Min sambo har lämnat mig. Jag vill dö

Det har inte gått så lång tid, bara några dagar. Ändå känns det som allt hände igår. Ja, det är många frågor som dyker upp i huvudet, och man klandrar lätt sig själv.

Kände ändå att jag gjorde ganska bra ifrån mig igår. Jag flyttade ut hans saker, fast jag trodde att jag aldrig skulle göra det, sen försökte han ringa mig några gånger under dagen. Men jag är för rädd för att svara, rädd att den där super ångesten som skär genom bröstet ska komma, och då känns det som att det är bättre att bara låta allt vara just nu. Sen kan jag ju inte låta bli att tycka det är lite skönt att han ringer och jag inte svarar, för det är verkligen de sista han förväntar sig av mig. Att jag flyttade ut hans saker är också något som han aldrig trodde att jag skulle göra.

När tar den här skiten slut. Vill vakna upp med ett leende på läpparna, istället för en stor ångestklump

Det har inte gått så lång tid, bara några dagar. Ändå känns det som allt hände igår. Ja, det är många frågor som dyker upp i huvudet, och man klandrar lätt sig själv.

Kände ändå att jag gjorde ganska bra ifrån mig igår. Jag flyttade ut hans saker, fast jag trodde att jag aldrig skulle göra det, sen försökte han ringa mig några gånger under dagen. Men jag är för rädd för att svara, rädd att den där super ångesten som skär genom bröstet ska komma, och då känns det som att det är bättre att bara låta allt vara just nu. Sen kan jag ju inte låta bli att tycka det är lite skönt att han ringer och jag inte svarar, för det är verkligen de sista han förväntar sig av mig. Att jag flyttade ut hans saker är också något som han aldrig trodde att jag skulle göra.

När tar den här skiten slut. Vill vakna upp med ett leende på läpparna, istället för en stor ångestklump

Tack, vilka fina ord ! Det värmer så mycket , nu när allt är så kallt och mörkt.

Jag hoppas de vänder fort. Just nu i den här timmen, känns det bättre än för en timme sen. Men vet att de kommer tillbaka. Saknaden och längtan tar mycket på mig. Samtidigt så.. ja menar, han har gått tillbaka till sitt ex, vad ska jag sakna?? Och det kanske inte är honom jag saknar.. jag vet ingenting just nu

Jag vet hur du känner

Jag är i samma sits fast med den lilla twisten att jag väntar hans barn om 5 veckor.

Jag är så hjärtekrossad att jag nu har lagt in mig själv för att ens kunna andas. Han skiter i mig och sitt barn.

Sitt ex som han tidigare bråkat så mycket med är nu den goda kvinnan då jag bara är känslig och krävande. Skulle inte förvåna mig om de två håller på igen...

Jag vet hur du känner

Jag är i samma sits fast med den lilla twisten att jag väntar hans barn om 5 veckor.

Jag är så hjärtekrossad att jag nu har lagt in mig själv för att ens kunna andas. Han skiter i mig och sitt barn.

Sitt ex som han tidigare bråkat så mycket med är nu den goda kvinnan då jag bara är känslig och krävande. Skulle inte förvåna mig om de två håller på igen...

Åh stackars dig ! Jag på djupet lider med dig! Det hade kunnat vara jag.. jag blev också gravid med honom.

Ligger du inne på psyk ?

Det är samma här, hans ex som han verkligen hatade och inte ens ville titta på har helt plötsligt blivit hans nya "tröst"

Vad gör man ? Hur tar man sig vidare undrar jag? Varje timme är ju smärtsam. Usch. Hur länge sen var det han lämnade?

Jaha, då var jag här igen. Det absolut värsta som kunde hända, hända. Jag träffade honom igår, lyckades på nå vis övertala honom att följa med hem.. och ja, när vi väl var hemma så hade vi sex såklart !

Nu ligger han här och sover. Paniken har inte sköljt över mig än. Jag vill ju inte vara ett vrak framför honom. Så hur ska jag bete mig när han vaknar ? Ska jag vara iskall, ska jag vara trevlig, ska jag vara neutral. Eller ska jag som jag rent spontant känner nu, be honom om att vi ska försöka igen. Jag kan förstå att det här låter stört i många öron.. men jag är sååå bortom all form av förstånd just nu.

Skit skit skit, jag skulle aldrig svarat när han ringde igår.. jag kunde inte stå emot.. och nu har ekorrhjulet satt igång.

Vad är det bästa sättet att göra nu?

