Jag finns inte

Hej!

Måste fråga er här,för jag själv håller på att bli tokig!

Träffade en tjej genom jobbet för snart ett år sedan och vi träffades i tre månader sen gav jag upp för hon ville inte ses offentligt och gjorde verkligen allt för att vi inte skulle ses ute! Samtidigt så hade hon kontakt med killar på messsenger...självklart nämnde hon aldrig mig!!

2mån senare började vi ses igen lite försiktigt och sen jul är vi ett par och vi säger att vi älskar varandra och att den här gången är det seriöst!

Nu till problemet,det är så att jag har tre barn varannan vecka och det funkar skitbra åt båda håll men tjejen är 7år yngre än mig och vill inte ha barn! Och nu har hon börjat hoppa fallskärm,och ägnar varje helg till det! Och självklart ska hon få hoppa,motsäger mig inte det! Men när jag väl är barnledig så vill ju jag självklart göra nåt med min flickvän! Men som våran relation ser ut nu så träffs vi under veckorna (även barnvecka) men aldrig på en helg! Och nu har jag även sett att hon pratar med flera nya bekantskaper på messenger (killar alltså) och det är givetvis mestadels hoppsnack,men det finns flera som frågar personliga saker som vad hon gör utöver hoppningen! Då skriver hon att hon jobbar,är ordförande i en förening och försöker träffa sin familj,mycket mer hinner hon inte med! Hon utelämnar alltså att hon har en pojkvän och relation som hon träffar VARJE dag när hon inte hoppar! Samma sak gjorde hon första vändan vi träffades men jag trodde det skulle va annorlunda denna gång! Känner mig som luft och otroligt förnedrad,då dem självklart tar henne för singel eftersom hon utger sig för det! Finns heller inte ett spår av mig på sociala medier och jag har inte träffat nån i hennes familj trots att vi nu varit ett par i 6mån

Känner att jag börjar tappa känslomässigt pga av att hon inte erkänner mig inför människor! Själv pratar jag om henne hela tiden och är övertydlig om att jag har tjej! Det av respekt mot henne.Men jag känner inte att hon varken respekterar eller värdesätter mig på det vis jag gör med henne!

Känner att jag vill avsluta det här och träffa nån som är mer ?lika? mig och som uppskattar och kan stå för att hon träffar mig! Men hjärta och hjärna snackar inte samma språk alltid????

Har helt klart för mig vad jag vill här i livet men osäker om jag kommer uppnå det med den här tjejen!

Vad skulle ni göra i mitt läge???

Tacksam för svar! Micke 37år ung ????