Hur vågar man ta steget till seperation?

Jag behöver råd eller tips eller stöd eller något?.

Jag lever idag i en relation sedan 8 år tillbaka. Vi har två barn, 5 och 2 år.

Jag anser att vi inte är lyckliga med varandra. Vi bråkar ofta och har ?alltid? gjort det. Vi är olika och därav krockar vi så ofta.

Jag har helt tappat sexlusten med honom. Jag tänker och tänker och tror det är bäst att vi separerar. Vårt förhållande känns tyvärr ganska destruktivt, vi sårar varandra så ofta och har höjt nivån (för mycket, enligt mig) för vad man säger till varandra under bråken.

Jag har gått i seperationstankar i snart ett år. Oftast har jag känt att jag hade separerat så mycket enklare om min ekonomiska situation varit bättre.

Jag har ingen dålig ekonomisk situation, men jag skulle inte kunna bo kvar i vårt parhus och jag vill som alla andra inte sänka standarden för våra barn.

Igår pratade vi ordentligt med varandra och jag berättade vad jag tänkte. Han blev ledsen och kanske lite tagen på sängen av mina tankar även om han inser att vi sårar varandra för mkt.

Där och då kändes allt bra och jag kände mig lättad att vi pratat om det.

Men idag, nu känner jag att det är tungt. Nu blir jag rädd att ta ett förhastat beslut. Tänk om jag ångrar mig om jag drar igång den här karusellen. Tänk om våra barn kommer må jätte dåligt. Tänk om det bara får en massa dåliga konsekvenser.

Jag kan lägga till att vi gått i familjeterapi två gånger, vi har försökt så mycket. Så ger vi upp nu har vi inte gett upp för lätt.

Vi har även en utlandsresa bokad om två veckor så vi ska inte ta några beslut nu kom vi fram till.

Hur vågar man ta steget? När vet man att man är redo och att det är det enda rätta att göra?