Vill du gå tillbaka till det "förhållande" som du hade innan med den här killen, det lät ju underbart som du beskrev det i trådstarten, så ska du givetvis vara trevlig nu och krypa och fjäska för honom, så han kommer tillbaka.

Vill du slippa ifrån honom och det "förhållande" ni hade och göra ditt liv 100 % bättre ska du vara kall och be honom att aldrig mer kontakta dig.

Jag vet inte vad jag ska göra.. han lämnade mig , efter allt bråk som vi haft så gjorde han verkligen det. Det här kanske blir lite långt, men måste få skriva av mig, då jag känner i princip att jag vill ta livet av mig just nu.

Jag träffade den här killen i somras, allt gick så fort, vi fick känslor för varandra, vi började ses varje dag, han flyttade in väldigt snabbt, ingen av oss hängde med riktigt, som sagt allt gick väldigt snabbt, men vi tyckte om varandra väldigt mycket.

Min kille... eller mitt ex som det är nu har barn med en annan kvinna sen tidigare. Jag blev presenterad väldigt tidigt för barnet, allt kändes så bra. Barnet började bo hos oss när det var hans tur..

Till slut blev det mer och mer jag som tog hand om barnet, då killen jobbade väldigt mycket. jag hade väl egentligen inga problem med det, jag ville vara snäll och ställa upp. Ju mer tiden gick, ju mer började jag fatta tycke för barnet (som är liten)

Mamman till barnet är galen, och då menar jag galen.. hon älskar fortfarande mitt ex och har gjort allt för att sabotera mellan oss. En hel del sexuella inviter har också ägt rum från båda hållen... tyvärr.

Jag kom även på min kille att han satt på dejtingappar, för några månader sen, jag konfronterade honom och han blev oerhört ångerfull och bad om ursäkt, hans förklaring var att allt gått så fort och att han haft svårt att anpassa sig efter "förhållande livet " Jag tog den ursäkten, men kunde ändå inte släppa allting.

Så jag började bli misstänksam mot allting, gränsen till paranoid. Jag litade inte på honom helt enkelt. Han kände sig kontrollerad, och jag kände mig sviken, varje dag! Ändå fortsatte vi traggla på. Jag fortsatte ta hand om barnet, vi fortsatte vardagen. Men jag hade alltid en klump i magen, väntade på att något skulle hända. Jag litade ju som sagt inte på honom. Ibland tror jag att saker hände bara för att jag förväntade mig så mycket att något skulle hända.

Sen till dagen han stack.

Jag hade som vanligt tagit hand om hans barn hela helgen, han kommer hem från jobbet och säger att han måste åka o träna. Jag ryggar tillbaka direkt och känner att något är fel. Jag kollar hans mobil ( jag vet , det är stört, så sjukt stört) Och där har han skrivit till hans kompis att han kommer om 10 min. Jag vet att hans kompis har saker där som tillhör min killes ex. Så jag drar slutsatsen att han ska åka till sin kompis och hämta det som tillhör henne, för att sen åka hem till henne med dom, samt passa på och "träffa" henne. Det låter stört i andras öron, men det är svårt att förklara en sån sjuk situation. Jag vet att det var såhär det låg till. Samtidigt sitter jag hemma och passar deras unge.

Jag ringde honom och konfronterade honom, om han verkligen var på gymmet, och då brakade helvetet loss, han började kasta ur sig så mycket skit. sen kom han hem, tog ungen, körde honom till hans mamma, kom hem igen, packade väskan och drog.

Nu sitter jag här... och vet ingenting. Jag gråter och gråter. För trots allt som hänt mellan oss, så älskar jag ju honom, och vill leva med honom, men han vill inte vara med mig. han vill inte ha nånting med mig att göra. Han har sagt att han bryr sig väldigt mycket om mig och att han skulle aldrig göra något medvetet för att såra mig, men det vette tusan om han verkligen menade det.

Hur går man vidare? Hur praktiskt taget gör man `? Jag får råd som , gå ut och träffa vänner, var med din familj, gör saker som du tycker om. Men helt seriöst, det känns helt omöjligt för mig att ens kunna gå utanför dörren just nu, jag ser INGEN glädje , och har ingen ork till att göra ett skit. Jag vill bara att tiden ska gå, men den står still, jag räknar minuterna, och tiden står verkligen still.

Finns det någon som befinner sig i samma situation ? Jag känner mig så sjukt ensam och vill faktiskt bara dö.

Vad gör man när hjärtat är krossat och kroppen känns förlamad så man orkar inte ta sig ur sängen ? Hjälp