• Anonym (Villrådig fru och mamma)

    Ingen närhet - skiljas eller nöja sig?

    Hej.

    Är fru till en toppen kille. Tre barn, hus, stuga, semestrar, bra liv och familjer som är vänner... inga stora bråk, lugn och ro. Ett bra liv...

    förutom att vi saknar fysisk närhet. Det beror på mig. Tappade det suget för länge sen till maken. Vi båda har väl ändå varit nöjda med livet trots att närheten varit sparsam och sporadisk.

    Men sista året har min man fått ett ökat behov av närhet och jag vill inte. Samtidigt har jag börjat fundera på om jag vill leva utan attraktion och fysisk kontakt hela livet. Jag känner mig usel som avvisar, känner att jag älskar min man men känner inte ?det?.

    Döm mig inte... men hur vet man vad som är rätt?

    Skiljas när ALLT är bra förutom EN aspekt som ändå är så viktig?! Klart påverkar det hela relationen också men vi har det trots allt bättre än de flesta. Min man kommer inte lämna mig. Så det skulle i så fall bli på mitt samvete.

    Någon i liknande situation? Erfarenheter? Hur vet man??? Skiljas eller inte?

  • Svar på tråden Ingen närhet - skiljas eller nöja sig?
  • Anonym (Villrådig fru och mamma)
    Anonym (Hanna) skrev 2018-06-27 09:22:34 följande:

    Rannsaka dig själv! Vad är det du saknar? Vad kan du själv göra för att återfå lusten? Vad tror du din man skulle kunna göra? Har du känt fysiskt attraktion tidigare så kan du nog hitta tillbaka dit igen men då måste ni båda göra vissa förändringar. Förändringar som kanske skaver men som också kan leda till en nytändning.

    Pratar ni med varandra om detta?


    Vi pratar inte med varandra, eller har inte gjort det på lång tid...

    Eller problemet har blivit som någon i tråden skrev ?elefanten i rummet?. Båda vet att den finns men ingen vill ta upp det. Fast jag HAR börjat prata om det. Under våren och nu i sommar har jag försökt. Då visar det sig att han är jätteledsen över att inte få den bekräftelse och närhet han behöver och jag känner mig hemsk som inte kan ge den.

    Problemet är att vi inte kan prata oss ur detta. Som du skrev så måste man då rannsaka sig själv och fråga vad man saknar. Det är bara det att jag saknar attraktion till honom! Men det är absolut inget fel på honom! Han är fortfarande snygg! Det saknas bara... den där dragningen som gör att man VILL vara fysiskt nära och ha sex.

    Jag känner mig osäker på om det går att jobba fram när det försvunnit... och det kan vara därför vi inte pratat om det. För då måste man ju vara beredd att jobba med det. Men ... vad gör man när man inte känner att man har lust? Alltså fysisk lust?
  • Anonym (Villrådig fru och mamma)
    Ascendere skrev 2018-06-27 09:55:18 följande:

    Hej,

    Intressant att höra ditt perspektiv för det där låter exakt som vårt äktenskap, fast jag är mannen som vill ha sex och närhet och du är som min fru. 

    Jag dömer inte varken dig eller min fru, det är bara så det är. Finns en teori om att det är rent evolutionärt, att det är bättre ur ett genetiskt perspektiv att få avkomma med olika män, och därför tappar vissa kvinnor attraktionen till "sina" män efter ett antal barn och år. Låter inte helt osannolikt, inte minst med tanke på hur många såna här trådar som finns här på forumet. 

    Det låter på dig att du tänker lite som jag tänkte, jag drömde också om att ha en riktig kärnfamilj, att dela barnens uppväxt, skapa fina minnen tillsammans, och utöver det ha ett samliv kännetecknat av närhet och bra sex. 

    Jag trodde att sex för de flesta kvinnor var ett behov som hos män, och hade man en bra relation i övrigt skulle sexbiten också bli bra med automatik, dvs genom att jobba på att ha en bra relation kommer attraktionen också. Nu vet jag att det inte fungerar på det sättet.

