• Anonym (Mikan)

    Fira bröllopsdag för pappa och hans fru?

    Mina svärföräldrar firar guldbröllopsdag i år och har ordnat en fin bjudning för alla sina vuxna barn med respektive + barnbarn i slutet av sommaren. Väldigt trevligt och fint.

    Nu fick min pappa höra om det, vi pratade lite om sommarplaner och sånt.

    Och nu har han och hans fru kommit på idén att de ska fira sin 25-åriga bröllopsdag med alla barn och barnbarn. Det är bara det att de har inga gemensamma barn, inga gemensamma barnbarn och ingen av oss vuxna barn ser oss som familj.

    Jag tycker att det känns jättekonstigt att fira deras bröllopsdag, deras äktenskap har ju inte inneburit något för oss barn såsom det gör för min man och hans syskon som så att säga föddes in och har levt i sina föräldrars äktenskap och alla barnen och barnbarnen är deras gemensamma + oss ingifta svärdöttrar/svärsöner.

    Tvärtom så innebär min pappas giftermål med sin fru att jag och mina syskon hamnade utanför hans familj medan hans frus barn inkluderades mer naturligt. 

    Jag har ingen alls lust att fira deras bröllop, de kan fira på egen hand tycker jag. Jag var tvungen att delta när de gifte sig, tycker att det räcker. Men blev så överrumplad av hela idén när jag pratade med pappa så jag fick inte ur mig nåt.

  • Svar på tråden Fira bröllopsdag för pappa och hans fru?
  • Colourfulrainbow

    Vilka onödigt hårda svar. Tycker varken ts är omogen eller självisk.

    Du har all rätt att tacka nej. Finns ingen anledning till varför du ska gå runt och låtsas vara glad på deras fest när du egentligen bär på en stor sorg. Du har ju blivit undanskuffad av både din far och hans fru.

  • Anonym (Exfru)

    Gå inte om du inte vill.Finns viktigare saker att göra när det som man är bjuden till inte är viktigt.

  • Anonym (n)

    Så ni hamnade utanför när han gifte sig med henen?
    Jag skulle ha skyllt på något, beställt resa / magsjuk / ont i huvudet edyl

  • Anonym (nodad)
    Brumma skrev 2018-05-31 18:54:18 följande:
    Hur mycket har du bjudit in dig själv? Hur mycket har du bjudit in dem?

    Tänker att även om man är barn till ngn så har man lika stort ansvar för relationen när båda parter är vuxna. Jag väntar ju tex inte på att min mamma eller pappa skall ta initiativ till att träffas utan om jag vill hitta på något/träffa dem så ligger det på mig att bjuda in eller åka och hälsa på. Precis som i alla relationer krävs att alla inblandade parter arbetar på relationen.

    Du är tex över 40 nu och det ligger ju lika mycket på dig att ni inte träffas som din pappa (om det inte är så att du bjuder in och tar kontakt ofta men får nej varje gång).
    Fast nej, det ligger inte lika mycket på det vuxna barnet att träffas om föräldern i fråga vände barnet ryggen när det var barn.

    Jag ser på dina inlägg att du nog inte har en aning om hur det kan vara när en förälder sviker. Nu bryr jag mig inte om min pappa alls och mår inte dåligt över vår icke-relation, och jag skulle aldrig någonsin anse mig ha ansvaret för att det blev som det blev.
    Min mamma pratar jag med nästan dagligen, min pappa har jag nu inte träffat på 10 år. Och det har aldrig varit mitt ansvar att lyfta luren att ringa efter att jag fyllde 18 år.
  • Brumma
    Anonym (nodad) skrev 2018-05-31 23:44:21 följande:

    Fast nej, det ligger inte lika mycket på det vuxna barnet att träffas om föräldern i fråga vände barnet ryggen när det var barn.

    Jag ser på dina inlägg att du nog inte har en aning om hur det kan vara när en förälder sviker. Nu bryr jag mig inte om min pappa alls och mår inte dåligt över vår icke-relation, och jag skulle aldrig någonsin anse mig ha ansvaret för att det blev som det blev.

    Min mamma pratar jag med nästan dagligen, min pappa har jag nu inte träffat på 10 år. Och det har aldrig varit mitt ansvar att lyfta luren att ringa efter att jag fyllde 18 år.


    Det var därför jag frågade hur relationen sett ut. På vilket sätt de exkluderat.

