Anonym (Villrådig fru och mamma) skrev 2018-06-27 15:05:34 följande:
Väldigt intressant att höra det manliga perspektivet på samma problem. Jag förstår hur du känner tror jag. Jag tänker också att det är fel mot min man som inte får det han förtjänar av sin relation och det ger mig jättedåligt samvete. Jag önskar att jag kände annorlunda men det gör jag inte.
Det är ju jättesvårt att ta beslut om relationen när allt annat funkar! Du kanske också tänker så? Samtidigt är ju närhet och sex ett behov det också. Hur vill man leva..?
Dessutom tycker jag att denna fysiska torka börjat göra grunden i förhållandet sämre.
Pratar du med din fru om det? Har hon sagt att hon saknar attraktion? Och hur känns det för dig?
Det är ju jättesvårt att ta beslut om relationen när allt annat funkar! Du kanske också tänker så? Samtidigt är ju närhet och sex ett behov det också. Hur vill man leva..?
Javisst är det så. Det är så mycket som funkar, jag kan inte ens dra till med den klassiska "Men det är ändå inte bra för barnen när mamma och pappa bara bråkar" frö vi bråkar inte, inte på det sättet i alla fall. Och vi har ku tillsammans och gör olika saker.
Jag levde ju i tron att sexet skulle bli BÄTTRE i takt med att relationen fördjupades, inte sämre. What a fool I was....
Pratar du med din fru om det? Har hon sagt att hon saknar attraktion? Och hur känns det för dig?
Vi har pratat om det. Det är först nu när jag accepterat skilsmässa som ett alternativ som jag vågar vara helt öppen. Hon har inte sagt att hon saknar attraktion, men hon har pratat en del om att det finns olika sätt att utrycka kärlek, att hon inte är en fysisk person, vilket egentligen är en finare omskrivning för "jag vill ha allt du erbjuder men blir inte kåt av dig".
Jag har sagt att för mig är sex och närhet det centrala i en relation och delar man inte det faller allt annat samman också.
Sen är det också så att vi båda har haft bättre sex i tidigare relationer, så det är inte där det sitter för hennes del. I och för sig har hon medvetet valt partners där sex legat väldigt långt ner på listan av olika skäl, religion mm.
För mig är det viktigt att känna hela människan på ett ordlöst plan, även den djuriska delen, och det kan jag inte göra om man inte har sex på det rent primala planet, då blir det endast en ytlig relation som med en kollega eller liknande.
Och hur känns det för dig?
Förut kändes det jobbigt, jag behövde det som någon slags bekräftelse. Just den biten har jag dock jobbat bort, jag har fått ökad självkänsla och självkännedom.
Nu känner jag mer sorg över att vi två inte är kompatibla, men att det inte beror på att jag är oattraktiv.