Otrohet för 1 ½ år sedan

Jag har ingen egen erfarenhet at bidra med, men hela ditt inlägg visar att du vill förlåta och gå vidare. Så gör det och bry dig inte om vad man "bör" göra efter otrohet eller vad andra tycker. Gör det som känns rätt för dig! Att vara positiv underlättar enormt om  man vill komma över något tråkigt, som otrohet.

Man kan egentligen aldrig lita helt på någon, även om det inte finns otrohet i bagaget. Det du kan ta till dig här är att du märkte att något var fel och att din magkänsla stämde. Skulle det bli en nästa gång lär du märka det då också och kunna agera snabbt. Och du säger att han verkligen ångrar sig och har uppträtt exemplariskt, det är värt mycket.
Om känslotsunamin kommer så gråt och skrik, men älta inte och gräv inte ner dig i bitterhet. Inget blir bättre av det, gå vidare och gläds åt din familj.

Det kan hända att du aldrig mer kan lita på honom men att ni kan ha det helt ok ändå, och för många är "helt ok" tillräckligt. Du kanske inte behöver vara med någon vars ord du litar på.
Han har ju dock visat att man kan lita rätt bra på hans kroppsspråk och beteende. Du kände på dig att något var fel, och du hade rätt. När det känns bättre är allt troligen bra.
Så, stanna hos honom om du vill, inse att han kommer kunna ljuga i framtiden med, för att rädda sig själv från konflikt/argumentation, men lita på din magkänsla och agera därefter.

(Jag vet att mitt nästa exempel inte på långa vägar är lika stort som det du är med om.)
Min man tjuvrökte ett tag. Jag anade det varje gång det hänt, och frågade honom om det. Han brukade förneka tills jag trodde honom, tills jag hittade någon fimp, cigarettpaket eller liknande. Då erkände han och sade att han bara inte velat att jag skulle bli arg. Jag blev allra mest arg, sur, sårad och besviken över lögnerna. Att han röker ibland har jag egentligen inte med att göra, men när jag frågar honom vill jag ha ett ärligt svar. Efter ca 5-6 gånger började han svara ärligt (och jag gjorde ingen stor sak av det). Han bättrade sig alltså vad gäller lögnen. Jag tror dock att han började svara mer ärligt för att han började respektera mig mer, och hade mer känslor för mig igen. Hans känslor för mig var försvunna ett tag och då brydde han sig inte om ifall han ljög eller inte.

Så, har ni det allmänt bra och han inte uppträder märkligt, tror jag hans känslor och lojalitet är med dig, även om han säkerligen kan dra till med små lögner för att rädda sig själv. Känn efter vad du har för känslor för honom och om du är ok med att leva så. Kanske du är en av dem som är ok med små affärer vid sidan om under några tillfällen/kortare perioder, där mannen sedan vaknar till och återgår till dig på 100% en längre tid?

Tack för era svar... ! Självklart vill jag försöka förlåta. Glömmer nog aldrig men jag är villig att försöka för familjens skull. Hade jag dock inte haft barn med honom hade jag garanterat lämnat. 

 

Ibland tänker jag att en kort paus mellan oss kanske skulle vara ett alternativ så jag verkligen kan få tid att tänka över allting... mitt i allt barnpassande är det svårt att "låta sig" störtböla och skrika. (inget jag vill framför bebben)

Men jag vet inte... Då måste jag ju vara ifrån bebben nån dag och det vill jag helst inte! 

Så vad menar han att det är som har hänt? Vad menar kvinnan som han var otrogen med har hänt? Jag menar visste den andra kvinnan om dig? Hade de sex? Vad sa han till henne om dig? (Jag har svårt att tro att han inte har ljugit för er båda).

Jag hade en pojkvän som var otrogen med en kvinna, en gammalt kk. Han var otrogen och jag var så kär och ville så gärna vara med honom. Det konstiga är att jag förlät honom (kanske för att han berättade direkt), vi gick vidare, men jag glömde aldrig. 

