Skiljas eller inte? När fysisk närhet saknas...

Hej...

Hoppas det finns kloka människor att bolla med...

är gift med tre fina barn och en otroligt bra pappa till dem. Vår relation har liksom knallat på i många år och vi har det bra. Bråkar sällan och kan prata om det mesta. Vi är varandras ankare i livet känns det som. Familjerna känner varandra och vi har som sagt tre barn varav två små. Hus, stuga, resor, etc allt som hör familjelivet till gör vi och har.

Det stora problemet är att närheten saknas i vår relation vilket beror på MIG. Jag vill inte. Känner inte alla den lusten och suget att vara fysiskt nära alls. Det leder till att min man blir avvisad och jag känner mig elak. Trots att det varit så under lång tid så har alla fördelar vägt över. Ingen av oss har vågat prata om det öppet utan jag tror att vi accepterar det i det tysta. Klart vi ligger med varandra i bland men inte med någon direkt inlevelse.

Senaste två åren har jag verkligen börjat fundera på om det är rätt för någon av oss att ha det så här?! Jag vill VILJA känna sug efter närhet och jag vill att HAN ska få det också! Men det känns kört för mig att få tillbaka DE känslorna till min man...

Jag skulle inte bli förvånad om han lämnade mig men det kommer inte att ske. Han älskar mig oavsett. Ett öppet förhållande är inget alternativ.

Så om vi ska gå skilda vägar är det upp till mig. Superjobbigt att känna så här. Hur vet man om det är dags att skiljas? När allt annat är så bra? Förutom EN aspekt av livet - närhet - som ändå är så viktig?

Fler i liknande situation eller någon som kan ge råd?