Umgås ni med era barn på vardagskvällarna?

Nu var det ju inte åsikter om huruvida man ska ha tv eller inte på barnens rum, utan OM vi ska tillåta dem att vara på sina rum efter middagen eller inte. Det är ju ändå vi föräldrar som bestämmer..

Såg att jag missade att svara på din fråga gällande om barnen får titta på tv hela kvällarna.. Ja självklart får dom det. Vi har ju som sagt gjort det tillsammans tidigare då vi har tittat på film. och det handlar ju om ca 1,5 tim per kväll. Vi äter oftast vid 18 på kvällen, då sitter vi o äter o pratar i ca en timme. Sen är det nattning vid 20:30. Så det är endast mellan kl 19-20:30 de får titta på tv - så ja, det tycker vi är helt ok med tanke på att det är den tiden det tar att titta på en film.

Skönt att du har det så med din 9 åring i alla fall :) Hoppas det fortsätter så!

Dottern,snart 10 år,kommer hem fr skolan ca 1 timme före oss föräldrar om hon inte går hem till ngn kompis som händer ett par ggr / vecka. Den timmen slappar hon ordentligt   När vi är hemma lagar vi oftast mat tillsammans och efter middagen blir det antingen ngn timme tillsammans vid TV:n (hon är inte så såld på TV men matlagningsprogram tittar hon gärna på. Blir kanske 3 ggr/vecka) , högläsning som dottern älskar eller bara umgänge i allmänhet (spel, prat om dagen,promenad)- med eller utan någon av hennes kompisar. 3 dagar i veckan tränar hon mellan 17-18 och då är det litet extra slappetid för henne efter hemkomst/dusch. Tränar kampsport så fysiskt ganska krävande så hon vill gärna vila en stund efteråt. Sängdags runt 21-2130. Skulle säga att vi umgås ett par timmar /kväll. Njuter av det så länge det varar  

Så är det hos oss också.

Jag tänker att det är rätt normalt att barnen får mer och mer egna liv där kompisar och egna aktiviteter blir viktigare. De sitter vid datorn, läser eller bara gör egna saker på sina rum. Eller har kompis över eller är hos kompis.

Vi äter alltid middag tillsammans och på fredagar brukar vi se en familjefilm tillsammans. På lördagar kollar vi ofta på nåt program tillsammans (mello nu) och på lördag morgon har vi mysfrukost tillsammans. Utöver det så är barnen fria att umgås med vem de vill och väljer oftare kompisar än oss föräldrar. Men vi finns ju alltid där för dem såklart. Så vi småpratar ju eller gör nåt tillsammans då och då. Men mindre än tidigare. 

När jag ser tillbaka på min uppväxt så var det ungefär likadant. Från 10-års ålder ungefär så blev kompisar alltmer viktigt och familjen hamnade i bakgrunden. Jag tror att det bara är början, snart ser vi knappt röken av dem :)

Jag tror att det är rätt normalt att de blir mer och mer självständiga ju äldre de blir.

Det handlar inte om att de har TV och/eller dator på rummet, jag hade inget av det när jag var liten men föredrog ändå att oftast vara ensam på mitt rum!
Nu råkar dina barn ha dator och TV på rummet och då kollar eller spelar dom med det, hade dom inte haft det så tror jag ändå hade velat vara på sina rum.

Varför tar ni inte en kväll under vardagskvällarna och spelar spel (alltså brädspel) eller nåt , hela familjen tillsammans? Ni äter ihop, hjälps åt att plocka undan och så kan ni spela spel i en timme eller nåt kanske med lite popcorn eller liknande, säg en tisdagskväll? Då blir det ju inte bara på helgerna som ni umgås och det blir mycket kvalitetstid där ni kan prata o.s.v 

Exakt! Jag tror att det är en helt normal del av uppväxten.

Jag tycker tvärtom, att det är sånt som barnen bör få bestämma själva. Så länge de inte gör något skadligt eller mår dåligt så måste de få bestämma om och när och med vem de vill umgås. Precis som du säkert vill välja om och när och med vem du umgås?

Sen kan man ju alltid fråga, uppmuntra och säga till barnen att man gärna vill göra nåt med dem. 

Helt normalt och ett steg i frigörelsen. Som många andra skrivit, det gjorde man även innan datorernas tid.
Våra föräldrar fick inte vara med när vi spelade spel, det gjorde vi med kompisar.

Våra barn har inte TV på sina rum men de är ändå på sina rum istället för att umgås med oss föräldrar. dator och spel har de i ett allrum på övervåningen och vi vuxna ser oftast på TV nere. Har ingen större lust att sitta i deras dator/TV-spelsoljud heller.

Varför inte?
Tvångumgänge brukar inte bli så bra. Däremot kan man alltid vara öppen att umgås med barnen när de vill det.
Sonen satt i sitt rum med datorn, jag och sambon sysslade med vårt och han kom ut flera gånger varje kväll för att prata med något med oss.

Jag har fördelen (om man väljer att se det så) att bo litet så alla är nästan alltid i vardagsrummet. Där finns tv, datorer och en stor soffa att krypa upp i med padda eller telefoner. Så även om vi inte alltid gör saker tillsammans så är vi i samma rum och kan småprata mm. Sedan har vi schemalagd skärmfri tid då vi brukar spela brädspel. Fredag och lördagkväll tittar vi ofta på film/tv ihop.

Jag förstår att det är svårt att backa nu för er men jag vill vänta så länge det bara går med att släppa in datorer i barnens rum. Dels för att inte gå miste om det sociala, dels för att kunna ha ett öga på vad de gör.

Och du kan inte hålla kvar barnen för att du tycker det är tråkigt, dina barns uppgift är inte att göra er nöjda och glada, de ska utvecklas och hitta sina liv, det blir små steg i taget och under en tid så kommer ni vara glada om ni ser dom till middagen någon gång i veckan

Håller med. Barnens uppväxt är deras och de måste få utvecklas så som de ska, inte hållas tillbaka för föräldrarnas skull. Det viktiga är nog att finnas där när de väl vill prata eller umgås.

Tack för era svar! Verkar som att många av er är i samma situation men att ni har accepterat att det är så. Det är väl så att jag måste inse att mina barn börjar bli större och acceptera att de inte vill umgås lika mycket längre. Vi har ju ändå helgerna då vi hittar på saker och umgås hela dagarna och kvällarna :) Och jag ska inte tvinga dom till att umgås med oss, självklart får de bestämma det själva. Men tror jag ska bli bättre på att se till att de hjälper till mer med matlagning osv, det är ju ett sätt att få mer tid med dom. Och brädspels kvällar har vi ju faktiskt ibland på vardagarna, inte jätte ofta, men när barnen föreslår det så åker spelen fram direkt! :)