att fostret ha dött. Man vet att saker kan ske man läser Man hör. Men när det drabbar en själv så slocknar lampan. Benen slås bort o allt blir tomt. Jag bröt ihop. Ett sk uteblivit missfall va det som sades. Dom diskuterade o läkare kom. En medicinsk behandling skulle börjas då kroppen inte alls va redo att stöta ut det. Syndes inga tecken på detta. Bedömde att jag kan göra detta hemma med täta kontakter. Så dagen efter skulle det sättas igång. Fick cytotec tabletter vaginalt 4 st till att börja med. Vila 2 timmar sen ringde dom på uttalad tid. Små blödde lite men inte mer. Dom ville att jag skulle ta 2 till även denna gång vaginalt. Gjorde det, sov o sen började det lite. Små klumpar kom o blödde lite, hade små smärtor men klarade mig på Ipren o alvedon. Dom ringde 2 ggr till o sa nu är det igång o blir säkert inte värre. Snackar bäst som snackar sist. Halv 6 på kvällen fick jag enorma sammandragningar o värkar. Tänkte detta är normalt o vilade. Men dom blev bara värre o tätare. Va samma känsla som vid en förlossning. Började klocka dom. 1 minut mellan värkarna o varade 3 min. Efter 6 timmar var jag helt slut. Inga tabletter hjälpte inte ens morfin. Hade kontakt med sjukhuset hela kvällen som ville ha in mig. O fick på mig byxorna sen brast det. Va som Niagara fallen. Jag störtblödde kopiösa mängder. Det rann massor o klumpar kom i mängder som va flera centimeter o den största 1 decimeter. Det fullkomligt rann medför benen o byte bindor på bindor o kläder flera gånger . Blev akut in på sjukhus. O där fortsatte det ett bra tag. Sen stannade det upp. Fick mera cytotec o Dom kollade sen o jag hade massa kvar. O slutade med en skrapning. Mitt psyke är på botten. Nog för man förlorade något man sett fram emot men sen detta trauma, som blev så kritiskt ett tag. Det är värst. I min journal står det nu att nästa graviditet måste kontrolleras i början så detta inte upprepar sig. Känns ändå skönt. Men man är rädd så rädd. Enligt läkaren så är detta inte vanligt utan händer ibland. Så vad har ni för erfarenheter.
Kram till alla därute från en trött kvinna nu.
