Avslöjad älskare, kan han förlåta
Hälsningar från oss som jobbar med Familjeliv.se Här är en kopia på inlägget du skrev: "Det händer andra, inte mig. Så kändes det när jag insåg att jag fallit för en annan. Jag var gift, två barn hus, you name it. Trodde jag va lycklig och hade de bra men så dök HAN upp. Jag var patient och han hjälpte mig, direkt när vi sågs kände det som att vi känt varandra. Jag visste tidigare bara vem han var men inget mer. Under mitt besök pratade vi som bara den, o efter besöket skrev jag ett mess o tackade för trevligt bemötande och hjälpen. Vi möttes ibland när vi hämtade på förskolan, han var alltid glad o charmig. Vi pratade alltid en stund och de blev en kram när vi sågs, efter ett tag insåg jag att vi flörtade. Jag gillade det. Jag hoppas att vi skulle hämta samtidigt och såg fram emot det. Tiden gick o efter ett tag behövde jag hjälp med min skada igen. Jag har svårt att boka tid i veckorna o då kom förslaget att han hade möjlighet att ta emot mig hemma på helgen om det passade. Både han och jag visste egentligen vad de skulle innebära. Och jag åkte dit.
Det var början på vår relation. I cirka 6 månader träffades vi då och då. Ibland vara det bara sex men allt oftast pratade vi också o hade det så mysigt. Jag ville inte åka hem.
Sedan kom den dagen då vi messar, jag frågar om jag kan få komma på behandling, då säger han att vi kanske kan hitta en tid på praktiken. Jag förstår direkt vad han menar. Jag frågar om han träffar ngn annan o han svarar kanske. Vi har under de här 6månaderna lätt pratat om hur jag har det hemma. Jag har sagt att jag inte har de så dåligt och han har sagt att han inte förväntar sig att jag ska lämna. Samtidigt som vi sagt att det finns så mkt känslor. Pratat om att våra barn skulle bli söta osv.
Han slet ut mitt hjärta den dagen.
Jag backade men gjorde väldigt klart för honom att jag inte ville sluta ses, men kunde där och då inte säga att jag ville ha honom på heltid. Jag vågade inte ta steget.
I 4månader kämpade jag med känslor jag inte borde ha, va så ledsen,
Såklart märkte min man att jag mådde dåligt och en natt exploderade det. Jag hade bestämt mig för att ta reda på om mina känslor var kärlek eller avsaknad av ngt i min o min mans relation. Jag tog upp ämnet för. Diskussion o han undrade såklart om jag träffat ngn. Jag ljög. Senare sprack bubblan o de kom fram att jag börjat fundera på det för att jag har börjat få känslor för ngn annan. O otroheten va ute. Den natten bråkade vi konstant o han lyckades få ur mig vem jag varit med. Jag svek min älskare.
I stress o panik messade jag Fd älskaren så han skulle veta. Det blev tyst.
Jag mailade ngn dag senare o frågade om han var arg.
Han svarade att jag inte hade ngt konsekvenstänk, att jag behandlat honom så illa o att han absolut inte vill ha ngn mer kontakt med mig.
Jag blir tokig. När vi ses verkar han så arg, besviken o ledsen. Jag står inte ut. Han hälsar knappt. Vi som hade de så fint o va så bra vänner innan. Jag saknar honom varje dag. Jag ångrar varje dag att jag inte tog chansen att leva med honom. Idag lever han med någon annan, den kvinnan han träffade samtidigt som mig, som för övrigt vågade skilja sig för hans skull.
Men min fråga är kan min Fd älskare någonsin förlåta mig. Ska jag be honom om ursäkt öga mot öga, inte bara på mail. Jag vill ha tillbaka honom som vän.
Jag vet att han såklart inte ville de skulle komma ut vem han var.. Han riskerar sitt jobb om de kommer fram att de va så vi sågs eftersom han använde sitt yrke för att "få mig" även om jag var med på det.
Jag blir tokig. Kan inte komma över honom eller stå ut med att han inte ens vill prata med mig längre. Hur ska jag göra för att återfå hans förtroende.
Jag vet att otrohet är fel, att jag gjort fel mot min man, våra barn alla. Men det är inte det som det handlar om nu. Snälla hjälp mig med vad jag ska göra. Eller inte göra..."
