Sörjer hur sista stunden med min hund blev

TS jag lider med dig. Jag förstår hur otroligt ont du måste ha i hjärtat just nu! Låt inte alla elaka kommentarer förstöra ännu mer för dig, utan ta tag i ditt eget sorgearbete.

Jag skulle DÖ som jag skulle hamna i din situation. Jag har ingen hund, men katt, och kan inte föreställa mig hur fruktansvärt detta måste vara för dig. det måste också ha varit otroligt jobbet för hunden - som faktiskt gick igenom någon slags psykiskt (och fysisk, jag vet inte) förändring. En hund mår inte bra om den vill hugga mot sin ägare.

Du borde egentligen inte läsa mer i den här tråden (eftersom alla är så modiga bakom sin anonymitet), utan försök ta dig igenom denna sorg du nu upplever. <3

Hunden försökte inte bita, då hade den inte missat. Det var en markering att "håll dig borta just nu".
Hade den bara vetat att konsekvensen för det beteendet skulle bli en spruta hos veterinären... 
Oj min katt rev mig nyss för att jag klappade den för länge, bäst att jag avlivar den. Det finns ju ingen annan lösning?

Ja för det är ju exakt samma sak..

Detta! 

En markering är inte ett hugg eller bett, det är kommunikation. 

Allmänt: Jag tycker visst att man som djurägare är skyldig att ta ansvar, både om djuret blir sjukt eller om det utvecklar en beteendestörning osm man inte kan hantera eller lösa. 
Men jag tycker också att man har ett visst ansvar gentemot en okomplicerad kompis som under åtta fina år varit social och trevlig, men som av okänd anledning ändrar beteende. Något måste ju ha hänt! Hunden har precis börjat bli senior, kanske är det lederna som spökar eller någon annan ömhet? 
Otroligt orättvist att inte ens söka problemet. 
Tack och lov lider inte döda djur, men den här hysterin kring djur (särskilt hundar) som försöker kommunicera på sätt vi inte gillar är så förbaskat orättvis. Istället för att försöka förstå vad hunden försöker förmedla blir det en enkelbiljett till vetten trots att just morr och markeringar är fullkomligt naturliga sätt för en hund att kommunicera på. Särskilt när vi klumpdumma människor missar alla andra små signaler..

Men herrejesus, ni som tycker att avlivning var det korrekta förfarandet, hur står det egentligen till?! Ni visar med all önskvärd tydlighet att ni inte vet ett dugg om hundar eller hur de fungerar.

TS skriver själv att hunden blivit knepig sedan bebisen kom, vilket eskalerat under under bebisens livstid. En normalt funtad person hade ju sett till att utreda hunden för fysisk problematik, kontaktat en beteendevetare och börjat leta efter omplaceringshem redan när man märker av en beteendeförändring. Eller ja, en person som faktiskt älskar sin hund och inte bara låtsas tills en ny roligare "leksak" (läs bebis) dyker upp.

Dessutom kan man  ju undra... Om en person som under 8 års hundägane inte har hunnit lära sig att läsa sin hund, inte vet skillnaden mellan en markering och ett hugg är... En person som lättvindigt dödar sin bästa vän istället för att söka lösningar på problemet. Visar en sådan person verkligen upp de bästa föräldra-egenskaperna?

Vad händer om lille storebror lappar till lille lillebror? Kommer man jobba med att lille storebror är svartsjuk och behöver extra uppmärksamhet och stöd? Eller kommer lille storebror tas bort samma dag? I dagsläget saknas insikten och empatin för att hantera en sådan situation.

Hade inte tänkt besvara vissa inlägg men här kommer lite mer fakta:

Hunden gjorde ett riktigt försök att bita, jag hade bara rejält med tur som hann värja mig och fick endast rivmärken i ansiktet efter tänderna.

Hunden har blivit undersökt av veterinär vid ett tidigare tillfälle det det konstaterades att hunden hade vissa problem med ryggen som tyvärr enligt vetrinären inte fanns något att göra åt. Dock har hunden aldrig uppvisat ett aggressivt beteende förut. Och vi gjorde vad vi kunde för att hålla hunden i så bra form som möjligt för att inte belasta ryggen onödigt mycket.

Hunden var av stor ras som har förväntad livslångt kring 9-10 år. Vi hade hoppats på att få behålla hunden ett par år till.

Som jag skrev i min trådstart så hade jag kunnat leva med hunden om jag levt ensam.

Men nu har jag en familj mer både egna barn och barn i släkten.

Vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om det hade varit nåt av barnen som hade rört hunden vid det tillfället istället för mig.

Att omplacera en så gammal hund som levt med mig hela sitt liv hade varit egoistiskt och oansvarigt.

Hunden hade garanterat ont vid det tillfället som han försökte hugga mig i ansiktet.

