låg teoretisk begåvning - relevant stöd?

Jag kan inte komma på något annat än att diskutera problemet och möjliga lösningar med skolan.

Man kan ju i vardagen försöka ha en dialog med barnet hemma. Ställa frågor till barnet om vad hen tänker om olika situationer, orsak, verkan, konsekvenser så att hen får träna sig i att tänka efter.

Prata om vad man läser och om ser på nyheterna. Vad handlade det om och vad ni tänker kring det.

Be barnet skriva dagbok om hur dagen varit. Det kan ju träna barnet i att tänka efter och formulera sig.

Tänker mig att det är extra viktigt för det här barnet att utveckla andra sidor. Förhoppningsvis finns det någonting hen har fallenhet för. Tror det är viktigt för barnets välmående och självförtroende att få känna att det finns någonting hen bemästrar och tycker är roligt. Någon idrott? Estetisk aktivitet? Musik? Hantverk av något slag?

Tack för tips.
Skolan anser sig ge det stöd den ska i och med extralektioner och upprepar som ett mantra att plugga mer, trots att detta inte hjälpt hittills.

Det låter logiskt. Jo, barnet är duktig på sport och gillar att meka och roar sig med att spela piano ihop med ett syskon fast hen vägrar gå i musikskola själv.
Problemet är mest skolan och att hen som det ser ut inte kommer att kunna uppnå kunskapsmålen.

Vad händer då - får man gå om en årskurs ?

Har barnet genomgått intelligensmässig utredning?

Hur är barnet på andra områden?

Fysisk aktivitet och utveckling av motorik är starkt sammankopplade med studieresultat i även teoretiska ämnen.

Läs exempelvis boken "rör dig, lär dig".

Detsamma gäller lek, i fantasilekar lär barnet sig att tänka abstrakt.

Inga större svårigheter så länge det inte gäller förståelse-/analyskrävande skolarbete. Duktig i sport.

Tycker om att lära sig saker men det brukar stanna vid kalenderbitande, Blir ställd och stressad där det krävs analys eller inte finns svar som är självklart rätt eller fel, blir ledsen där det enkla svaret hen kan inte är tillräckligt. Försöker undvika sådant, kan plötsligt hävda att det är ointressant eller bli arg för att få förevändning att sluta prata om saken.

Intressant. Barnet har inte lekt särskilt mycket fantasilekar och jag tror inte de leker mycket sådant i hans ålder. Kanske vid lek med yngre släktingar ibland, det kan man ju uppmuntra. Kan datorrollspel fungera tro? Jag är lite rädd att introducera det, blir lätt för mycket skärm ändå.

Jag är lite osäker på om det räknas som detta. IQ nämndes men med många brasklappar om att IQ-test inte är anpassade till barn,  mer talades om arbetsminne och koncentration. Men jo, ett resultat i nedre normalområdet.

Kanske ska öva abstrakt tänkande i miljöer som inte är kopplade till skolarbete? Då detta blivit negativt laddat för barnet.

Jag är bara förskollärarstudent så jag är ingen expert. Men jag läste nyligen en intressant bok som heter "hjärna i förskolan" det kanske finns en riktad till skola också? Den förklarar förutom det du citerade även hur olika saker barn gör utvecklar deras hjärnor och tänkande. Bland annat så förklarar den att barn till skillnad från vuxna lär sig genom att lyckas, inte genom att misslyckas. Så ifall ett barn inte klarar av den nivå som man kräver av de lär de sig ingenting. Därför ska man då sänka nivån tills de är redo för en mer avancerad nivå.

Du kan också läsa på om "proximala utvecklingszonen"

Jag tror att om ni gör medvetna pedagogiska val kring vilka spel som ska spelas så kan det hjälpa. De flesta spel är dock inte inriktade på att utmana fantasin.

Jag är glad för nya tankar i tråden. Allt som kan bidra är givetvis bra.

Vad som känns frustrerande är - nu menar jag allmänt och inte just i tråden - att så många även i skolvärlden tycks ta för givet att det handlar om att öva mer. Det är givetvis inte läge att "ge upp" och inte heller så att inlärningen behöver stagnera men vad jag förstått har man med intelligens inom detta område ganska dåliga förutsättningar att klara just abstrakta resonemang även med "rätt" stöd (vad nu det är) och definitivt om man bara kör på med mer av samma undervisning.

Jag tänker att många inom skol och förskolevärlden skaffade sin utbildning för länge sedan och sen dess inte uppdaterat sina kunskaper om pedagogik, barnpsykologi, barns utveckling osv. Vetenskap är en färskvara. Jag tror att om du eller barnets förälder själva läser på och kommer med relevant information från aktuell forskning så kan det hjälpa till att övertala i den bästa riktningen.

Jag tror att övning är vad som behövs eller hitta metoder som hjälper barnet att tänka abstrakt. Om barnet anses vara på standardnivå så kommer det krävas av hen att hen förstår saker på en standard nivå. Sen är inte det bästa sättet att öva alltid det man tror. Där kommer alla fantastiska böcker av forskare in, som kan förklara hur och av vad barn lär sig. Så att svaret på vad det här barnet behöver kan mycket väl vara något som är roligt för barnet och inte att sitta med en skolbok och må kast för att hen inte förstår.

Jag tycker det låter lite konstigt att skolan nöjer sig med att göra mer av samma. Man brukar ju försöka tänka annorlunda efter en tid, när man ser att en metod inte fungerar. Det är förstås skillnad om repetition har visat sig vara effektivt, men om man vet att det är den abstrakta förståelsen som brister borde skolan kunna släppa den idén.

Det finns ju inga universallösningar när det gäller låg begåvning. Ofta brukar man jobba kompensatoriskt. Hjälpa barnet att hitta strategier för de största svårigheterna, samt stärka självkänslan på så många områden som möjligt. 

Finns det någon skolpsykolog inkopplad? De brukar kunna ge ett lite annat perspektiv när lärarna har kört fast. De är inte så låsta i kunskapskraven, utan kan vara lite mer rakt på, utifrån elevens specifika kapacitet. 

Vissa barn som har svårt med abstraktionen tycker om material som tydligt skiljer ut faktafrågor från analysfrågor. Det finns gott om läromedel som exempelvis delar upp läsförståelsefrågorna i tre nivåer, så att eleven ser vilken sorts svar som förväntas. Antingen ett svar som går att hitta direkt i texten, eller ett svar som går att utläsa indirekt från texten eller också ett svar som inte står i texten, utan kräver att man funderar och resonerar själv. 

Den uppdelningen kan göra att allting blir lite mer konkret för barnet, och att förvirringen blir mindre. Då vet eleven vilken sorts svar som förväntas och stressen minskar.