Är det bara jag, eller är hon för mycket!
Hej!
Har en syster som fick barn för snart 1 år sen...Saken är den att hon är en person som förväntar sig mycket från andra, men kan inte riktigt se hur mycket man gör för henne i det stora hela.
Efter hon fick barn så har det hela blivit värre. Vi trippar alla på tå, och vet inte riktigt hur vi ska vara eller göra. Hon har sambo, så hon är inte själv.
Om vi i familjen träffas för en lunch el likande, så kan hon direkt få ett utbrott att ingen av oss förstod att vi skulle ta barnet. Så hon kan få äta i lugn och ro.
Vi erbjuder henne avlastning titt som tätt. Vi erbjuder oss att hålla i barnet för stunden, eller om hon har något hon vill göra el bara vila. tex.
Men endå så blir det pikar hit och dit på oss som är där för stunden att vi inte förstår att hon behöver avlastning, att hon behöver få äta frukosten ifred. att vi borde direkt tagit barnet, hon ska inte behöva be om sånt. Vi ska förstå det direkt.
när min syster hade lagat mat, så blev hon sur för att min mamma erbjöd sig att duka av bordet och ta hand om disken. hon blev sur att hon skulle behöva somna sitt eget barn, att man inte förstod att hon var mätt och trött och skulle behöva vila.
hon ställer krav på oss, och förväntar sig massor. Jag vet inte hur jag ska säga till henne så hon förstår.
Jag vet själv när mina barn var små, hon fanns inte där då...inte i närheten vad hon begär från oss. Jag ställde inga såna här krav, anser att vill någon hålla när jag äter min mat..Så valde jag att hålla själv. det är mitt ansvar. ingen annan ska behöva känna någon press..
hur ska vi få henne att förstå att vi finns här för henne, men att det är hon som är mamma till barnet. att det är hennes ansvar, och att hon gärna får be oss om hjälp. Vi är ju där på studs oftast, tycker synd om hennes sambo med. för han verkar inte göra många rätt i hennes bok heller.