Sedan en dag ett halvår senare hörde kvinnan som han hade varit otrogen med av sig och ville vara vän med honom. Då bröt helvetet ut. Min pojkvän hade svårt att hantera allting och förstå konsekvenserna av sin otrohet. Och allt eftersom vi pratade mer förstod jag att det fanns en mycket mer komplicerad förklaring till varför han var otrogen än den han uppgav först (han hade sagt att det var för att han var full.) 

Min poäng är att om någon varit otrogen så finns det ofta flera anledningar. Det låter inte som om det handlar om er erlation, utan om honom.

Rent konkret. KAN du lämna? (dvs var skulle du bo, skulle du klara dig ekonomiskt?) Eller lämnar du inte för att du är rädd för allt det praktiska=?

Han menar att det som hände är att han började må dåligt, typ som en höstdepression och tvivla på oss, och det gjorde allting ännu värre, sen började han festa och där fanns hon, osv osv (väldigt vacker tjej)

 

Dom hade kontakt i 1 ½ månad, och träffades under den här tiden. Sex har dom haft och han har spenderat en del hel tid hos henne. Hon visste om mig, och han påstod sig att ha berättat för henne att "vi hade det svårt". Därför var han hos henne. Han säger även att han flydde från allt som var jobbigt, och hos henne hittade han en "plats" där allt var OK. Sedan ledde de ena till de andra enligt honom.

 

Värt att nämna är att under den tiden så har vi fortfarande mycket sex konstigt nog (vart till och med gravid) och han är med henne och mig med bara någon dag emellan. DET gör ont. Hur kan man ens göra så? Det är för mig helt obegripligt!

 

Jag kan nog säkert lämna men jag har inget arbete just nu att komma tillbaka till och Soc vill jag inte leva på tills jag hittat ett arbete, har bara lägsta dagar kvar i FP. Däremot så vill jag nog inte lämna... som jag skrev tidigare, han jobbar med allt detta och har många fina kvaliteer som jag älskar... 

Mitt ex var jag tillsammans med i 3 år. Båda var otrogna en gång och vi hade ett uppehåll ett tag under dessa 3.

Jag var nog otrogen mest för att jag ville testa något annat. Allt var så tryggt som jag hade det då. Jag hade det bästa jag kunde ha och var tryggare än någonsin. Helt meningslöst med tanke på att jag älskade mitt ex mer än något annat. 2 år har gått och han är den jag tänker på varje dag som natt.

Blev galen när han var otrogen och det förstörde. Ångrar att jag inte såg med andra ögon då, för han gjorde saker för mig som han aldrig skulle gjort för någon annan tjej, på länge.

Lätt att vara efterklok och att se saker på andra sett i efterhand.

Men är inte att du ska acceptera hans otrohet, men ifall det inte tär dig för mycket och beroende på hur speciell han är för dig så kanske det är värt att "glömma"..

Mitt ex var otrogen mot mig. Samma lögner och svek som du gått igenom. Trodde aldrig i min värld att personen man ska lita på kunde ljuga så mycket. Även efter konfrontation så ljög hon..

Hon berättade några månader före vi skulle gifta oss att hon fått känslor för en annan. Efter mycket bråk och gråt gifte vi oss ändå men det visade sig att de inte alls släppt kontakten som hon lovade. De höll/tog tillbaka den och under de två åren vi var gifta träffades de i smyg. Under de två åren mådde jag otroligt dåligt, jag kunde aldrig glömma, aldrig sluta fundera på vad som är sant och falskt. Aldrig lita på henne, 5 minuter sen från gymmet gjorde mig nervös. Vilken väg hon tog hem gjorde mig nervös.

Det slutade iaf med att hon gjorde slut och två månader efteråt flyttade ihop med honom. De har nyligen köpt hus och det var nästan exakt på dagen som hon sa "jag vill ha en paus". Ett år har inte gått sedan skilsmässan..

