Kopierar in det jag skrev i en tråd för några dagar sedan:
Från 1 år - bara nappen i sängen och bilstolen under färd.
Sen när 3-årsdagen närmade sig så började vi berätta lite då och då att när man fyller 3 år så bara vaknar man en dag och känner "idag är jag stor och vill sluta med napparna". Och då ger man bort dem till bebisar som fortfarande använder napp.
Har funkat på alla 3 barnen.
Ettan sa på födelsedagsmorgonen och sen nämndes aldrig nappen igen.
Tvåan var inte redo på födelsedagen, men då började vi säga det varje dag på kvällen "Imorgon när du vaknar så kanske du känner: -"idag är jag stor, nu vill jag sluta med napparna!".
Men det tog nästan 10 dagar innan han vaknade och sa "Mamma, pappa - idag känns det så! Jag är för stor! Vi lämnar bort napparna!".
På kvällen suckade han och sa han att han nog hade känt fel, men vi peppade och han somnade utan gråt och sen var det över.
Trean var mer som tvåan. När det gått 2 veckor efter födelsedagen, där vi körde med samma pepp-ramsa som ovan, så lade vi till att "när man blivit för stor så ändrar man smak så att napparna helt plötsligt börjar smaka konstigt eller äckligt", så tänkte vi att efter någon/några veckor till skulle vi doppa alla nappar i ättika och skölja av dem noga, smaken sätter sig tydligen rätt bra även om man sköljer dem.
Men vi hann inte så långt för 2,5 vecka efter födelsedagen så var det samma som med storasyskonen: Vaknade, kände att det var dag, åkte iväg och lämnade napparna.
Saknade inte dem alls.
Så alla 3 har själva valt när de ska lämna iväg napparna och inte gråtit eller varit ledsna efter det.