Hur ska jag få min tolvårige son att äta?

Kollade upp calogen, vet någon om läkare kan skriva ut det eller om det bara är dietist som kan göra det. Tror verkligen att det skulle passa min pojk då det är en så pass liten mängd han måste få i sig. Tror också att det kan trigga aptiten.

En liten varning här. Jag har en kompis som var jättemager som barn och välvilliga oroliga vuxna matade hen med grädde. Idag är hen vuxen och fet och helt i ofas med allt vad matvanor heter.

Du kan beställa det på Kronans apoteks hemsida.

Det låter som att din son kan ha selektiv ätstörning. Kolla upp det. I såna fall kan ni få hjälp för det.

Jag tror att det viktigaste du kan göra är att släppa allt tjat. Låt honom äta det han kan när han kan det. Även om det är onyttigheter. Alla kalorier in är bra kalorier. Det kan trigga honom till att äta andra saker.

Be dietist om tips och recept på tex hur man bakar muffins och bullar med neutral näringsdryck i. Man kan även ha den i pannkakor.

Återigen, sluta tjata! Mat ska inte bli något jobbigt som man tycker är jobbigt. Mat ska vara roligt och lustfyllt.

Jag har druckit näringsdrycker i perioder och min kropp reglerade hungern efter det. När jag drack 2 st om dagen var jag knappt hungrig alls, så det gick inte att öka det sammanlagda antalet kalorier (det är tydligen så kroppen ska fungera). Kan det vara så?

Sedan vill jag påpeka att du inte ska stressa honom att dricka dryckerna snabbt som någon skrev, dricker man för fort mår man jätteilla, i alla fall jag. Det är som att äta en hel måltid på 2 sekunder, tänk hur man skulle må då.

Det finns vissa barn som inte känner hungerkänslor, då bär det emot att äta.
Han låter som ett sådant barn.

Att fortsätta truga i honom mat är ditt enda alternativ.
Ett tips kan vara att du köper snack-bars från gymmet, sådana där chokladöverdragna proteinbitar. De är ju till för de som tränar att behålla muskler, så låt sonen ha en sådan i väskan och äta en i skolan och sedan en på kvällen innan sängdags. Så tappar han iaf inte vikt.

Har en 10-åring som oxå har det jobbigt med maten. Vi försöker att ta det med ro - inga barn svälter ihjäl av sig själva.... men det är ju inte riktigt sant. De behöver hjälp och stöd, men utan att man gör en stor sak av det.
Han vill gärna sitta med när vi äter, och är alltid jätteintresserad av vad det är för mat, hur den är lagad, och är gärna med och hjälper till. Men när det kommer till att äta så tar det stopp..
Han har jättesvårt att få maten på sin tallrik, och om vi inte påminner och hjälper till skulle han blir sittande med tom tallrik.
Han tycker också det är jobbigt att äta med oss andra, och går oftast till TV'n och äter kall mat när vi andra är färdiga. Väl där kan han sitta både 1 och 2 timmar innan han petat i sig maten...
Frukost är oftast inte att tänka på i vanlig bemärkelse, utan måste specialanpassas efter humör och ork. Ibland funkar inget, ibland klarar han en stor portion gröt Det som fungerar bäst är att värma gårdagens rester, en pizza eller bara ett par morötter...
Ett par tips som vi brukar ta till är hemmagjorda glasspinnar (fet youghurt+grädde+socker), äta sockerkaks-smet med sked eller bara hemmagjorda popcorn med salt eller socker. Har varit i kontakt med dietist, och testat en massa olika näringsdrycker mm men det har inte fungerat alls. Men vi fick bekräftat det vi jobbat på - att allt vi får i honom är bra! Ägg i alla former är jättebra, och att inte snåla på fett och socker, bara man fyller på med bra råvaror så att man inte missar protein, vitaminer och mineraler.

Sluta tjata!

Jag är en som aldrig haft några hungerkänslor och att truga och tjata har aldrig fungerat på mig. Regelbundenhet absolut. Men truga och tjata? Nope! Då låser det sig ännu mer och blir ännu jobbigare när man känner ett krav på sig att äta.

Kraven måste bort samtidigt som det måste bli roligare och intressantare att äta. Det är en jävla balansgång som är ett helvete att gå men det är enda vägen. Idag finns det gott om hjälp för att balansera på den till skillnad från när jag växte upp.

Det handlar inte om att "mata någon med grädde" (fy faan vad äckligt!) utan att ha i extra fullfettsprodukter i befintlig mat, eller bara att använda just fullfettsprodukter i maten istället för matlagningsgrädde etc. Det handlar om att berika maten med extra energi.

Vilken hjälp tänker du på? Funderar på om det är något jag missat med sonen, som ha nytta av. Den hjälp vi fått är provtagning och dietist. Dietisten sa inget jag inte redan visste, och de näringsdrycker/gel/bars vi blev erbjudna var inget som sonen kunde få i sig.

Har du varit i kontakt med någon ätstörningsenhet eller specialister på SÄ? Även om din son inte har SÄ så kan de teknikerna hjälpa. De vanliga läkarna och dietisterna brukar sällan ha den kunskap som krävs

www.selektivatstorning.se/345526507 Här står det lite om behandling av SÄ.

Man har ju helt andra kunskaper idag om ätstörningsproblematiken än man hade när jag växte upp (född -76). Jag sågs mest bara som kräsen och jobbig när det kom till mat när jag växte upp (av alla andra än mina föräldrar och min mormor). För mig själv så var jag över 30 år innan jag började på allvar att ta tag i det där med maten. Innan så har tanken på mat, att smaka ny mat, att komma ihåg att äta etc varit något ångestladdat (i synnerhet att smaka sånt man aldrig ätit förut).

Här har du lite om ätovilja också:

www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2014/03/Varfor-ater-inte-barnet-/

sas.vgregion.se/avdelningar-och-mottagningar2/logoped/blom/atsvarigheter-hos-barn/ (fanns några intressanta länkar och boktips där tyckte jag mig se).