Det här med jobb
Det här med jobb och sjukfrånvaro. Är det bara jag som tycker att det är svårt att vara sjuk i från jobbet? Jag skäms nästan och får ångest över att de ska ringa och kolla läget.
Har precis börjat ett nytt jobb. Innan det var jag arbetslös i 5 hela månader. Självkänslan var ju på botten. I mitten av Januari förlorade jag även min bästa vän i livet; min hund Kim. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra utan honom. Eller hur jag ska kunna leva utan honom. Så när jag fick detta jobb kändes allting ljust igen. Äntligen hade jag något som kunde få mina tankar på annat håll.
Men nu har jag då först varit förkyld för ett par veckor sedan. Veckan efter det hade jag en sjukdag då min mage hade varit spänd och gjort ont i flera dagar så den dagen orkade jag helt enkelt inte mer. Jag tror att det var förrförra veckan.
Och så den här veckan; i natt vaknade jag och kräktes tre gånger. Vaknade och tog Omeprazol som jag spydde upp, drack lite fil som jag spydde upp och sen spydde jag en gång till efter det. Efter det vågade jag liksom inte ta in något mer så sedan dess har jag inte spytt något.
För tredje gången under en ny anställning har jag då haft sjukfrånvaro. Jag blir ofta sjuk - så har det varit de senaste 4-5 åren - och försöker jobba ändå men när det gäller magen så blir det liksom lite svårt. Jag jobbar med kundtjänst och sitter i ett rum med tjugo andra människor hela dagarna. Man vill ju inte utsätta de för några basilusker och inte heller ha en mage som låter och behöver luftas på gas.
Jag tycker faktiskt om mitt jobb. Även om jag jobbar för ett företag som är ett av de mest hatade företagen i Sverige. Jag har bra kollegor och en av mina ansvariga är helt underbar. Den andra som då skulle vara min huvudansvariga är det inte.
Jag jobbar via ett bemanningsföretag och de verkar sådär. Tycker att de har lite för tight syn på frånvaro. Jag förstår dock absolut att de blir misstänksamma när jag har varit borta så mycket. Det är mer tonen i bemötandet av de angående sjukfrånvaron. Tydligen har man även ett möte med de om varför man var sjuk efter sjukperioden. Vilket jag tyckte var jätteskumt?
Hade det inte varit för kollegorna och att jag äntligen känner att jag passar in direkt i en grupp där jag uppskattas och ses som en ledare i gänget så hade jag därför sagt upp mig.
Samtidigt känner jag en viss ilska. För vad ska jag göra då? Sjuk blir man ju, det är inget jag tvingar fram. Jag försöker så gott jag kan kolla på varför och fixar med nya läkartider hit och dit. Vilket jag också tycker är svårt, det ses ju också ner på av arbetsgivare.
Jag önskar att jag hade en arbetsgivare som tyckte det var okej. Hade förståelse för att jag var sjuk ofta. Och som kunde lita på mig och ge mig tillåtelse till att göra mitt bästa för att få reda på varför detta sker. Det känns dock som att det där är något man bygger upp hos en arbetsgivare man har haft i flera år. Hur ska jag kunna göra det när jag bara är 25 år och livet för övrigt också är jävligt struligt.
Hur har ni andra det? Tycker ni att jag har mer rättigheter än jag tror? Har ni några tips? Snälla! Ge mig tips och råd, åsikter, egna historier osv. Jag behöver liksom någon att bolla detta med.
