• Anonym (Nyligenskild)

    Vi ska skiljas men ska bo ihop som kompisar. Tips!

    Vi behöver alla tips vi kan få.

    Min man och jag har beslutat oss för att skiljas. Vi har ett gemensamt barn och har därför betänketid vilket vi bestämt att vi ska ta vara på.

    Vi är inte osams alls utan det är ett gemensamt beslut som dock föreslogs av honom.

    Vi kom fram till att vi, i alla fall det senaste året (säkert längre), har levt ihop som vänner. Aldrig bråkat och haft roligt ihop men känslorna finns helt enkelt inte kvar på det sätt det borde.

    Vi är båda ledsna över att vi misslyckats med vårt äktenskap och vi sörjer också att vi tagit varandra för givet. Men vi pratar hela tiden om tankar, känslor och funderingar som uppstår och vi är helt öppna med det.

    På grund av både bostadsbrist och vår gemensamma son som bara är 6 år så har vi beslutat oss för att försöka bo ihop som vänner och inte berätta något för vår son (så långt det är möjligt). 

    Alla runtomkring oss verkar tycka att det är fördömt men vi är inte särskilt oroliga även om vi såklart är oroliga för att vi ska börja hata varandra. Vi vill ändå ge det ett försök.

    Vi kommer att dela på alla utgifter så som hyra, el etc. Precis som vi har gjort förut. Däremot kommer vi att bättre dela upp hushållsysslor så att vi där undviker eventuell irritation så fort som möjligt. Vi har såklart även diskuterat eventuella nya dejter och hur vi ska resonera då men i nuläget är det alldeles för långt borta för oss båda. Ingen av oss vill träffa någon ny och händer det så har vi beslutat att diskutera det då.

    Vad tror ni? Är det här fördömt redan från början? Eller kan vi lyckas? Har ni några kloka tips? Eller finns det kanske någon här som har egna erfarenheter?

  • Svar på tråden Vi ska skiljas men ska bo ihop som kompisar. Tips!
  • Anonym (Nyligenskild)
    Anonym (Hm) skrev 2018-04-16 20:31:14 följande:
    Jojo, då låter det ju enkelt. Men den sekunden någon av er träffar en ny som den VILL ligga med, hur gör ni då? Den som inte har hittat en ny kommer mest troligen bli förnärmad och sur (vara kompisar fungerar så länge ingen utifrån hotar) och eftersom att ni bor under samma tak kan ni inte vara diskreta och träffa denne nya exempelvis er barnfria vecka.

    Sorry, tror inte på tanken alls.
    Tanken på att han skulle ligga med någon förnärmar mig inte det minsta. Det har det inte gjort det senaste året.
  • Anonym (Mrs Awesome)

    Vi levde så i sammanlagt 8 år. Gick alldeles utmärkt. Faktiskt även efter det att jag träffat ny partner. Ingen avv oss ville vara utan barnen, vi har kul och gillar varandras sällskap.

    Nu har vi dock flyttat isär, fortsatt helt överens.

  • Anonym (Hm)
    Anonym (Nyligenskild) skrev 2018-04-16 20:33:53 följande:
    Tanken på att han skulle ligga med någon förnärmar mig inte det minsta. Det har det inte gjort det senaste året.
    Alltid lätt att säga tills det händer. 

    Tar mitt före detta förhållande som exempel: vi har barn ihop. JAG ville skiljas, har inte varit dragen till exet sexuellt på ÅR. JAG hittade en ny efter vi flyttat isär, exet - som tills dess varit fullt införstådd med varför vi skulle skilja oss - klappade ihop och började tycka synd om sig själv. HAN bokade nyligen en resa, trots att jag sitter med en ny, sexig snubbe blev jag lite sotis för jag trodde han skulle åka med en tjej.

    Kan man förklara något av detta logiskt med tanke på att det var jag som ville skiljas (och det inte var förhastat) och han höll med? Nä. Men märkliga känslor uppstår när man varit ihop länge och har barn ihop - för då påverkar nya partners inte bara en själv... 

    Hade vi bott under samma tak denna tid hade vår relation gått käpprätt åt helsike förmodligen, som det nu var - på skilda håll - lyckades vi reparera den så vi är två bra föräldrar igen.
  • Fluffis

    En kompis till mig har bott så i flera år.

    Funkar fint fastän bägge träffat nya.

    Dock har de varsitt sovrum.

    Så klart det går! Om man är klara med varann, öppna som personer, och kan sätta sig över omgivningens fördomar.

  • Anonym (H)

    När jag separerade med min fd. sambo så sa jag åt honom att han inte alls behövde ha bråttom med att flytta ut och att vi kan fortsätta sova i samma säng. Det gick ju som det gick.. Efter ett tag ville jag bara slänga ut honom med huvudet före. ALLT han gjorde var irriterande! Hoppas det går bättre för er och att tanken på er son kan hjälpa er hålla sams! Hur länge tänker ni bo sådär? Tänker ni ändå leta nytt under tiden och spara till egna boenden? KLM ihåg att det kan verka som en självklar och bra idé nu, men om ett år kanske ni nått bristningsgränsen och har ingenstans att ta vägen..

