Deppig o rätt åt mig

Ver inte riktigt hur jag ska skriva eller uttrycka mig, ber om ursäkt i förväg om man inte förstår, får försöka utveckla och svara undertiden.

Jag är en kille som är otrogen till och från, jag vet att det är fel allt det där.

Av olika anledningar är jag det, det har inte stört mig så innan, jag är ?lycklig? hemma med barn, men sexuellt är jag skrikandes inombords!

Jag råkade av en händelse in på bdsm, hade testat lite innan med förnedring, pisk osv, men inte mycket mer, träffade en kvinna som var betydligt mer erfaren, jag blev hänförd av hennes kunskap och allt hon gillade. Hennes självsäkerhet skrämde mig på ett bra sätt. Det höll inte vidare länge, men sökte vidare och hade några sporadiska träffar.

På senare tid hittade jag en kvinna som bodde längre bort än vad som var smidigt, men jag gillade hennes humor, hur hon var. Sagt och gjort åkte jag 18 mil för att träffa henne, hon är poly och hade flera så det var inga problem, men efter en underbar träff, vi hade bara oralsex pga mens.

Efter en tid så hände nåt för henne och hon ville lösa det och ta upp kontakten efter några dagar.

Efter en vecka utan svar så förstod jag att det inte kommer bli mer, sårade känslor och ?brustet? hjärta så började jag må sämre o sämre, försökte få bort känslorna med andra, men ingen träff så självkänslan börjar dala mer... mår sämre och drar mig inåt i mig själv.

Som grädde på moset så blir det förändringar på jobbet till det sämre, nu börjar det dala ordentligt.

Jag vet inte vad jag ska göra och känna, vill bara somna och inte vakna igen förrän man mår bra.

Jag skulle aldrig kunna gå isär med min sambo, jag vill inte va utan mina barn.

Vad ska man göra?