    TS skriver inte att pappan exkluderade när hon var barn utan att det kom efter att han flyttat - och jo, även om TS bara var 18 så så låg inte ansvaret för deras relation ENBART på pappan. Och ju äldre man blir desto större eget ansvar har man. Det får tex inte att säga att man aldrig träffas om man aldrig själv tar initiativ till att träffas (obs - säger INTE att så är fallet för TS).

    Varför är det inte ditt ansvar att lyfta luren nu när du är vuxen? Om du inte VILL ha en relation då heller jag med dig - men om man VILL ha en fungerande relation, vilket TS verkar vilja ha, så måste det komma från båda håll. Alla är ansvariga för sina handlingar.
  • Anonym (Sofie)

    Skulle inte heller velat fira deras äktenskap om jag var i din sits ts. Tycker att det är helt rimligt och okej att du tackar nej.

  • SysterY
    cb66 skrev 2018-05-31 16:17:28 följande:

    Blir man bjuden på fest så går man väl? Oavsett om de firar bröllopsdag, födelsedag eller jul?


    Eller så tackar man nej av någon anledning...
  • SysterY
    Anonym (Mikan) skrev 2018-05-31 16:21:53 följande:

    Ja det kan nog stämma. Jag känner mig ju inte inkluderad i deras familj så jag ser liksom inget syfte med att fira deras bröllop. Såklart det är mina känslor det handlar om, jag har ju blivit exkluderad från min pappas familj iom deras äktenskap. Och min pappa har ju aldrig tagit hänsyn till mina känslor i det agerandet. Du satte ord på det jag känner men inte riktigt förmått förstå. Tack!


    Så tacka nej då.
  • SysterY
    Anonym (Mikan) skrev 2018-05-31 19:28:14 följande:

    Så du menar att jag bör ansvar för att han och frun har exkluderat mig ur sina liv och sin familj? Jag bör också ta större hänsyn till min pappas känslor än mina egna? Och jag bör gå på deras firande? För att det är så himla viktigt, eller varför? Varför är det viktigt att jag deltar i deras firande? Och bör jag alltid sätta andras känslor framför mina egna eller gäller det bara i kontakten med pappa och hans nya?

    Hur kan du veta att det ligger även på mig att vi inte ses?


    Du är över 40 år och inser inte att man är två i en relation?! Självklart får man bjuda till och bjuda in sin pappa/mamma med respektive för att vårda relation. Så är det från båda sidor.

    Hans nya? De har varit tillsammans i 30 år! Kanske dax för dig att inse det?!

    Men vill du inte fira deras bröllopsdag så tacka nej då.
  • Anonym (Rosett)

    Jag skulle aldrig gå och jag skulle nog berättat varför oxå!

  • Solveig og Kosinus

    Jag förstår precis vad TS menar och hade inte velat gå. En 18-åring är juridiskt vuxen, men mkt ung i många år till. Det ligger definitivt på föräldern att inkludera, speciellt när han bildat ny familj.

    Gå inte om du inte känner för det. Ni kan ha en relation i övrigt, du behöver inte gå på en fest som gör dig illa till mods.

  • Anonym (Tjea)

    Tja man säger tack men nej tack.. Och FÖRKLARAR varför... Din pappa kanske visst försökt få kontakt med dig men du har varit för bitter för att inse det. För att det inte skett exakt som du velat att det ska ske..bästa sättet att få en klar bild är att prata om det och att du försöker sätta din bitterhet åt sidan en stund.

    För seriöst du är över 40 år och bitchar fortfarande över att din pappa har en ny fru som han varit tillsammans med I 30 år. Släpp det prata ut ordentligt om det tala om exakt hur det känns.. Skriv ett mejl/brev om.det.är lättare men släpp det..

  • Anonym (Mikan)
    SysterY skrev 2018-06-01 01:31:15 följande:
    Du är över 40 år och inser inte att man är två i en relation?! Självklart får man bjuda till och bjuda in sin pappa/mamma med respektive för att vårda relation. Så är det från båda sidor.

    Hans nya? De har varit tillsammans i 30 år! Kanske dax för dig att inse det?!

    Men vill du inte fira deras bröllopsdag så tacka nej då.
    Vi är 0 personer i relationen mellan mig och min pappa. Nej, hon är inte hans nya och jag inser mer än väl att de är tillsammans. Men jag är inte längre tillsammans med dem. 