    Nu ser jag också hur min dröm  om en lycklig familj grumlas mer och mer för varje dag, framtiden blir mer och mer oviss. Min fru känner uppenbarligen ingen attraktion till mig på det sexuella planet, hon gillar mig och vill gärna prata och umgås, men det tänder inte till annat än vid sällsynta tillfällen. Hon vill behålla mig, men enbart av ungefär samma anledningar som du beskriver.

    Jag känner som du, kan jag verkligen tänka mig att leva hela livet utan passion och attraktion, med en partner som har valt mig rent viljemässigt och bestämt sig för att stanna men som inte känner någon åtrå eller attraktion på det fysiska planet? 


    Väldigt intressant att höra det manliga perspektivet på samma problem. Jag förstår hur du känner tror jag. Jag tänker också att det är fel mot min man som inte får det han förtjänar av sin relation och det ger mig jättedåligt samvete. Jag önskar att jag kände annorlunda men det gör jag inte.

    Det är ju jättesvårt att ta beslut om relationen när allt annat funkar! Du kanske också tänker så? Samtidigt är ju närhet och sex ett behov det också. Hur vill man leva..?

    Dessutom tycker jag att denna fysiska torka börjat göra grunden i förhållandet sämre.

    Pratar du med din fru om det? Har hon sagt att hon saknar attraktion? Och hur känns det för dig?
  • Anonym (Villrådig fru och mamma)
    Anonym (Tjej) skrev 2018-06-27 11:09:58 följande:

    Just nu mår jag mest dåligt av att se hur dåligt min man mår och tappar självförtroende när jag avvisar :/ Känns så elakt. Men samtidigt känns det fel att ta initiativ till att skiljas också när jag inte vet om jag vill det.


    Känner igen det dåliga samvetet! Hemskt att avvisa och inte kunna ge den andra det den behöver.

    Jag har inte blivit förälskad i andra men har känt sexuell dragning till andra genom åren så lusten i sig är inte borta.
  • Anonym (Villrådig fru och mamma)
    Anonym (Äppelträd) skrev 2018-06-27 12:51:56 följande:

    Det man inte får glömma i såna här lägen är ordet respekt .

    Älskar man varandra är man också skyldig av respekt för varandra att jobba på förhållandet. Rådgivning, doktorer, extra barnvakt,mindre arbetstid etc etc.

    Att stanna för pliktkänsla och bekvämlighet är oerhört respektlöst mot partnern som ändå har lusten och viljan.

    Man löser inga problem med att bara gilla läget.

    I det långa loppet förvandlas problemet till den berömda elefanten i vardagsrummet. När elefanten sen slår sig ner i den gemensamma sängen är allt försent.

    Konsekvensen blir till sist oundviklig, någon eller båda hittar känslor på annat håll och det kan bli väldigt bittert och smutsigt.

    Respektera varandra och agera innan det går för långt.


    Du har helt rätt i att man inte kan tiga ihjäl problemet. Denna elefant har suttit i soffan i många år! Ett första steg är att jag i år erkänt problemet för mig själv, börjat tala med maken om det och bokat rådgivning. Först själv.

    Men det känns verkligen som att elefanten vuxit fast och att jag/vi måste välja att skiljas eller att leva med elefanten i soffan.
  • Anonym (A)

