• Målmedvetnatankar

    Planera barn som ung och singel?

    Hej alla!

    Jag blir knäpp på mig själv och behöver synpunkter från någon annan än mig själv. Lite historia bakom:

    Jag är extremt barnsugen och har varit det i tre år. Jag och min numer fd sambo pratade om det i ett par månader men jag avslutade förhållandet innan det blev verkstad av det hela.

    Jag har varit gravid tidigare, blev oavsiktligt gravid som 15åring med min första pojkvän och fick sedan missfall i ca v.10 vilket jag inte har berättat för någon utom en kompis som gått igenom samma sak och sen killen i fråga. Det var väl ödet som bestämde att det inte var dags då eftersom att väldigt mycket har hänt i mitt liv sedan dess.

    Jag har problem med att skapa relationer med människor, oavsett romantiskt eller vänskapligt. Det är någon form av mild kombination av aspeger och socialfobi. Jag kan leva normalt och har inga problem i yrkeslivet eller privat utöver att jag inte känner någon kontakt med människor, jag är helt likgiltig. Förutom till den lilla klick jag har till familj som betyder otroligt mycket för mig. Men detta gör att det är svårt för mig med seriösa förhållanden och mitt senaste förhållande tog en hel del på min tillit till mänskligheten överlag, väldigt ocharmig historia. Men det gör att jag känner att ?varför vänta? ?

    Jag vill inget hellre än att ha barn.

    Jag går sista året på yrkeshögskola, hinner definitivt gå ut skolan innan jag ens blir gravid. Letar jobb runt om i sverige och har inga band någonstans så att flytta dit jag får jobb är inget problem

    Jag tänker att om jag i framtiden skulle hitta mr. Right så ska det ju inte spela någon roll om jag har barn. Och det här barnet skulle jag älska över allt annat. Jag har i princip packat bbväska och redan börjat köpa kläder för att jag är så inställd på att ha barn men känner att jag vill fråga någon och det blir väldigt krångligt att fråga i familjen då ingen kan hålla en hemlighet (både en brist och styrka)...

    Väldigt lång utläggning för en väldigt kort fråga egentligen:

    Att skaffa barn som singel under 25, vad tänker ni? Är jag helt ute och cyklar?

  • Svar på tråden Planera barn som ung och singel?
  • MrsAJ88

    Det är alltid svårt att ge råd i en liknande situation men jag tänker som följande: din ålder (25 år) har jag inte att invända mot (hade du däremot varit 19 år hade jag tänkt annorlunda). Det viktiga är att du innan du ev. skaffar barn har ordnat med arbete, bostad osv. Se till att hinna arbeta 8 månader innan beräknat födelsedatum så att du får en SGI för föräldrapenning, och räkna på hur mycket fp du kommer att få ut så att du vet hur mycket pengar du behöver spara ihop som buffert innan dess. Sedan kan det vara bra att ändå styra lite var du bor så att du har nära till familj eller goda vänner, för det är väldigt tungt att inte kunna ha barnvakt någon gång emellanåt när det verkligen behövs. Och som ensamstående kan du behöva extra avlastning, jag har barn med min man och trots att vi är två som delar ansvaret kan det ibland vara tufft att få ihop det. Jag tror absolut att man kan skaffa barn som ensamstående och få det att fungera väl, men man måste vara beredd på att det är tungt och speciellt om man ex. får ett barn som sover dåligt, har särskilda behov osv. Lycka till!

  • Biet

    Det brukar inte vara några problem med att bli mamma tidigt här i Sverige och även vara det som ensamstående om man väljer att skaffa det på egen hand.

    I det fallet är det ju numera lagligt att få hjälp på Svensk klinik även om det är långa köer till assisterad hjälp.

    Alternativet till det är att välja en privat donator och lösa det själv.

    Jag har fungerat som donator tidigare och hjälp och vet hur mycket ett eget barn kan betyda när man gått och längtat efter det under flera år.

    Det är värt det är det enda som jag kan säga.

    Undrar du över hur det skulle kunna fungera med en privat donator så pm:a mig så kan jag förklara så får du välja själv sedan.

    Var rädd om dig o lycka till.

  • Klaralokghdy

    Om du har svårt med sociala kontakter är det kanske inte så bra att flytta "vart som helst" i Sverige med ett nyfött barn. Både du och barnet behöver och mår bra av kontakt med andra människor, särskilt eftersom du är ensamstående! Skaffa boende och jobb nära din familj istället, det kommer både du, bebisen och familjen att må allra bäst av.

    Sen behöver du planera för ekonomin, börja med att skaffa en buffert på minst tre månadslöner sedan kolla så att du har sgi eller sparade pengar nog att vara hemma ett år. Det finns schablonlevnadskostnader på internet som du kan använda.

    Försök också att förbereda dig mentalt på att det KAN bli skitjobbigt, att du kan få ett kolikbarn, förlossningsdepression eller liknande, och se till att du har anhöriga nära som kan hjälpa dig om det blir så.

    Gör du såhär kan det funka jättebra! Har själv levt med stark barnlängtan så jag vet hur jobbigt det är och hur man verkligen inte vill något annat. Lycka till!

  • Shitzu

    Jag tycker det låter bra. De här klarar du fint och det finns hjälp att få.


    Som någon ovan nämnde, det kan vara bra att ha jobb och sådant ordnat innan.


    Men lever man enkelt och sparsamt så löser sig det mesta ;) 


    Vi är gjorda för att klara dem tuffaste situationer liksom :)

    -Ensamsteånde mammor med charmanta barn-


    www.singelmammorforum.com

Svar på tråden Planera barn som ung och singel?