Hur räddar jag förhållandet?
Mitt hjärta är i tusentals små miljoner bitar.
Igår gjorde min sambo, mitt livs kärlek slut, inte för att han slutat älska mig - tvärt emot, han älskar mig mer än något annat och jag såg hur hårt detta är för honom med.
Anledningen till varför är för vi senaste 10 månaderna haft det riktigt dåligt, mest för att jag haft en dålig ton mot honom som lett till dagliga diskussioner och bråk. Jag har flera gånger lovat bli bättre men aldrig riktigt tagit ansvaret och blivit det, så nu sitter jag här med dumstruten och inser vad min dåliga insikt lett till, att jag förlorat honom.
Vi har varit tillsammans i 3 år, bott ihop sen dag 1 typ, jag har flyttat till hans stad, vi har precis för 2 veckor sedan blivit klar med en helrenovering av vår lägenhet, en lägenhet vi planerat sen dagen vi träffades, en lägenhet vi valt allt ihop till, möbler och allt. Nu ska jag bara få packa och flytta ifrån vårt drömliv för jag inte tog tag i mig själv tidigare.
Jag ska börja gå hos psykolog för att reda ut mig själv, jag ska göra allt det jag lovat för oavsett vad så behöver jag det. Om det leder till det blir vi igen är det en bonus.
Hjärtat gör så ont nu, vaknade att jag grät flera gånger. Jag bor ensam i det som skulle bli vårt, eftersom han äger lägenheten måste jag flytta, han bor hos sin kusin tills dess.
Han säger att man vet aldrig vad som händer men just nu är det slut och han vill inte heller ge falska förhoppningar, jag förstår honom för det förhållandet vi hade i slutet hade aldrig gått att rädda. Nu har det tagit slut innan vi började hata varandra.
Men hur gör jag nu? Hur gör jag för att få honom tillbaka? Hur visar jag honom att jag vill ändra mig och hitta mig själv igen? Hur fan räddar jag detta innan det är allt allt för sent? För så som jag ser det nu så hade detta hänt oavsett vad, men nu verkar där finnas en möjlighet att finna tillbaka vid ett senare tillfälle.
Hur fan hanterar jag allt? Hur ska jag inte gå under? Han älskar mig och vill inte förlora mig men trots det gör han slut, han säger att när smärtan lagt sig och vi kommit över det värsta så ser vi om det antingen var ett dumt eller bra val, kanske då kan man se på framtiden. Han säger han alltid kommer finnas för mig.
Vi ska ses lite senare idag och äta middag, men vi har lovat varandra att inte diskutera oss eller något sådant utan hålla det på en bra nivå.
Hur gör jag? Hur får jag honom att förstå att denna gången har jag fått en insikt? Jag vill bara vara med honom... vi har pratat barn, bröllop, framtid. Jag kan inte hantera det inte blir av.
