Otrogna! Hur fungerar ni ????

Kanske är nån där ute som vill prata via pm eller kik om detta? Det vore trevligt med lite stöd

Jag kan förstå att det finns en spänning och något gött att träffa någon i hemlighet där man släpper alla de hämningar man kan ha. Det jag inte förstår är att ni inte det minsta lämnar en tanke åt er partner! Han/hon kanske går i tron om att vilket otroligt bra liv ?vi har? och ni otrogna ljuger hela tiden. Hur tror ni att denna personen känner sig när det kommer fram att ni knullat någon annan? Jag tippar på att hen då uppfattar sig levt i en lögn och inte sitt liv! Eller vänd på tanken igen att er partner knullar någon vid sidan om?? Kanske är därför hen inte vill leva ut?

Sen är gräset sällan grönare på andra sidan.

Hur vet du det?

Såg en film om okonventionellt sexliv på 30-40 talet där andra blev trakasserade pga deras val i sexliv. Svaret från de som hade annorlunda sexliv var "Who are you to judge us?"

Den där konversationen går åt fel håll om andras val fördöms. Moralister borde hålla sig borta från vissa frågor.

Det vet jag inte, men det ligger mycket tyngd bakom gamla ordspråk.

Förvisso sant, men det hindrar inte folk från att fortsätta vara otrogna. För de tycker gräset ÄR grönare utanför.

Vissa är mer tillåtande mot sig själv helt enkelt, unnar sig njutningar, och styrs inte av dåligt samvete. Då är det inte svårt att gå bakom ryggen på sin partner.

Var otrogen mot mitt ex med totalt tre andra kvinnor, varav en av dem i princip var exets "bästis". Det var under de sista två åren av förhållandet och sexet hade börjat glida ur bilden, plus att jag alltid haft en högre sexdrift än henne. 

Skämdes inte direkt men ville inte att hon skulle få veta. I vilket fall som helst tycker jag att om man inte har sex med sin partner och inte är intresserad av att reda ut problemet ska man inte kräva ensamrätt på sin partners sexualitet. 

Ojysst av hennes väninna dock, något liknande skulle jag aldrig göra. .

Jag kan köpa att snedsteg kan ske men om man upprepar det gång på gång så bör man vara öppen och ärlig med vad som sker. Förhållandet är dåligt eller att attraktionen finns inte kvar, eller att man försöker lösa det om båda parter vill.

Finns igentligen ingen bra anledning att man ska hålla ihop om man inte vill leva ihop.

Är själv ett skilsmässobarn och kommer tydligt ihåg bråk och tårar från både föräldrar. När dom delade på sig blev allt lugnare även för oss och de kunde gå vidare.

Otrohet kan sätt djupa spår i den andra som barnen senare får höra och då har man inte bara ett problem utan flera när de blir medvetna om att ? din pappa gjorde det? eller ?er mor gjorde så?.

Har själv gjort många dumma saker och i min ungdom vart otrogen, var helt ärlig och berättade så fort jag kunde. Tog slut direkt och det blev bara några ligg till med den som jag hade vart otrogen med.

Insåg rätt snabbt att hon endast var ett knull för mig och då kom ångesten krypande rätt snabbt.

Det är spännande att läsa inläggen i den här tråden. Vad är det som skiljer människor som är notoriskt otrogna från alla dem som faktiskt har en någorlunda bra impulskontroll. Är de förmågan att skilja på fel och rätt. Man skulle kunna tro det eftersom många inläggen visar att tankeförmågan inte alltid är på topp. Ex han som frågar om hur man vet att gräset inte är grönare på andra sidan. Som om man inte kan förställa sig olika scenarion. Vilket vi gör dagligen som tur är. Eller har det mer psykologiska orsaker. Är det en oförmåga att känna in vad andra människor far illa av. Ett tag tänkte jag att det kanske var så att större delen av känslolivet satt i underlivet. Men det var lite elakt så jag skippade den teorin.
Kanske det är så att vi kanske ska tycka lite synd om alla otrogna. Att de har bristfälliga relationsfärdigheter  Så att de inte riktig förstår hur viktigt det är med tillit i en relation och förväxlar kärlek med att till varje pris ha behov av att tillfredsställa egna behov. Så när man inte får dem hemma "måste"man fixa det någon annan stans. Vem vill egentligen ha en sådan partner.
Vad gäller barnen så vet vi att eftersom barn inte har språket från början så blir många av dem väldigt bra på att känna in känslostämningar. De känner när någon ljuger och gör sig till. Men vet inte vad det är. Vilket betyder att de ofta bär med sig erfarenheter som skrämmer dem. Så hur vi vuxna beter oss kan sätta spår i barnens upplevelsevärld.  Men som sagt var intressant läsning även om den inte alltid är så smart.

Konstigt resonemang...Var ditt svek bättre än väninnans menar du?

Absolut, i otrogna människors värld är det är ALLTID någon annans fel 

Otrogna kanske har mindre samvete än icke otrogna. De gör det för att de kan.

Människor är olika helt enkelt, tänk så lite vissa par känner varandra i samvetsfrågan.

Någon ute ikväll och har lust att prata?

Är en 37 årig kille från skövde

Min kärring är närmare pensionsåldern, med hängpattar och ett hål stort som en gödseldörr. Jag går ofta och gärna på puben här i stan och drar med mig någon 20-åring hem.