ni som varit otrogna mot era fruar och era fruar väljer att fortsätta äktenskapet....fortsätter ni ändå vara otrogna? När började ni om? Eller upphörde det aldrig? Fortsätter ni med samma person och blir bara bättre på att sopa undan spåren?
Eller så kan man göra både och, gå vidare och vara lyckligt över sitt liv OCH vara glad över att två idioter som trodde sig vara smarta fick smaka på sin egen medicin. Det ena utesluter inte det andra, man kan vara storsint och trygg mot människor som man anser förtjänar det och tycka att människor som beter sig illa mot andra förtjänar att få smaka på sin egen medicin.
Jag tror inte riktigt på att älska alla människor och önska dem gott, hålla varandra i handen och sjunga akumbaya av den enkla anledningen att alla människor inte alltid är snälla och trevliga. Och faktiskt tror jag inte du gör det heller. Jag önskar alla människor som är snälla mot andra allt gott i livet, människor som beter sig illa mot andra kan gott få känna på vad de utsätter andra för så de förhoppningsvis lär sig något av det.
Ah, den vanliga "du är bitter för att du inte är jättekompis med ditt otrogna ex".
Vet inte riktigt vilken värld du lever i men i den vanliga världen brukar folk inte gilla människor som beter sig illa mot dem. Det där fungerar säkert bra i sagor eller möjligen något tibetanskt kloster men i den vanliga världen tror jag inte det är sådär jättevanligt.
Men jag kan ha fel, så du kan väl göra ett experiment. Nästa gång du träffar din granne så loskar du personen i ansiktet och kallar honom för otrevliga saker. Sen avvaktar du ett tag och ser om din granne kommer tycka om dig och önska dig all lycka i världen. tror du han kommer göra det?
Haha, nä, det behövs inte. Jag har i mitt liv varit elak mot nån, jag har själv blivit illa behandlad och jag har sett vänner bete sig illa och få skit. Jag skulle nog inte orka gå omkring och vara arg på alla som gör mig eller mina vänner illa, tar oerhört mycket energi. Livet är för kort, jag väljer att vara så lycklig jag bara kan.
Haha, nä, det behövs inte. Jag har i mitt liv varit elak mot nån, jag har själv blivit illa behandlad och jag har sett vänner bete sig illa och få skit. Jag skulle nog inte orka gå omkring och vara arg på alla som gör mig eller mina vänner illa, tar oerhört mycket energi. Livet är för kort, jag väljer att vara så lycklig jag bara kan.
Ger den här underdiskussionen dig energi?
Äh kom igen nu, vill du inte sätta din teori på prov? Den kanske stämmer :)
Visst tar det energi och att ständigt vara arg på andra men vad får dig att tro att tycka att någon fick vad den förtjänade är detsamma som att vara konstant arg och olycklig? Och vad får dig att tro att man blir olyckligare av att tycka att precis alla på planeten förjänar lycka ?
Jag tror inte att du är konstant arg och olycklig. Du blir ju glad av att din exfru inte är i ett förhållande t.ex.
Och att jag skulle tro att man bli olyckligare av att tycka att precis alla på planeten förtjänar lycka vet jag inte var du har fått ifrån, tror inte att jag behöver säga mer om det.
Vi har olika syn på detta helt enkelt. That is all. Nu lämnar jag detta.
Inte riktigt, jag blir lycklig av mina barn, min sambo och mina vänner. Mitt ex tänker jag inte på öht om inte frågan kommer upp. Så hon varken ger eller tar energi hon är bara en människa i mängden som jag också bemöter som jag bemöter precis alla människor som inte står mig nära. Du lägger nog lite för stor vikt på vad en person ur ens förflutna betyder.
Jag skrev fel, det blev olycligare iställer för lyckligare.
Frågan var vad får dig att tro att man blir lyckligare av att tycka alla människor på planeten förtjänar lycka?
Tycker du så själv om precis alla på planeten ink våldtäktsmän, pedofiler och massmördare.
Se där, fler saker som gör dig lycklig.
Jag tror att om alla fick vara lyckliga, något de förtjänar, skulle planeten se oerhört annorlunda ut. T.ex. kanske det inte skulle finnas de grupper av människor som du tar upp på slutet. Det tror jag att man bara kan bli lyckligare av att tro.
Spännande sätt att tänka på men jag tror inte lycka räcker hela vägen.
Oftast är det inte lycka som driver människan i utveckling. Missnöje är nog något som ligger i våran natur och hur nöjd och lycklig man än är så är ju gräset grönare på andra sidan.
Du tänker nog inte hela vägen när du menar att vi endast ska vara lyckliga.
Men tanke var god..
Se där, fler saker som gör dig lycklig.
Jag tror att om alla fick vara lyckliga, något de förtjänar, skulle planeten se oerhört annorlunda ut. T.ex. kanske det inte skulle finnas de grupper av människor som du tar upp på slutet. Det tror jag att man bara kan bli lyckligare av att tro.
Så otrohet ligger alltså i vår natur?
Och jodå, jag önskar att vi endast fick vara lyckliga. Du förstod mig helt rätt.
Lite förvånad att du inte funderar på vad det skulle innebära att endast ha lycka.
Mycket av det kreativa i oss är inte från lycka.
Sen är det ju inget annat än fantasi då det inte kan finnas endast lycka.
Folk dör, man är inte kär längre, missfall, misslyckanden är några få saker som inte kan bäras upp med endast lycka.
Du har ett fint sätt att tänka på men en aningen naiv.
Och för att svara på din fråga så JA det ligger i våran natur att föröka oss. Att leva i ett troget förhållande är ganska vanligt men otrohet har funnits alltid med all sannorlikhet hos både lyckliga och olyckliga personer i alla tider
Föll dit igen med samma. Avslutade. Var otrogen med en annan. Avslutade. Föll dit igen med samma. Avslutade.
Nu är jag trogen.
Nu är det ju så att mitt liv hittills har inneburit väldigt mycket olycka. Jag har upplevt ALLT du tar upp ovan. Jag är änka, ett av våra barn är inte friskt, andra i min närhet har dött, jag har haft tre missfall...misslyckanden, åh herregud, för många att räkna upp!
Detta har fått mig att inse att livet är kort för att ödsla tid på annat än att, på det stora hela, få vara lycklig. Och att mina medmänniskor får vara lyckliga.
Därför skulle jag aldrig sitta och vara skadeglad för att någon som sårade mig inte ser ut att ha ett lika lyckat liv som jag. Jag försöker att in i det sista inte vara missunnsam eller avundsjuk på andra som ser ut att ha det bättre än jag. Det är såklart ingen lätt match, men det måste vara en strävan. Vi föds, lever en stund och sedan dör vi. Det vi lämnar till våra barn är av största vikt.
För att då koppla detta till trådens ursprung, jag anser inte att ALLA som är otrogna är det av samma orsak. En del gör det för bekräftelse, en del av ren illvilja och en del blir faktiskt kära i någon annan än den de lever med. Oavsett orsak så måste jag, som medmänniska kunna se bortom handling och önska dessa människor väl. Annars blir jag olycklig.