Min hobby biljard förstör förhållandet

Hej Familjeliv

Jag vänder mig till Er eftersom jag inte längre vet hur eller vad jag ska göra eller välja. Jag ska försöka förklara.

Jag är 42 år och har idag varit tillsammans med min fru i 7 år som jag älskar väldigt mycket. Men vi har det senaste året bråkat mycket över min hobby som är biljard (både 8-ball, 9-ball och snooker för att vara exakt). Jag spelar en hel del efter jobbet men då det blivit så riktigt intensivt senaste året och jag är så pass bra nu så vill inte vänner spela med mig längre och min fru är less att höra om biljard.

Jag letar dagligen så mycket jag kan på Youtube om dokumentärer, intervjuer och matcher och följer intensivt tävlingar på TV:n hemma. Min fru har därför valt att sitta själv och titta på sina amerikanska serier i ett annat rum. Hon säger att biljard inte är någon sport och att det är "jävligt tråkigt" och särskilt illa när jag dricker alkohol och tittar på matcher och hejar på. Ronnie O'Sullivan är min absoluta favorit som människa och jag tar detta väldigt personligt. För mig så är det en riktig legend och bra människa. Det är till och med så illa att jag har svårt att höra vad min fru säger när jag koncentrerar mig på matcherna på Eurosport.

Jag lider av Aspergers Syndrom och har därför en stark inlevelse och intensitet i det jag gör, annars blir det inte på riktigt för mig och kan lika väl vara. Så betraktar jag andra människor - dem gör saker halvtaffligt. Därför ber jag frun ofta vara tyst under särskilt matcher för jag analyserar den intensivt. Hur vit boll kommer att röra sig och vilka bra lägen som kan uppstå. När det är Youtube jag tittar på så brukar jag kunna lyssna bättre har jag märkt. Det har hänt att hon kommit i nya underkläder hon köpt när jag kollar på matcher men det måste vara ett sätt att manipulera mig på eftersom hon vet vad en match betyder. Jag får ofta dåligt samvete över vårt förhållande på grund av mitt brinnande intresse. Dagen efteråt så ber jag om ursäkt men det dröjer inte länge innan jag känner mig otillräcklig igen. Jag ser knappt min fru längre.

Min dröm är förstås att bli proffs som Ronnie O'Sullivan. Denna elegans och expertis är fullkomligt fantastisk. Vilken människa. Extrem. Nästan som en utomjording så bra och fenomenal. För mig är det vad livet handlar om och jag fattar inte hur Ronnie själv lyckas ha fru utan bråk och vara så extremt bra samtidigt. Jag har försökt få kontakt via mail men inte fått svar. Jag tycker min fru är oförstående över hur bra jag faktiskt är. Ingen kan övertyga henne.

För er som kan snooker så gjorde jag ett maximum break på 127 förrförra veckan, det är inte enkelt precis. Frun fullkomligt sket i detta när jag kom hem med min kö i handen och var på riktigt bra humör. Det urartade i ett bråk och bröt min kö i två bitar vilket gjorde mig RIKTIGT ledsen. Den hade jag gett 2.400 kronor för. Men Idol och Zumba och sådant skit är viktigt för henne att göra och följa, istället för hennes mans uppenbara briljans inom något som INTE ENS kallar för en sport - något som jag har riktig talang för medan hon själv inte har någon alls. Talang borde vara charm istället för all denna yta.

När det gäller samlevnad så har vi i princip ingen förstås. Förr kunde vi åka till solariet tillsammans eller fiska och göra annat roligt. Och att få frun att spela eller förstå biljard är en ren omöjlighet, jag har till och med försökt muta med resor och gåvor utan framgång. Hon kan inte hålla en kö ens. Mina vänner tittar gärna på biljard med mig hemma när jag bjuder på alkohol och frun håller sig då i köket eller är hon hemma hos väninnor.

Väninnorna har sedvanligt också haft åsikter och lagt sig i om hur jag ska leva mitt liv och det har varit riktigt livat hemma ibland. När jag sa till hennes ena väninna på nyårsafton att jag vill ha ett Riley snookerbord hemma så sa hon att jag var "blåst och en jävligt tråkig människa". Jag försökte förklara hur svår denna sport är men hon satt istället och hånade mig samt skelade med ögonen i syfte att göra narr av mina glasögon. Otroligt elakt och oförstående och det gör mig arg när jag skriver om det till och med. Men eftersom det handlade om biljarden så hjälpte inte min fru mig vid denna incident utan låtsades som ingenting.

