Anonym (Ts) skrev 2018-04-01 10:32:43 följande:
Jag har börjat fundera på om jag ska börja gå på AA möten men är jag ens "alkoholist nog" för att gå?
Jag känner INGET direkt sug efter alkohol, men när jag dricker så finns det ingen hejd på mig. Så har det varit sedan ungdomen. Jag blir alltid "aspackad" och har minnesluckor som täcker timmar av kvällen varje gång.ångesten och baksmällan dagen efter är obeskrivlig.
Jag kan bli otrevlig om mina kompisar är på mig och vill att jag ska ta det lugnt. Jag hatar verkligen om någon försöker bestämma över mig när jag är vuxen. Det är heller inte ovanligt att jag vaknar hos någon främling dagen efter istället för att gå hem till min man,och tyvärr händer det att jag är otrogen.
Har jag missbruksproblem nog för att kunna gå till slutna AA möten?
Skippa otrohetsbiten så låter det som min fru. Hon darrade inte av abstinens för att hon inte fått alkohol i sig men det stannade heller aldrig vid "ett glas vin". Gud vad jag hatar det uttrycket!
När jag försökte styra hennes alkoholkonsumtion genom att först säga till och senare bara köpa hem små flaskor vin och bara en åt gången så blev hon arg och känt sig kontrollerad.
Av någon anledning kom vi i kontakt med en terapeut som jag berättade detta för och efter många terapisamtal ensam med terapeuten kom min fru fram till att hon kunde lova mig, sig och barnen att vara helt utan alkohol i ett halvår.
Det höll och sedan dess har det fungerat bättre med hennes alkoholdrickande. Nu känner jag mig bekväm även om hon dricker "ett glas vin".
Du drar på dig ångest och är otrogen på fyllan. Låter det som någon du vill vara? Kanske är en terapeut ett lämpligare första steg än att gå till AA direkt?