Längtan om en flytt men hindret är att det finns bonusbarn

Det är ju bara att ni flyttar!

Elaka styvmoderssyndrom? Är det du som blir syndabocken om ni flyttar? Det är till syvende och sist hans barn och hans i så fall dåliga samvete. Men så klart vill man att allt ska vara perfekt och inget som pockar på samvetet. Ni får väl bara rannsaka er situation och komma fram till en position som ni kan leva med. Som styvförälder kan man ändå bli beskylld för allt möjligt utan att ha gjort något så låt inte det bekomma dig. Det är alltid styvföräldern som är den lättast att peka ut som problemet. Pappan har det stora ansvaret att skapa en miljö där hans barn kan leva, och vill han leva med dig så är hans ansvar att få det att fungera mellan dig och hans barn. Lyckas han inte med det så är steget inte långt att ge dig skulden. Tvekar han på att flytta? Vad får dig att tveka? 

Ts, varför säger de att du är problemet? Är du det eller skyller de på dig?

Och du skriver att de är tonåringar, hur gamla? Stor skillnad om de är 13 eller 19.

Håller med

Men det verkar inte vara det som är problemet, utan sambon verkar va ok med att flytta. 

Trist för barnen med en sån pappa.

Tycker du kan flytta så pappan kan ha alla sina barn hos sig.
Du kan väl ha dina ungar varannan helg eller på lov?!

Men om det beror på dig att barnen inte vill komma, borde pappan se till att barnen vill komma? Kanske vara särbo med dig? 

Håller med.

Massvis av föräldrar överger sina barn så det är väl bara att ni flyttar? Inte undra på att barnen inte vill bo hos er då pappan har hittat sig en ny familj och inte verkar intresserad att ha en relation med de äldre barnen längre.

Just därför som jag är särbo med min man. Flytta ihop planerar vi att göra om sisådär tio år (om vi fortfarande är ihop) och våra barn är vuxna. Han flyttade till sitt ex tjugo mil ifrån vår hemstad och fick barn med henne. Hon lovade att de skulle flytta till hans (vår) hemstad när barnen började skolan. De separerade innan dess och nu är han fast där, i en stad där han vantrivs i men som han ändå tänker stanna i tills barnen blir vuxna. Visst kan det vara tråkigt ibland men barnen går ändå före.

Hur länge man sitter fast? Hur länge tycker du att du sitter fast vid dina egna barn? Är det ok med dig att flytta ifrån dina barn och träffa dem lite då och då?

Är din man verkligen en sådan skit?

Jag är inte ts så jag vet ju inte hur situationen är för ts. Kanske hon är elak mot barnen, kanske inte.

Men det hon skriver, att barnen säger att det beror på henne att de inte vill komma, det kan innebära mycket. Ex att pappan inte har tagit sitt ansvar att hjälpa barn och hans "nya" att lära känna och hitta varandra. Eller att både pappan och hans ex curlar barnen, överkompenserar för skilsmässan. Eller det kan vara så illa att pappans ex är svartsjuk/arg att han lever med en ny kvinna och för över sina känslor på barnen.

I vilket fall tycker jag det är tveksamt att ge tonårsbarn mandat att diktera om pappan ska vara sambo eller särbo. För alla involverades skull.

Ja exakt, TS har inte berätta någonting alls i sak, så ingen vet varför. 
Mandat? Vem har pratat om mandat? inte jag. 

Man sitter inte fast alls. Man kan kapa banden med sina barn och skita i att träffa dem någonsin mer. Det finns gott om pappor som gör så och gott om styvmorsor som står bredvid och myser.