Det som är fel är att hunden varnade inte ens, den försökte inte gå undan, den morrade inte eller visade på obehag. Det small från en sekund till en annan!

Hade hunden visat på nåt sätt att han inte ville så hade jag självklart respekterat hunden och lämnat honom ifred. Men jag fick inte chansen till det.

Tack ni som skriver kloka och stöttande inlägg.

Men snälla! Är det verkligen nödvändigt och gå till personangrepp och dra paralleller till föräldraegenskaper? Där tappar du all relevans och trovärdighet.

En klapp på käften innebär inte ett hål på halspulsåldern vilket kan hända om hunden får chans att hugga då hundar instinktivt biter mot hals där det gör störst skada.

Därför kan man inte vara naiv och chansa att det ?bara? var en markering.

Dina argument faller platt och det blir bara pinsamt för dig.

Tänkte inte kommentera nåt mer men är det såhär tankarna går hos folk så går det inte att inte kommentera!

Tänk om, tänk rätt.

Men snälla!

Det finns många paralleller mellan att vara en god förälder och en god husdjursägare, den som inte har den insikten har noll trovärdighet och deras argument saknar relevans.

Nej, hundar går inte direkt mot halsen på en människa, detta är något som händer i yttersta undantagsfall och endast om människan har trängt hunden maximalt. Jag skulle kalla det för personangrepp att du på detta vis antyder att TS skulle misshandla sin hund och tvinga hunden in i extrem försvarsställning. Att visa en sådan okunskap om hundar och deras beteende som många i denna tråden gör är pinsamt och löjligt.

Problemet är att du inte ifrågasätter vad TS gjort under de månaderna som gått sedan bebisen kom i huset. Det finns en startsträcka på vad jag tolkar som flera månader. Om din bästa vän  under flera månader uppvisar ett oroväckande beteende, väntar du då med att agera tills individen försätter dig och dina barn i fara?

Men jo, du har faktiskt övertygat mig; vissa hundar skulle ha det bättre som avlivade än att tvingas leva med nyckfulla, okunniga och oansvariga människor som agerar utan ett uns av vett och reson.

Hunden var väl svartsjuk. Eller åtminstone känt sig bortglömd en längre tid. O när du då kramade den så tyckte den säkert att du får allt kämpa lite mer än så för att bryta hens aura. Håller fullständigt med om att det var totalt fel att avliva den hunden. Spelar ingen roll, en utredning och ev omplacering skulle ha gjorts o förhoppningsvis kunnat hamna där hunden hade fått den bekräftelse den önskade efter att du allt mer antagligen inte har haft lika mycket tid eller ork. Snälla skaffa aldrig en hund igen. 

Hoppsan. Det var snabba ryck. Ingen veterinärbesiktning för att kolla om hunden var sjuk eller kanske hade ont innan du avlivade?

Nej det är inte alls som att ta beslut om att döda sitt eget barn. Ledsamt, skitjobbigt och förenar med stor känslor av sorg när man behöver ta bort ett älskad husdjur javisst. Men fortfarande inte jämförbart med att förlora ett barn. Om blivande föräldrar visste att de skulle behova avliva barnet efter 10-12 år skulle nästan INGEN välja att utsätta sig för det utan hellre avstå ifrån barn, just för att smärtan och traumat av att förlora ett barn är näst intill helt ohanterbart.

Haha dessa trådar är ju alltid sjukt obalanserade. Å ena sidan de som på allvar jämför avlivandes av en hund med att döda ett barn och å andra sidan de som tycker att man har ansvar att behålla en hund även om den är agressiv och man har små barn.

Skillnaden mellan dig och mig är att jag väljer att tro att TS kände sin hund, kan se skillnad på en sk markering och hugg som var ute efter att bitas, att TS rädsla var äkta och genuin och självklart tänkt igenom alternativ innan avlivning.

Är det upp till dig menar du att ifrågasätta en persons agerande utifrån några textrader i ett forum? Du menar alltså på att utifrån den informationen du har fått är du så

pass insatt att du kan slänga elaka argumentationer och dra rent av idiotiska förklaringar?

Vi som läser vet inte ett skit och kan aldrig sätta oss in i vad TS gick genom under de här månaderna och ska därmed inte heller anklaga eller komma summeringar som du egentligen inte har en aning om. Som fd hundägare kan jag förstå TS reaktion och rädsla och agerande samt ävens hundens. Om det var rätt eller fel kan varken du eller jag avgöra och har inte den rätten att göra det heller.

Jag vet inte vart du kommer ifrån eller varför du väljer att avfärda TS förklaring och istället gå på din egen version som du har mixtrat ihop i ditt huvud. Men det får stå för dig. Jag hoppas bara att du inte är så blåögd och naiv i verkligheten och att det är internets påverkan som gör att du tror att du kan slänga ut dig en massa hårda ord utan en uns av tanke bakom.