Så sjukt less på att höra om allas planer för storhelger.
Valborg denna gång då.. nä vi ska inte göra nått särskilt, bara grilla med grannarna.
Skulle kapa en fot för att ha några grannar att grilla med.
Och när dom frågor om vad man ska göra så ljuger man och säger att man är trött och å det ska bli så skönt att ta det lugnt.
Fy fan!
Ingen som kan hjälpa mig med detta men kanske finns nån mer som känner lika?
Må låta okänsligt, men jag instämmer. För övrigt vet inte du heller något om hur TS har det. Man har själv ett ansvar och kan inte bara förvänta sig att få ifrån andra. Av trådstarten framgår inget om vad TS själv gör för att förändra situationen och inget svar har givits av TS på frågan om när hen själv bjöd in till något.
I min erfarenhet så får man det liv man väljer att bygga upp.
Om jag vill ha ett "rikt socialt liv" så får jag se till att bjuda till och bjuda in, inte bara sitta och vänta på att andra ska bjuda in mig. Och det kan ta ett tag innan jag kan få ihop en fungerande umgängeskrets, men poängen är att den går att hitta om jag är villig att jobba för den.
Når jag var i 25-års åldern tycket jag också att det var trist och att "alla andra" hade vänner och bekanta, gick på fester och hade grillkvällar och picknick och gud vet allt som "folk" höll på med men som jag inte fick vara delaktig i.
Jag valde att ta tag i saken och började intressera mig för och bjuda in till mer sociala aktiviteter, jag letade aktivt efter nya bekanstkaper via hobbies och föreningsliv. I början var det en fika här och en fika där, men det gick bra att trappa upp till filmkväll-med-pizza, grillkväll-med-kubb, och nu även nyårdbjudningar och midsommarfester.
Så TS, börja med att bygga upp en umgängeskrets, om de du umgås med idag inte är pepp på att hänga med dig så skaffa lite nya vänner.
Och när jag skrev det (och jag står fortfarande vid det, btw) så hade TS endast skrivit "ljuger man och säger att man är trött och å det ska bli så skönt att ta det lugnt".
Så TS får bestämma sig lite här. Ljugen han och säger att han är trött och vill ta det lugnt, eller säger han att han är ensam och skulle vilja göra något, men vet inte vad och med vem.
I min erfarenhet så får man det liv man väljer att bygga upp.
Om jag vill ha ett "rikt socialt liv" så får jag se till att bjuda till och bjuda in, inte bara sitta och vänta på att andra ska bjuda in mig. Och det kan ta ett tag innan jag kan få ihop en fungerande umgängeskrets, men poängen är att den går att hitta om jag är villig att jobba för den.
Når jag var i 25-års åldern tycket jag också att det var trist och att "alla andra" hade vänner och bekanta, gick på fester och hade grillkvällar och picknick och gud vet allt som "folk" höll på med men som jag inte fick vara delaktig i.
Jag valde att ta tag i saken och började intressera mig för och bjuda in till mer sociala aktiviteter, jag letade aktivt efter nya bekanstkaper via hobbies och föreningsliv. I början var det en fika här och en fika där, men det gick bra att trappa upp till filmkväll-med-pizza, grillkväll-med-kubb, och nu även nyårdbjudningar och midsommarfester.
Så TS, börja med att bygga upp en umgängeskrets, om de du umgås med idag inte är pepp på att hänga med dig så skaffa lite nya vänner.
Tanke till alla trevliga sanningssägare i tråden. Pratar ni med era ledsna vänner på detta sätt?
-Jag känner mig ensam.
-Ta lite jävla ansvar och skaffa dig ett bättre liv!!
Om nej, varför inte?
Om ja, hoppas ni snart sitter i min situation.
Kommer inte läsa tråden mer så kasta inte bort er värdefulla tid på att formulera stöddiga svar till detta.
När jag var liten fick jag lära mig att den som är otrevlig inte får några kamrater.
Med tanke på TS attityd i tråden förvånar det faktiskt inte att hen har ett ensamt liv och saknar vänner...
Så sjukt less på att höra om allas planer för storhelger.
Valborg denna gång då.. nä vi ska inte göra nått särskilt, bara grilla med grannarna.
Skulle kapa en fot för att ha några grannar att grilla med.
Och när dom frågor om vad man ska göra så ljuger man och säger att man är trött och å det ska bli så skönt att ta det lugnt.
Fy fan!
Ingen som kan hjälpa mig med detta men kanske finns nån mer som känner lika?
Du menar säkert väl, men det är väldigt stor skillnad på att vara ensam hemma med sin sambo, och att vara ensam med bara sig själv. Det går helt enkelt inte att jämföra.