Ensam vårdnad, vad innebär det egentligen?

Jag har två barn med min exman. Barnen är runt 10 år. Jag har haft enskild vårdnad över dom sedan 7 år tillbaka för att pappan själv skrev över vårdnaden.

Barnen har bott hos mig hela tiden. Första 3-4 åren efter separationen så träffade han dom varannan helg under en period och sedan några timmar i veckan med "stöd" från mig efter överenskommelse och önskemål från barnens sida. 

Nog om det. Numera bor han i södra Europa och kontakten är begränsad till 1-2 ggr/år. Barnen har inte något vidare intresse i att träffa pappan pga saker som hänt tidigare (oväsentligt i denna tråd).

Min fråga är nu. Jag har läst många trådar, hört många folk prata och även läst artiklar och haft kontakt med jurister MEN jag blir inte klok på vad man får och inte får göra när man har "enskild vårdnad".

Jag vet att jag har både rättigheter och skyldigheter för barnens skull. Se till att de har en relation med sin övriga släkt inkl pappan. Har skyldighet att informera honom om saker som är viktiga t ex sjukdom, skola mm. 

Jag vet att jag kan bestämma själv om vi ska flytta, byta skola osv.

MEN ibland säger man att om man har enskild vårdnad så kan man mer eller mindre göra hur man vill för den andra föräldern har inget att säga till om. 

Vad gäller egentligen?? Någon som vet SÄKERT?

Här är upplysningsplikten för en med ensam vårdnad. som ni ser så omfattar den nästan ingenting.
Tog en i omvänd ordning så pappan har ensamvårdnad, pappan behöver inte upplysa om sjukvård och så. utan bara det som främjar umgänget, inget annat.

Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Svaret på din fråga regleras i 6 kapitlet i föräldrabalken(FB). Här finns alla regler om vårdnad, boende och umgänge mellan föräldrar om barn. Eftersom du skriver att din pappa har ensam vårdnad om dig är det din pappa som ensam ansvarar för dig, dina personliga förhållanden och för att ditt behov av omvårdnad, trygghet och fostran tillgodoses. Detta framgår av 6:1 FB och 6:2 andra stycket FB. För att din pappa skall kunna uppfylla sina skyldigheter som vårdnadshavare krävs många gånger att han har insyn i din skolgång, hälso- och sjukvård etc. och han har därför rätt att få veta saker om dig. Din mamma som inte är vårdnadshavare har däremot ingen rätt att få veta saker om dig eftersom hon just inte är din vårdnadshavare.

Din pappa har som vårdnadshavare en skyldighet att lämna upplysningar om dig till din mamma i den mån det behövs för att underlätta umgänge/kontakt mellan dig och din mamma. Det är dock din pappa som vårdnadshavare som bestämmer vilka upplysningar han behöver lämna till din mamma. Detta framgår av 6:15§ fjärde stycket FB.

Av 6:11 FB framgår att en vårdnadshavare skall ta allt större hänsyn till barnets vilja och önskemål ju äldre barnet blir. Beroende på din ålder och mognad har du alltså själv rätt att lägga dig i vilka uppgifter som din pappa lämnar till din mamma. Mitt råd är därför att du pratar med din pappa om detta och uttrycker vilka uppgifter du själv känner är lämpliga att dela med dig av till din mamma.

Sammanfattningsvis ? din mamma har ingen rätt att få veta saker om dig eftersom hon inte är din vårdnadshavare. Din pappa har en skyldighet att lämna uppgifter om dig till din mamma för att underlätta kontakt/umgänge mellan dig och din mamma men det är alltså din pappa som bestämmer vilka uppgifter som skall lämnas. Ju äldre du blir, desto mer har du själv att säga till om angående detta.

Som nu folk fått veta så har en förälder utan vårdnad i princip inga rättigheter, att veta allt eller få veta om skolgång o så, sjukvård, nej där oxå.

Bara för att underlätta umgänget, men om barnet inte vill så har den föräldern inte ens rätt till umgänge, om barnet uttryckligen vissa att hen inte vill, far illa av umgänget med en förälder som tror man kan göra som man vill, men nej det får man inte göra som umgängesförälder.

Du får bestämma precis allting själv förutom umgänget med den andra föräldern samt adoptionsärenden. Dvs om du har en partner som vill adoptera barnen måste den biologiska föräldern tillfrågas oavsett vårdnad. Och rätten till umgänge kvarstår, du får inte vägra umgänge på eget bevåg.

Vad gäller adoptivföräldern framkommer av 4 kap. 1 § FB här att en man eller kvinna som fyllt 25 år, eller i undantagsfall 18 år, får adoptera ett adoptivbarn med rättens tillstånd. Ett presumtivt adoptivbarn som är över tolv år får inte adopteras utan eget samtycke, 4 kap. 5 § 1 st. FB här . Detta blir dock möjligtvis inte tillämpligt i detta fall eftersom du skriver i din fråga att barnen är små. I 4 kap. 5 a § FB här stadgas vidare att den som är yngre än 18 inte får adopteras utan föräldrarnas samtycke. En förälder som inte är vårdnadshavare har rätt att yttra sig men har, enligt gällande rätt såsom RH 1997:20 här inga legala möjligheter att förhindra adoptionen, se 4 kap. 10 § 3 st. FB här .

Ja det där har jag också läst om. En del t o m jurister säger att föräldern utan vårdnad måste säga ja om en adoption ska gå igenom, medan andra säger att de får yttra sig men säger de nej kan en adoption fortfarande gå igenom om det är det bästa för barnet.

Därav denna tråd... känns väldigt godtyckligt allt..även från vissa jurister!!

Märker att folk gissa helvilt igenom allt, klar man får adoptera ett barn. om barnet bara har en vårdnadshavare. läs näst sista raden!!!!!Vad gäller adoptivföräldern framkommer av 4 kap. 1 § FB här att en man eller kvinna som fyllt 25 år, eller i undantagsfall 18 år, får adoptera ett adoptivbarn med rättens tillstånd. Ett presumtivt adoptivbarn som är över tolv år får inte adopteras utan eget samtycke, 4 kap. 5 § 1 st. FB här . Detta blir dock möjligtvis inte tillämpligt i detta fall eftersom du skriver i din fråga att barnen är små. I 4 kap. 5 a § FB här stadgas vidare att den som är yngre än 18 inte får adopteras utan föräldrarnas samtycke. En förälder som inte är vårdnadshavare har rätt att yttra sig men har, enligt gällande rätt såsom RH 1997:20 här inga legala möjligheter att förhindra adoptionen, se 4 kap. 10 § 3 st. FB här .