    Jag har tyvärr heller ingen särskild sexlust nu för tiden. Så den biten kan jag förstå. Det jag dock inte kan förstå är hur man kan komma fram till att lösningen är att sluta ha sex bara för det. I min värld ingår sex i en kärleksrelation och jag skulle inte känna mig okej med att låta min man, som fortfarande har sin lust, gå utan bara för att min lust inte finns där. Vi har sex flera gånger i veckan ändå och det går bra. Det blir lite som en syssla som laga mat, handla eller tvätta kläder. Kanske inget man har lust med men det krävs för att få livet att rulla på. Kanske en tragisk syn på sex men det är ju inget jag säger till min man. Tycker inte han ska "straffas" för att jag inte har lust. Jag väljer att fortsätta relationen med honom och då ingår sex. Det är mitt val. Jag kan välja att sluta ligga med honom men då tycker jag det ingår att avsluta förhållandet också, vilket jag inte vill. Jag älskar honom och vi har det bra ihop. Han är min bästa vän och jag vill ha honom vid min sida resten av livet. Jag vet inte, min inställning verkar ovanlig. Men jag mår i alla fall bra av att han mår bra och av att vårt förhållande är harmoniskt och stabilt. Att se honom njuta är viktigt för mig eftersom att jag älskar honom, jag tycker dessutom om och mår bra av närheten som kommer med sex. Det kanske inte funkar för alla men kan vara värt att prova. Försök ändra inställning mentalt och ha sen sex ofta ändå, och var engagerad under sexet. Ta initiativ.

  • Ascendere
    Anonym (Villrådig fru och mamma) skrev 2018-06-27 15:05:34 följande:
    Väldigt intressant att höra det manliga perspektivet på samma problem. Jag förstår hur du känner tror jag. Jag tänker också att det är fel mot min man som inte får det han förtjänar av sin relation och det ger mig jättedåligt samvete. Jag önskar att jag kände annorlunda men det gör jag inte.

    Det är ju jättesvårt att ta beslut om relationen när allt annat funkar! Du kanske också tänker så? Samtidigt är ju närhet och sex ett behov det också. Hur vill man leva..?

    Dessutom tycker jag att denna fysiska torka börjat göra grunden i förhållandet sämre.

    Pratar du med din fru om det? Har hon sagt att hon saknar attraktion? Och hur känns det för dig?
    Det är ju jättesvårt att ta beslut om relationen när allt annat funkar! Du kanske också tänker så? Samtidigt är ju närhet och sex ett behov det också. Hur vill man leva..? 

    Javisst är det så. Det är så mycket som funkar, jag kan inte ens dra till med den klassiska "Men det är ändå inte bra för barnen när mamma och pappa bara bråkar" frö vi bråkar inte, inte på det sättet i alla fall. Och vi har ku tillsammans och gör olika saker. 
    Jag levde ju i tron att sexet skulle bli BÄTTRE i takt med att relationen fördjupades, inte sämre. What a fool I was.... 
    Pratar du med din fru om det? Har hon sagt att hon saknar attraktion? Och hur känns det för dig?
    Vi har pratat om det. Det är först nu när jag accepterat skilsmässa som ett alternativ som jag vågar vara helt öppen. Hon har inte sagt att hon saknar attraktion, men hon har pratat en del om att det finns olika sätt att utrycka kärlek, att hon inte är en fysisk person, vilket egentligen är en finare omskrivning för "jag vill ha allt du erbjuder men blir inte kåt av dig". 
    Jag har sagt att för mig är sex och närhet det  centrala i en relation och delar man inte det faller allt annat samman också. 

    Sen är det också så att vi båda har haft bättre sex i tidigare relationer, så det är inte där det sitter för hennes del. I och för sig har hon medvetet valt partners där sex legat väldigt långt ner på listan av olika skäl, religion mm. 

    För mig är det viktigt att känna hela människan på ett ordlöst plan, även den djuriska delen, och det kan jag inte göra om man inte har sex på det rent primala planet, då blir det endast en ytlig relation som med en kollega eller liknande. 

    Och hur känns det för dig?