Jag är beredd att satsa på karriär inom biljarden och leva ensam om det här ska fortsätta, men jag måste höra om det finns andra i samma sits som jag där ute. Där er hobby inkräktar kraftigt på ert förhållande och ni också bråkar mycket om den? Där hon bara inte kan förstå hur bra ni är och ni får aldrig positiv feedback? En kompis har en liknande situation då han håller på med rally. Det TAR mycket tid och ska man bli bra så måste man satsa och investera energi.

Ska jag behöva leta efter en kvinna som också spelar biljard för att livet ska gå ihop om jag nu ska satsa fullt ut? Jag har sett en annan kvinna spela på samma ställe ibland men jag har inte velat ingå några djupare diskussioner med henne eftersom jag är gift.

Sanningen är att biljard gör mig lycklig och att jag kan slappna av från jobbet. Samlevnad och till och med sex då hade jag kunnat avstå för att fortsätta om det krävs, men tänk om jag plötsligt inte är lika intresserad av biljard senare och det är kört? Det är OTROLIGT svårt för mig att föreställa mig hur illa eller bra det här kan bli.

Som sagt, finns det någon som känner igen sig i någon egen hobby och konflikt med förhållande?

Mvh
Petrus i Sundsvall

Anonym (Anna)

Äldre 7 Mar 16:52

#1

Min väninnas make är som dig när det gäller golf.

Som de har bråkat.

Nu är alla bråk över.

Frun låter honom spela och resa på golfresor så gör hon annat. Det är hans intresse och hon har äntligen lärt sig acceptera det. Jag tex ska börja spela badminton och hoppas min man kommer kunna acceptera att jag vill tävla och satsa rejält.

Anonym (kaktuspäron)

Äldre 7 Mar 17:00

#2

Jag tror att ditt problem kan uppstå om vilken hobby som helst som tar mycket tid och som inte den andra parten delar/uppskattar. Själv är jag kvinna men hade aldrig kunnat leva med en partner som bodde i stallet 5 timmar om dagen för att ta hand om hästar t.ex., som rätt många kvinnor gör.

Jag är fascinerad av dessa personers nivå av engagemang och kan beundra deras förmågor, men jag hade tyckt det var jobbigt att leva med dem.

Kanske du faktiskt borde överväga att lämna din fru om hon är så anti, och försöka hitta antingen en kvinna som är lika besatt av något annat (men ändå i närheten, typ en som syr eller en gamer), eller en som är mer avslappnad och kanske introvert och vill ha mycket tid för sig själv.

Om båda ska ha aktiviteter som kräver en massa dyrt resande och frånvaro hela tiden så blir det också svårt att förhandla om hushållet och barnen i ett senare skede.

Jag blir sur på min man om vi inte kan se något gemensamt program en timme per kväll i alla fall, men i övrigt gör vi vad vi vill var för sig. För en del hade det varit jobbigt lite tid, för oss är det helt okej.

Anonym (Kvalitetstid)

Äldre 7 Mar 17:16

#3

Det som bekymrar mig är att du säger att ni har ingen samliv. Eftersom du har valt gifta dig, förväntas det av dig ett engagemang för din relation samt skötsel av hemmet. Avsätt tid, några timmar då och då som ODELAD fokuseras på umgänge med din fru. Prova nya saker, ni kanske hittar någon gemensam nämnare. Känner hon sig sedd och älskad har hon säkert mycket lättare att leva med att du även lägger många timmar på träning.

PetrusPro9

Äldre 7 Mar 18:24

#4

Anonym (Kvalitetstid) skrev 2018-03-07 17:16:58 följande:

Det som bekymrar mig är att du säger att ni har ingen samliv. Eftersom du har valt gifta dig, förväntas det av dig ett engagemang för din relation samt skötsel av hemmet. Avsätt tid, några timmar då och då som ODELAD fokuseras på umgänge med din fru. Prova nya saker, ni kanske hittar någon gemensam nämnare. Känner hon sig sedd och älskad har hon säkert mycket lättare att leva med att du även lägger många timmar på träning.

Ja det är mycket tråkigt att samlivet inte funkar. Jag ber för att det ska bli bättre och har aldrig upplevt att slitas så mellan två viktiga saker. När det gäller skötsel av hemmet så vill jag hävda att det är främst jag som gör detta men jag förstår vad du menar.