    Jag kommer att tacka nej till festen. Jag kommer att känna mig som en utböling som inte känner någon på festen. Min syrra bor utomlands om kommer inte att vara i Sverige när festen är. 
  • Anonym (Mikan)
    Brumma skrev 2018-06-01 00:07:51 följande:
    Det var därför jag frågade hur relationen sett ut. På vilket sätt de exkluderat.

    TS skriver inte att pappan exkluderade när hon var barn utan att det kom efter att han flyttat - och jo, även om TS bara var 18 så så låg inte ansvaret för deras relation ENBART på pappan. Och ju äldre man blir desto större eget ansvar har man. Det får tex inte att säga att man aldrig träffas om man aldrig själv tar initiativ till att träffas (obs - säger INTE att så är fallet för TS).

    Varför är det inte ditt ansvar att lyfta luren nu när du är vuxen? Om du inte VILL ha en relation då heller jag med dig - men om man VILL ha en fungerande relation, vilket TS verkar vilja ha, så måste det komma från båda håll. Alla är ansvariga för sina handlingar.
    Hur länge tycker du att det är lagom att försöka bjuda in och bli avvisad? Hela livet? Ett antal år?

    Är det sen okej att ta ett steg tillbaka, skapa ett eget liv med människor man gillar och som gillar en tillbaka? Och låta bli att träffa de som behandlar en snorkigt, avvisande och knappt vet vem man är längre?

    Ska jag varje jul och sommar tigga om att få fira jul med dem eller komma till deras sommarställe? Och, nehej, det passar inte i år heller... Varje år bjuda in till min och barnens födelsedagar? Och nehej, ni har inte tid, okej.

    Och när vi ses stå bredvid och se på hur de är en familj som umgås mycket, har interna skämt, pratar om gemensamma upplevelser, de är barnvakt till barnbarnen. Och jag står bredvid och ser hur jag och min familj är utbölingar i sammanhanget.

     
  • Brumma
    Anonym (Mikan) skrev 2018-06-01 09:42:12 följande:

    Hur länge tycker du att det är lagom att försöka bjuda in och bli avvisad? Hela livet? Ett antal år?

    Är det sen okej att ta ett steg tillbaka, skapa ett eget liv med människor man gillar och som gillar en tillbaka? Och låta bli att träffa de som behandlar en snorkigt, avvisande och knappt vet vem man är längre?

    Ska jag varje jul och sommar tigga om att få fira jul med dem eller komma till deras sommarställe? Och, nehej, det passar inte i år heller... Varje år bjuda in till min och barnens födelsedagar? Och nehej, ni har inte tid, okej.

    Och när vi ses stå bredvid och se på hur de är en familj som umgås mycket, har interna skämt, pratar om gemensamma upplevelser, de är barnvakt till barnbarnen. Och jag står bredvid och ser hur jag och min familj är utbölingar i sammanhanget.

     


    Du ignorerar helt det faktum att jag skrivit att om du bjudit in/bjudit till och hela tiden utesluts ändå kanske borde avsäga dig kontakten med honom förstår jag?
  • Brumma
    Anonym (Mikan) skrev 2018-06-01 09:35:54 följande:

    Vi är 0 personer i relationen mellan mig och min pappa. Nej, hon är inte hans nya och jag inser mer än väl att de är tillsammans. Men jag är inte längre tillsammans med dem. 

    Jag kommer att tacka nej till festen. Jag kommer att känna mig som en utböling som inte känner någon på festen. Min syrra bor utomlands om kommer inte att vara i Sverige när festen är. 


    Om ni inte har en relation, varför ens fundera på om du ska gå på bröllopsfesten eller inte?
  • Anonym (nodad)
    Brumma skrev 2018-06-01 00:07:51 följande:



    Varför är det inte ditt ansvar att lyfta luren nu när du är vuxen?
    Varför skulle det vara mitt ansvar som vuxen när han valde bort mig som barn? Han har även vid flera tillfällen valt bort mig som vuxen då vi träffats, tex genom att bryta löften eller bete sig allmänt illa.

    Jag hade velat ha en fungerande relation om jag trott att det fungerat och han gett mig något i mitt liv, men han ger bara negativitet så det finns ingen anledning för mig att anstränga sig. Ångrar han sig kommer han få jobba riktigt hårt för det men antagligen är det för sent. Jag är likgiltig, han är en främling.
Svar på tråden Fira bröllopsdag för pappa och hans fru?