    Förut kändes det jobbigt, jag behövde det som någon slags bekräftelse. Just den biten har jag dock jobbat bort, jag har fått ökad självkänsla och självkännedom. 
    Nu känner jag mer sorg över att vi två inte är kompatibla, men att det inte beror på att jag är oattraktiv.
  • Ascendere
    Anonym (A) skrev 2018-06-27 15:18:35 följande:

    Jag har tyvärr heller ingen särskild sexlust nu för tiden. Så den biten kan jag förstå. Det jag dock inte kan förstå är hur man kan komma fram till att lösningen är att sluta ha sex bara för det. I min värld ingår sex i en kärleksrelation och jag skulle inte känna mig okej med att låta min man, som fortfarande har sin lust, gå utan bara för att min lust inte finns där. Vi har sex flera gånger i veckan ändå och det går bra. Det blir lite som en syssla som laga mat, handla eller tvätta kläder. Kanske inget man har lust med men det krävs för att få livet att rulla på. Kanske en tragisk syn på sex men det är ju inget jag säger till min man. Tycker inte han ska "straffas" för att jag inte har lust. Jag väljer att fortsätta relationen med honom och då ingår sex. Det är mitt val. Jag kan välja att sluta ligga med honom men då tycker jag det ingår att avsluta förhållandet också, vilket jag inte vill. Jag älskar honom och vi har det bra ihop. Han är min bästa vän och jag vill ha honom vid min sida resten av livet. Jag vet inte, min inställning verkar ovanlig. Men jag mår i alla fall bra av att han mår bra och av att vårt förhållande är harmoniskt och stabilt. Att se honom njuta är viktigt för mig eftersom att jag älskar honom, jag tycker dessutom om och mår bra av närheten som kommer med sex. Det kanske inte funkar för alla men kan vara värt att prova. Försök ändra inställning mentalt och ha sen sex ofta ändå, och var engagerad under sexet. Ta initiativ.


    Det låter onekligen som att du ändå njuter av det när ni väl kommit igång, men inte spontant blir kåt. Stämmer det?

     Att se honom njuta är viktigt för mig eftersom att jag älskar honom, jag tycker dessutom om och mår bra av närheten som kommer med sex.

    Ok, där tror jag du särskiljer dig från många kvinnor i den här situationen. Är man inte attraherad av någon som kvinna är det i regel bara obekvämt att se denne njuta av sex. Lite som att se något pervo runka till en porrvideo. 
  • Ascendere
    Anonym (Villrådig fru och mamma) skrev 2018-06-27 15:05:34 följande:
    Väldigt intressant att höra det manliga perspektivet på samma problem. Jag förstår hur du känner tror jag. Jag tänker också att det är fel mot min man som inte får det han förtjänar av sin relation och det ger mig jättedåligt samvete. Jag önskar att jag kände annorlunda men det gör jag inte.

    Det är ju jättesvårt att ta beslut om relationen när allt annat funkar! Du kanske också tänker så? Samtidigt är ju närhet och sex ett behov det också. Hur vill man leva..?

    Dessutom tycker jag att denna fysiska torka börjat göra grunden i förhållandet sämre.

    Pratar du med din fru om det? Har hon sagt att hon saknar attraktion? Och hur känns det för dig?
    Och ännu konstigare är att hon rent objektivt ändå verkar uppfatta mig som attraktiv (jag är extremt vältränad och ser bra ut), men då uttryckt det som något negativt för att hon inte skulle få ha mig ifred för andra kvinnor. 
  • Anonym (A)
    Ascendere skrev 2018-06-27 15:48:30 följande:

    Det låter onekligen som att du ändå njuter av det när ni väl kommit igång, men inte spontant blir kåt. Stämmer det?

     Att se honom njuta är viktigt för mig eftersom att jag älskar honom, jag tycker dessutom om och mår bra av närheten som kommer med sex.

    Ok, där tror jag du särskiljer dig från många kvinnor i den här situationen. Är man inte attraherad av någon som kvinna är det i regel bara obekvämt att se denne njuta av sex. Lite som att se något pervo runka till en porrvideo. 


    Nej det stämmer inte att jag njuter när vi väl kommit igång. Det gör ju inte ont men njuter inte heller.