Jag kan kanske inte ge råd för alla förhållanden är väl olika men det jag lärt mig är att jag inte kan förlåta och heller inte glömma. Ett år efter mår jag otroligt mycket bättre än vad jag någonsin gjorde gift med henne. Det tycker jag säger väldigt mycket..

Han kanske behöver kickarna han får av att chatta med andra och kanske t o m ha sex med andra?

Jag tror han älskar dig och barnet och vill vara kvar, men han är en sexuell person som inte lekt färdigt än. Kan ni närma er varandra där?

Kanske..? 

hur menar du med närma er varandra där? Om vi har sex efter detta, så är svaret ja, precis som förr. förutom att jag är något frånvarande emellanåt tror dock inte det är nägot han märker

Jag förstår EXAKT var du menar.... jag granskar ju ALLT han säger och gör. varenda min osv.... man blir helt sjuk :(

Ja, det blir tyvärr så. Det höll i sig hela tiden. Jag funderade om hon var på jobbet, om hon verkligen åkte dit hon sa. Jag kände mig tvungen att åka och kolla var hennes bil stod parkerad. Jag kunde inte åka och hälsa på vänner eller familj för jag klarade inte av att veta att hon är ensam. Jag kollade hennes mail, hennes mobil.

Så ska du/ni kommer över detta måste du jobba på dig själv för det kommer (nog) vara såhär ett bra tag. Du måste förlåta och inse att förhållandet börjar på nytt och din partner måste jobba upp så du känner tillit. Det kunde jag aldrig göra. Skulle jag gett ett råd till mig själv för 3 år sedan hade det varit lämna direkt när jag fick höra "jag har fått känslor för en annan"..

Jag försökte sätta mig in i hans känsla också. Jag tror han behöver det då är han inget för dig, om ni nu inte kan kompromissa om sexet...

Kan du tänka dig att låta honom få ha någon liten affär ibland om det ändå är dig han vill leva med?

Nej!

Skönt att jag inte är ensam om sånt här.. tack o lov hade han inga känslor för henne, säger han
Nej!

En sexuell person som inte lekt färdig men som är ÄRLIG kan man kanske närma sig. En svekfull jävla idiot som går bakom ryggen för att han är för feg för att stå för att han behöver leka lite till och gör det bakom ryggen istället går inte att närma sig. Eller går går det säkert med det är som att närma sig en hög med plutonium, det slutar med att man blir jävligt sjuk.

För att ord ska vara värda något måste de backas upp av handlingar. Och just denna tomte har bevisligen gjort raka motsatsen. Det spelar ingen roll hur mycket han säger sig älska TS. Så länge han beter sig som en idiot mot henne så är hans ord inte värda dasspappret han torkar röven med. 

Om du sätter dig in i hans tankar ännu längre in, hela vägen till den där egoistiska kärnan... så kanske du kan luska ut hur han själv skulle förhålla sig till att TS går ut och "leker" och har gängknull med 5 storkukade män. Den sortens idioter brukar nämligen inte vara så pigga på att låta sin partner njuta av samma friheter de ger sig själva.

Varför är du kvar med honom för då?

Förstår att du lever på hoppet (pga bebis) om att den här gången kommer han hålla vad han lovar. Han har svikit sina löften 2 ggr förut (som du vet om), med denna gång serru, den här gången är det på riktigt för det har han faktiskt sagt.
Men innerst inne vet du nog att det inte kommer bli så.

Ja, du har en poäng. förstår ditt tankesätt. Han får en chans till. Händer det igen har jag lovat mig själv att lämna.. 

 

 

Tack för att du delar med dig!

Jag är själv en man som varit otrogen.

Jag förstår dig helt och fullt!

Min otrohet slutade med skilsmässa eftersom jag kände att jag inte riktigt litade på mig själv och inte kunde garantera evig trohet. Ville inte att min fru skulle få uppleva detta svek igen. Hon är värd mer än så. Därför var jag tvungen att lämna henne.

Hoppas du finner tilltro till din man igen...att han är ärlig