Ni som skilt er och träffat en ny partner, känns det som om ni gjorde rätt som tog steget till skilsmässa och hur fungerar det med er nya partner i jämförelse med er gamla partner?
Man får alltid rådet att lappa ihop sitt gamla förhållande till varje pris men det måste ju finnas folk därute som känner att de mår mycket bättre med sin nya partner...eller?
Känns så rätt. Fattade helt rätt beslut om att skilja mig. Mitt nya förhållande är mycket bättre. Ingen mer psykisk misshandel.
Skilde mig för snart 8 år sedan efter ett över 15 år långt förhållande och har inte ångrat mig en sekund.
Lever sedan några år med en ny partner som jag passar mycket bättre ihop med.
Skilde mig hösten 2017, har inte ångrat det en dag. Min nya partner och jag passar ihop på en helt annan nivå. Men är fortfarande nära vän med min exman, vi ses och äter middag åtm 1g/v. Vi var ihop i över 20 år, men är klart bättre som vänner än som par. Dock är han en otroligt bra pappa!
Jag ångrar mig faktiskt. Hade jag inte betett mig så pass illa mot mitt ex som jag gjorde i uppbrottet hade jag försökt ta kontakt igen, men kan inte med det.
Lämnade dels för att jag tappat känslor och dels för att vi hade bråkat så mycket, och haft så mycket drama, den sista tiden. Tar dock på mig skulden för det, det var mitt fel att konflikterna uppstod. Nu är jag i en relation med en person som inte alls är "lika bra" som mitt ex på så sätt att det är småbråk om allt möjligt hela tiden, visas sällan uppskattning, romantik och närhet finns knappt (min partner är inte mycket för sånt), jag känner mig inte alls prioriterad och jag känner att jag hela tiden får anpassa mig för att inte bli lämnad. Jag har dock bestämt mig för att själv lämna relationen nu.
Den dagen de nya ägarna som köpte huset kom och jag såg allas signatur hamna på en massa papper så kändes det som en del av mig rycktes loss och drogs iväg.
Jag grät, skrek, gapskrattade hela vägen från mäklaren till min nya helt egna lägenhet. Jag var FRI!!!!
Förhållandet var kasst redan efter några veckor, men jag var naiv och oerfaren så jag stannade med denne hemska karl i 12år!
Sista året träffade jag en man som jag blev god vän med. Det var när jag insåg att jag hade blivit kär och hur det kändes som jag inom ett par dagar hade fixat mäklare, flera visningar på en ny lägenhet till mig själv, delat upp ägodelar osv medans han passivt muttrade medans hornen i pannan växte mer och mer.
Min nuvarande sambo älskar jag till tusen. Han är den som lappat ihopa alla spruckna sömmar. Han hör mig glad o lycklig. Jag känner mig älskadd och förstådd, åtrådd och sensuell. Han är allt och mycket mer jämfört med exet.
Jag kan ofta komma på mig själv att inleda till konflikt. Ett beteende jag haft så länge. Sen kommer jag även på mig själv att alldeles för ofta säga VI när jag menar mitt ex och jag. Typ som VI brukade åka till Liseberg en gång om året, VI hade rätt stor trädgård, VI Såg den filmen.
Extremt dålig egenskap som jag inte blir av med.