  • Anonym (Samma sits)

    Hej.
    Hur har det gått för er? Jag och min man är i samma sits. Vi är vänner som älskar varandra med två barn varav yngsta är 4 år. Vi är inte kära i varandra längre och har inte varit på länge. Vi vill också fortsätta att bo ihop.

  • Anonym (Funkar för oss)

    Vi har levt så i fyra år och det fungerar toppenbra. Vi hade skilda sovrum sedan många år iofs pga hans snarkningar (vilka gör även barnen galna så de tycker inte det är konstigt).

    Barnen är 8 och 10 nu. Någon gång har den äldsta påpekat att vi inte pussas men då har vi sagt att alla inte är så pussiga. Vi lever som en familj men ger varandra mycket frihet för arbete, umgänge med vänner, resor/semester på egen hand. Man är fri att dejta som man vill men vi har valt att inte berätta några detaljer och dealen är att man säger till om man blir kär och därför vill göra några förändringar.

    Vi gillar verkligen varandra och det är varmt och glatt hemma. Jag är säker på att våra barn inte lider av att vi varken hånglar eller har sex, som är den enda skillnaden.

  • Anonym (Nyskild2019)

    Vår skilsmässa är klar när som helst. Vi har levt parallella liv i över 1 år - det funkade fram tills att exet högt deklarerade: "Jag har träffat någon". Vips drog han hem till henne men så kom han krypande "hem" igen efter 4-5 dgr... Blankt nej så nu bor vi i huset v/v. Bor oförskämt bra och billigt till skillnad från hur det blir för oss båda om vi flyttar isär.

    Vet varken in el ut. ????

    Hur har det gått för er TS?

  • Anonym (Stå på er)

    Mitt enda tips är detta:

    Fråga inte på familjeliv vad främlingar tycker och sluta fråga vänner och familj om deras åsikter!

    Ni har tagit ett jättebra beslut, det är bara er business!!

    Det som kan rasera det är att lyssna på andras skitsnack.

  • Anonym (Xyz123)

    Skulle också vilja veta hur det gick för ts.

    Känner själv att det bästa vore att ha kvar det gemensamma hemmet, för både barnens och ekonomins skull, och skaffa en minilägenhet som vi föräldrar disponerar varannan vecka (typ lägenhetshotell). Högtider och annat kunde man fira tillsammans, men ev nya partners kunde hållas utanför barnens liv. Det hade varit en bra lösning.

  • Anonym (Dum idé)

    Hade ett par i bekantskapskretsen som gjorde precis det här, barn i samma ålder som ditt.


    De var också överens och vänner. Alla vi som känner dem fattade ingenting, de var liksom paret som skulle vara ihop för alltid.


     


    Arrangemanget funkade bra till en början, men så började de leva separata liv fast under samma tak och då började saker bli mer och mer spända. Det blev tjafs om tider, ansvar och annat, precis hela tiden. Den ena av dem träffade så småningom en ny partner och sedan dess är de som hund och katt mot varandra. De har nu flyttat isär, den ena hem till sin nya partner och det har noll och ingen kontakt utom det som rör barnen, och där funkar samarbetet nu väldigt dåligt. Barnen är oroliga och mår inte bra. Faktum är att de visste från dagen föräldrarna skildes att de var skilda, även om det tog över ett år för föräldrarna att berätta. Men barnen visste och frågade ofta om det, vilket föräldrarna nekade till. De ville ha ständig bekräftelse på att mamma och pappa fortfarande var kära, och att de aldrig skulle skiljas, föräldrarna ljög alltså sina barn rakt upp i ansiktet. Barn är smarta och känner av ändrad dynamik i det hem de lever i.

    Jag tror att för deras del, både föräldrarna och barnens, hade det varit bättre om de hade separerat direkt och byggt upp sin nya liv på varsitt håll, utan att vara synade av den andre. Det hade varit tydligt för barnen vad som gäller nu, vilket barn har lättare att förhålla sig till än osäkerhet och otydlighet. Deras vänskapliga skilsmässa är nu en av de smutsigaste jag känner till. Så nej, jag tror inte er idé är speciellt smart alls.


     


    Sen det här med ert gemensamma barn, vill du att ditt barn ska växa upp i ett hem där föräldrarna är helt kärlekslösa mot varandra? Vad bär ditt barn med sig för förebild in i sina framtida relationer? Sen det här med semestrar och annat, tänker ni fortsätta åka på semester ihop? Vad händer om en av er träffar en ny? Eller ska ni leva i celibat under resten av era liv?

  • Anonym (Nyskild2019)

    Ja, hur har det gått?

    Vi kunde inte bo under samma tak som skilda. Det blev otroligt kletigt och konstigt trots v/v i huset. Vi sålde under hösten och bor nu i varsin lght. Jag flyttade först och sedan kom exet efter... Nu bor vi grannar och det kräver extremt mycket gränssättning och tydlighet.

    Hade vi bott kvar som skilda i huset hade vi båda gått under.

Svar på tråden Vi ska skiljas men ska bo ihop som kompisar. Tips!