Lär er av mitt misstag

Hoppas allt är bra med dig. Om inte, önskar jag dig all lycka och framgång i livet. Alla förtjänar att vara lyckliga.

Jag skriver detta för att, dels, rensa tankarna, men även för att hjälpa och möjligtvis hindra en likadan situation. Med det sagt, handlar min historia om falska förhoppningar.

Allt började med att jag sökte omväxling i mitt liv genom att jaga kärleken. Vi lever i samma rutt i det här samhället och gymnasiet skulle börja nu i höst. Efter 10 år i samma grundskola innebär detta omväxling. Ny miljö, nya vänner, nytt liv. Drömmen om att finna lyckan i en tjej som skulle göra livet underbart har alltid funnits och omständigheterna väckte en gnista hopp inom mig. Livet skulle bli roligare och det sociala nätverket skulle expanderas betydligt, trodde jag. Jag var trött på hemmalivet där spelandet och latheten spelade alltför stor roll i min vardag. Gymnasiet börjar och redan under de första veckorna tar jag kontakt med en tjej i min klass. Med tidens gång utvecklas även vår relation till mer än vänner, dock fortfarande inte förhållandematerial. Hon fick känslor för mig, jag kände inte likadant, det gjorde jag aldrig. Givetvis fick hon falska förhoppningar då vi var uppe sena kvällar i telefon och skickade massa hjärtan.

~Falska förhoppningar. Omedvet eller medvetet, spelar ingen större roll då konsekvenserna blir densamma.~

Jag var inte ute efter sex eller liknande. Allt jag sökte var emotionell tillfredställelse. Girigheten gjorde mig blind och jag insåg inte att mina handlingar hade större påverkan på min omgivning än vad jag trodde. Vi slutade skriva och det kliade mig inte ens. Hon påverkades däremot betydligt mer.

Sommaren, 6-7 månader senare, kände jag ensamhet och saknaden av en djup relation. Det var väldigt jobbigt. Jag kände att jag behövde lösa allt som är oklart med människor i mitt liv så jag tog beslutet att skriva till henne och be om ursäkt över att ha sänt falska signaler. Hon skrev att allt var okej och jag la det bakom mig. Livet hade dock andra planer, jag hade inte straffats klart.

Året senare träffar jag en tjej. Helt fantastisk, gjorde mig galet kär. Känslomänniskan som jag är tar jag kontakt med henne. Hon var underbar i mina ögon, otroligt vacker och guldvärd. Genom gemensamma vänner får jag reda på att hon var i ett döende förhållande som så småningom skulle ta slut. Dum som jag var tog jag inte hänsyn till att hon behöver tid att komma över sitt ex utan var istället överlycklig att hon nu kan bli min. Kan vara värt att nämna att hon under samma år var ny i min klass. Efter jag äntligen kommit över osäkerheten att satsa på vårt potentiella förhållande, då vi gick i samma klass (jag ville helst undvika komplikationer, därav osäkerheten), bjuder jag ut henne. Hon går med på det och vill träffas. Om jag bara visste vad som väntade...

Hon blir mer frånvarande och inaktiv. Hon dyker inte upp i skolan och detta gjorde mig väldigt osäker. Vi pratade i telefon vid ett tillfälle veckan innan träffen och då frågade jag ifall hon fortfarande ville träffas. Hon svarar att hon fortfarande vill och vi avrundar därmed kvällen. Strax innan träffen har hon isolerat sig helt från allt. Vänner, skolan, träning, allt. Hon tenderar att göra så när hon går igenom något jobbigt, vilket hon ofta gjorde av olika anledningar. Jag ringder henne och hon svarar med sms att hon inte vill bli kontaktad för tillfället då något akut hänt och att hon skulle förklara allt när det lugnat ner sig.

Tre veckor senare, utan någon kontakt med henne har jag gått igenom ett helvete. Känner mig rent ut sagt sårad, förådd och sviken. Jag har aldrig känt för en person på det sättet och det resulterar i att jag sitter här, tre veckor senare, och får ett meddelande av tjejen jag sårade förra året. Ett meddelande som sa att hon ljög i somras och att allt inte var okej. Ett meddelande som sa att hon tänkte på mig.

Till tjejen jag sårade, Gud, livet, mina nära och mig själv:

Jag ber om ursäkt över att ha sårat en person. Mina intentioner var aldrig onda och det är nu jag förstår att mina handlingar leder till konsekvenser som påverkar min omgivning och, framförallt, mig själv i längden. Ett krossat hjärta är det absolut jobbigaste jag gått igenom i mitt liv.

Begå inte samma misstag som jag. Såra inte en oskyldig person, även om det inte är avsikten. Kärleken kommer när den kommer, skynda inte på det. Basera inte ett förhållande på ivrighet och falska signaler. Underskatta inte hur våra handlingar och ordval sätter avtryck i människors liv.

Önskar er alla en god fortsättning och lycka till.?