Min fru har inget kontaktbehov

Glömde en till sak jag brukar mena bakom mina murar av Molo kontakt, jag vill känna mig självständig. Har enormt behov av integritet och det krockar med min sambo för att vara i förhållande är motsatsen till integritet och självbestämmande då är man ju två.

Det kan abslout finnas förklaringar som her lagts fram här: att hon inte är kär, att hon är trött osv.

Men hon kan också vara en person som har en undvikande anknytning/ har väldigt lågt behov av intimitet på alla plan.

Min bästa vän är sådan. Hon är i grunden en eremitkräftetyp utan närhetsönskan varesig verbalt eller fysiskt. Det tar sig uttryck i att hon inte tar initiativ till sex med sin man, inte håller handen, pussar och kramar honom spontant. Men när han tar initiativ gör hon allt det där. Det kommer bara inte naturligt, och har egentligen aldrig gjort det utom första året under nyförälskelsen.

Hon har inget vänbehov utöver mig, umgås mest med sig själv. Vi hörs dock varje dag, och pratar om allt i hela världen - även om det tog många år att komma dit. Artighetsfraser som "trevlig helg", "tack för samtalet" eller vad som helst sitter inte naturligt i henne, men det kommer när hon genom andra förstått att det är så man gör.

Oavsett hennes tillgång till egna känsloupplevelser är hon en enormt fin vän, vi förstår varandra otroligt väl, och jag skulle aldrig vilja mista henne.

Men visst innebär det att man för dessa människor får vara drivande runt det som de inte känner naturligt behov av, och frågan är hur det funkar i en kärleksrelation

Men man måste också vara lyhörd för deras behov av ett eget rum, och ge mycket egentid och rådrum. Man måste acceptera varandras olikheter och mötas någonstans på mitten i det viktiga, medan man släpper vissa andra områden.

Min bästa vän är själv uppvuxen i en familj där man inte visar fysisk eller verbal närhet.

Levt som TS i några år nu och det är ingen förbättring i sikte ännu.
Härom året så slutade jag ta initiativ och bara gör min del i hushållet.
Resultatet har blivit att allting annat också blivit "meh".

För att klara av att INTE initiera kramar, kyssar etc så har jag fått lägga locket på mina känslor. Jag har slutat ge komplimanger eller uppskattande blickar. Och visst fungerar det ett tag, man kan ju inte bli nekad och bortprioriterad om man inte försöker. Å andra sidan så krävs det allt mindre ansträngning att hålla igen och jag är orolig att det snart inte behövs utan är borta.

De gånger hon tar initiativ till något fysiskt är det för att HON BEHÖVER en kram eller så. Inte för att hon vill ge mig någon och det stannar oftast där med få undantag.

Hon har varit sjukskriven nåt år för depression och utmattning så jag hoppas fortfarande på förbättring om jag bara orkar hänga i ett tag till. Hon är tillbaka på jobbet igen nu på 75% och det verkar fungera bra hittills.

Puffar upp tråden

Hon kanske är uppväxt i en inte så kärleksfull miljö? Oavsett så kan ni ju inte ha det så där, du mår ju inte bra. Föreslå familjerådgivning så att ni får hjälp att prata om det.

Hur går det TS, någon förändring?

Sjukt gammal tråd men tänker såhär:

- Är man med den rätta/rätte tar man sig den tiden.
- Är man med den rätta/rätte VILL man vara nära.
- Är man med den rätta/rätte tar man initiativ till samtal om svårigheterna.

Mitt X höll på att kväva mig och länge trodde jag trots allt att han var The One - det var mig det var fel på. 🤷?♀️

Nu har jag en man i mitt liv som jag vill göra ALLT med! Vilken skillnad... 🙈

Med detta sagt så vill jag betona att det naturligtvis inte är fel på någon utan bara en sämre match!

Jag är i liknande sits. Jag o min fästmö har inte haft sex på 8 månader och hon rör mig knappt inte. Har sagt till henne att jag känner mig oälskad och övergiven men varje gång vi ska prata ut så säger hon bara "måste du tjata, man behöver inte ha sex i ett förhållande"

Hon säger att hon älskar mig men hon vill aldrig pussas längre eller kramas utan jag måste nästan försöka kämpa för att få en liten puss liksom.

Hon vill aldrig hitta på något utan vill bara sitta med mobilen och häromdagen såg jag att hon har lagt dit en massa okända killar som hon snapar med.

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra men jag känner mig så ensam i detta förhållande och jag vet inte hur länge jag orkar kämpa alltså.

Vi har varit ihop i 8 år men nu på dessa 8 månader så har hon total förändrats.

Är det mig det kanske är fel på?

Nej, det är inget fel varken på dig eller partnern. Ni bara passar inte ihop (längre). Med en annan kvinna kan du ha ett fullödigt och långt sexliv.

Mitt första förhållande tog slut efter 20 år, och vi hade sex ända in i kaklet. Mitt andra förhållande har hittills varat i 24 år, och vi har sex varje vecka, pussas och kramas varje dag även om det oftast sker på mitt initiativ. Ändå beklagar jag mig för henne, vill ha mer uppmärksamhet, bekräftelse, kelighet.

Eftersom hon är helt ärlig med att hon inte vill ha sex med dig så tycker jag du ska lämna henne om du nu inte kan tänka dig ett liv utan sex. 

känner med dig och tror det helt enkelt handlar om att kvinnan i sig vill yngla av sig och sedan ta hand om hem och familj och prioriterar andra saker än relationen som hon tar för givet.
Har precis genomlidigt samma samt och efter 20 år så fick jag nog och valde att lämna relationen.