    Vet inte varför man då väljer att fortsätta relationen med någon man finner så pass motbjudande att man ser honom som ett random pervo som runkar till porr. Låter väldigt märkligt för mig. Älskar man någon vill man väl att denne njuter och har det bra, även om man själv inte har sexlust? Är man så pass äcklad av sin egen livspartner att man inte ens klarar av att se honom njuta så finns det väl ingen som helst anledning att stanna kvar förutom möjligtvis egoismen att man inte vill vara ensam i vardagen eller få det sämre ekonomiskt?
  • Anonym (Solana)

    Kunde varit skrivet av mig exakt. För ngr år sedan. Elefantens del också. Över tre år utan sex. Hmm. Tyckte synd om honom. Försökte prata o förklara, menbhan hörde / hör till dom som inte kan prata. De e faktiskt så att situationen till slut blir ohållbar, helt enkelt pga att man börjar må då dåligt i situationen. Drt är snart två år sedan vi skilde på oss, o det är det bästa vi gjort. Dottern 14år är vv. Alla mår bättre, o han gar hittat kärleken igen, vilket jag ärligg är glad över. Det förtjänar han. Lycka till. En dag bara vet du vad du måste göra. O det är alltid jobbigast före beslutet är taget.

  • Anonym (Hm)
    Anonym (A) skrev 2018-06-27 16:09:04 följande:
    Nej det stämmer inte att jag njuter när vi väl kommit igång. Det gör ju inte ont men njuter inte heller.

    Vet inte varför man då väljer att fortsätta relationen med någon man finner så pass motbjudande att man ser honom som ett random pervo som runkar till porr. Låter väldigt märkligt för mig. Älskar man någon vill man väl att denne njuter och har det bra, även om man själv inte har sexlust? Är man så pass äcklad av sin egen livspartner att man inte ens klarar av att se honom njuta så finns det väl ingen som helst anledning att stanna kvar förutom möjligtvis egoismen att man inte vill vara ensam i vardagen eller få det sämre ekonomiskt?
    Innstämmer
  • Anonym (Tjej)

    Ts; jag har lösningen!

    Läs boken Mating in Captivity av Esther Perel. Jag tror det kan vara precis det som är ditt problem.

    Hon beskriver anledningen till att 50% av alla kvinnor över 30 tappar sexlusten i längre relationer som ändå är bra på alla andra sätt.

    Jag tror det här är mitt problem också så har just börjat läsa den. Hittade en pdf på nätet men går annars köpa från bokia för typ 50 kr eller vad det var.

    Tror även det ska finnas ett tedtalk av henne ang detta.

    Hon har även skrivit mkt om otrohet som är intressant.

  • Ascendere
    Anonym (A) skrev 2018-06-27 16:09:04 följande:
    Nej det stämmer inte att jag njuter när vi väl kommit igång. Det gör ju inte ont men njuter inte heller.

    Vet inte varför man då väljer att fortsätta relationen med någon man finner så pass motbjudande att man ser honom som ett random pervo som runkar till porr. Låter väldigt märkligt för mig. Älskar man någon vill man väl att denne njuter och har det bra, även om man själv inte har sexlust? Är man så pass äcklad av sin egen livspartner att man inte ens klarar av att se honom njuta så finns det väl ingen som helst anledning att stanna kvar förutom möjligtvis egoismen att man inte vill vara ensam i vardagen eller få det sämre ekonomiskt?
    Jag kan svara för hur min fru (snart ex-fru som synes) resonerar (ja det är sant, nej det är inte som jag hittar på) : Man finner inte sin partner motbjudande som person, men man känner sig äcklad eller åtminstone obekväm inför dennes sexualitet. Att ge njutning helt på partnerns villkor känns instinktivt fel, men man fortsätter ändå relationen för att man inte vill vara ensam i vardagen, för att man vill att barnen ska få växa upp i en kärnfamilj, för att man inte ska få det sämre ekonomiskt. Lustfyllt sex anser man vara något som hör ungdomen till, sex inom äktenskapet är något annat, något som man har lite på nåder när man anser att partnern uppfyllt sina hushållssysslor och i allmänhet varit en tillräckligt god partner. 
Svar på tråden Ingen närhet - skiljas eller nöja sig?