Jag kan till viss del förstå att min fru har problem med min hobby men jag tror att det kan bero på att hon är rätt misslyckad själv men inte vill erkänna detta för sig själv. Likaså får hon med sig sina väninnor som kan håna mig när dem dricker rödvin tillsammans på helger med kommentarer så som att jag "skulle vara mer intresserad av kulor än den riktiga varan" och annat nedlåtande omoget fylletrams. Jag blir så uppriktigt förbannad då att jag får gå ut och gå en runda i byn eller in i garaget för att svära och avreagera mig. Sist krossade jag faktiskt tomflaskor i garaget och grannen undrade förstås "vad f*n vi sysslar med där inne". Jag var inte i skick att föra diskussionen då utan var så arg att jag hävde i hast ur mig nedlåtande saker om min fru som jag inte menar och detta har jag inte kunnat berättat för henne om. Min granne sa att detta kallas "gaslighting".

När jag sedan lyfter detta bråk och vad det ställer till med och hur arg och ledsen jag blir så spelar hon dum eller oförstående men ska anspela på att min hobby är problemet. Då blir jag ännu mer arg och frustrerad. Som ett slags villkor att jag ska lägga ner ett intresse bara för att hon och vännerna anser att det är "töntigt" och liknande och man kan håna en fritt bara för att det är en sällsynt och unik sport.

Nog för att det blir mycket av min hobby men kommunikationen måste bli bättre. Jag har aldrig sagt att jag har något emot hennes egentolkade "Zumba-dans" heller, även om det inte ser klokt ut om man frågar mig personligen. Ändå säger jag att det är fint trots att hon bröt min kö i bitar. Dårhus.

Så jag får väl sätta ner foten helt enkelt men får fundera på hur för det här fungerar inte längre. Det känns fånigt att behöva gå på samtal för en sådan här sak också, om det nu ska krävas.

Man får väl försöka hitta gemensamma aktiviteter man kan göra. Som bägge vill.

Tackar för alla tips av alla läsare!

Mvh
Petrus

Anonym (D)

Äldre 7 Mar 19:54

#5

Tycker det här är ett bra ordval.

"Ingen relation ska man försöka tänka mindre på vad som är bra för mig,och mer på vad som är bra för OSS"

Vad DU gillar och behöver har du koll på.

Men vad ERT förhållande behöver det verkar du ha försummat. Är man två ska behovet för ert förhållande gå före dit förhållande till dig själv, du måste sänka ehly lite och vara mer engagerad i vad NI tillsammans i er gemenskap, trivs lika bra i.

Annars är det poänglöst att ha ett förhållande om du förhåller dig mer till ditt än till din partner och du tillsammans.

Om du vill förstå din fru se det som att allt fokus du lägger på biljard vore fokuset hon la på en manlig kollega.

Du har ingen glädje alls av det, någon gång kan du tåla att hon pratar om honom hur hon och han jobbar så bra ihop men varje dag varje vecka gång på gång han han han han ?

Anonym (Fru)

Äldre 7 Mar 20:12

#6

Kanske ska din fru gå en kurs för att förstå hur en person med asberger tänker?

För ärligt, det är inte lätt. Jag har grubblat mig tokig många gånger.

Jag lever sen tio år tillbaka med en man med asperger, och ja, ibland tar hans intressen upp väldigt mycket tid.

Vi schemalägger våra dagar, där vi har avsatt tid för gemensamma aktiviteter ( detta även för barnens aktiviteter )

På schemat står även tid för separata aktiviteter. Därav finns tiden för allas intressen, lite mer för min man, men fortfarande inte så det påverkar resten av livet.

Schemat startades först för barnen, för att dom ska kunna kolla och vara med och skriva egna aktiviteter, det var av en slump jag märkte att schemat underlättade för min man med.

Anonym (KB)

Äldre 8 Mar 12:52

#7

Hej Petrus.

Du verkar ha det svårt men jag undrar vad det egentliga problemet är.
Är det din fokus på biljard eller brist på umgänge med din fru?
Det är jätte roligt att du har hittat något som du kan ägna dig helt åt och jag förstår att vissa människor inte förstår den graden av passion speciellt för något som de inte finner intressant.
Jag har varit i liknande situation dock inte i närheten av lika intensivt.
Det kommer perioder då jag spenderar mycket tid på mitt intresse och min andra hälft kunde inte förstå det. Det upplevdes som att mitt intresse tog prio vilket inte var fallet.
Efter mycket grubbel föreslog jag att avse dagar och aktiviteter då det bara är vi två och förklarade att alla har sina intressen och man behöver inte ha de gemensamt eller klaga. Hon får ha sina och du får ha dina men glöm inte henne och anledningen till varför ni valde varandra.

Med det sagt tycker jag personligen att det är fantastiskt om man har sådan stark passion för något att allt man gör är redskap till att bli bättre.
Jag funderar även på vad som skulle hända om du blir bättre än din idol?

Hälsningar
-KB

Min hobby biljard förstör förhållandet

INNEHÅLL