got skrev 2018-03-19 20:09:44 följande:
Respekt handlar om relationer, tror jag. Klassläraren har uppenbarligen lyckats skapa en god relation till sina elever men det verkar inte som att övriga vuxna har gjort det. Min klass fungerar jättebra med mig i klassrummet men så fort t ex fritidspersonalen eller en vikarie kommer in så blir eleverna som förbytta. Jag har pratat med barnen om att man ska lyssna på alla vuxna osv men det hjälper inte. Om inte de vuxna visar barnen att de är intresserade av dem/ tycker om dem så kommer dagens barn inte att respektera dem.
Mitt tips är alltså att de vuxna som upplever att eleverna inte respekterar dem ska försöka vara noga med att skapa goda kontakter. Spela ett spel tillsammans, prata på rasten eller sitt bredvid i matsalen. Ta chansen att lära känna eleverna i situationer där inte krav på "lydnad" eller gott uppförande krävs. Försök bygga denna typ av relation med de mest tongivande barnen i klassen först så brukar de andra följa efter.
Håller med, och måste lägga till att respekt alltid är ömsesidig.
En lärare som visar barnen respekt, får lättare respekt tillbaka.
Men - respekt för barnen är inte samma sak som att låta dem göra som dom vill - utan handlar mer om att lyssna, ta hänsyn och vara tydlig.
Till exempel, om det finns regler om att inte avbryta den som pratar, så gäller det alla och alltid. Under en genomgång kan läraren inte be de elever som stör att vara tysta, för att sedan direkt efter svara på en fråga som ställts rakt ut av en annan elev.
Eller ett exempel om att respektera varandras tid och arbetsro. Lärarens tid för genomgång kan beskrivas och begränsas, "Jag tänker ha en genomgång på 5 minuter, och sedan ska ni få jobba själva med uppgifterna på sida 7-10 fram till rasten". På samma sätt kan läraren begränsa barnens utvikningar och prat, "Nu har ni fem minuter på er att fråga, tänk på att det kan vara många som har frågor, så fatta er kort så att vi hinner med alla frågor." Och sedan måste man följa upp varje fråga och utvikning, och se till att barnen får hjälpa att hålla de ramar man gemensamt satt upp.
De regler och ramar som sätts för tiden i skolan måste utgå från barnens behov och förutsättningar, och de ska sättas tillsammans med barnen så de känner att de är delaktiga. Förståelse och delaktighet är grunden till motivation.
Jobbar man på det här sättet kommer barnen att känna sig sedda, respekterade och lyssnade på, och läraren får respekt och förtroende tillbaks.
Många barn i dag får tyvärr inte alls med sig detta hemifrån. När tid och ork inte räcker, tar många den "enkla" vägen och styr upp tillvaron med regler och förbud, och missar ansvarstagande och hänsyn i uppfostran. Det gör att barnen inte hänger med mentalt i sin egen utveckling, och ofta blir osäkra och lär sig mer om hur man undviker att följa regler än nyttan med gemensamma ramar i gruppen.