Hej.
Jag gjorde en hysterektomi via buken (snitt från naveln ner till blygdbenet) i slutet av februari i år, alltså ca 4 månader sedan. Tog bort livmoder och livmodertappen, sparade äggstockarna för att de var det inget fel på. Jag hamnade dvs inte i klimakteriet då de är kvar.
Jag hade stora myom som ställde till med enorma blödningar, sista blödningen jag hade innan OP varade i 7 månader.
Operationen gick bra, jag var väldigt nervös innan. Främst var jag rädd för stomipåse, något jag ventilerade med kirurgen innan.
Jag vill inte skrämmas, men jag vill vara tydlig med att det gör rejält ont efteråt - iallafall om en gör en liknande OP med snitt. Med t.ex titthål kanske det inte blir lika hemskt.
Jag vaknade efter OP och kved av smärta, tog ett tag för uppvaket att hitta rätt mängd morfin. Var livrädd för att röra mig pga smärtan. Var otroligt tacksam för kateter så en slapp gå upp och gå på toaletten!
Väl uppe på "rummet" ville de att att en skulle stå upp ganska så fort. Att gå från liggande läge till sittande och sedan försöka ställa sig upp var hemskt. Men det gick. Det hade nog gått bättre om sjukvården erbjöd någon riktig smärtlindring än enbart Alvedon och naproxen...
Katetern drogs ur dag 2, förmodligen för att få en att tvingas kliva upp och gå på toaletten. Varje gång grät jag av smärtan. Jag låg med ryggen uppfälld på sängen och ett täcke under knäna så inte huden skulle sträckas ut. Försökte sova så mycket som möjligt.
Dag tre sent på kvällen åkte jag hem. Jag var inte ensam första dygnet, hade verkligen inte gått. Svårt att sätta sig/komma upp från toaletten osv. Att kunna sitta på en vanlig trästol tog 4 veckor. Dusch var jag väldigt rädd för, så jag tvättade mig med handduk tills jag tog bort plåstret (ca 10 dgr efter OP).
Kom en blödning därikring, och den är helt normal och beror på blodansanling vid såret inne i slidan.
Den ända trösten var att det blev lite lite bättre för varje dag. Det var verkligen både tålamodaprövande och övning på acceptans. Den värsta känslan var ändå känslan att vara fullständigt "meningslös" - alltså att jag inte kunde göra något förutom att bara andas.
Det var lättare att sträcka sig upp efter saker än att böja sig ner. Planera sånt innan ev OP - att saker du behöver är i bra höjd och fixa frysmat eller liknande. Att stå upp var en pärs för ryggen (då de hade kapat magmusklerna), så 1 min att vänta på micron var evighetslång.
Jag fick även ta sprutor i benen varje kväll för att förhindra proppar. Tunna sprutor som enkelt tas själv, men tycker du det är läskigt så ordna att någon annan gör det åt dig. Medicin med hem var Alvedon och naproxen... Undrar hur smärtlindring hade varit om det var en man som behövt operera bort något i närheten av sin snabel....
Det tog några veckor innan jag vågade mig ut på en snigelpromenad. Låt allt gå långsamt, är ingen ide att stressa. Lyssna på kroppen. Vila, vila, vila.
Fördelar: inga mer blödningar, slipper kliva upp och kissa på nätterna, mer ork, sparar in pengar på mensskydd, slippa oron osv.
Nackdelar: smärtan! Men den är övergående så det är värt det.