När man inte kommer över sitt ex och måste ses, hur överlever man? Snälla någon hjälp mig :/
Det tog slut med mitt ex för två år sedan. Han gjorde slut med mig. Jag har varit jätteledsen hur länge som helst efter det.
När det tog slut bodde vi i olika städer och han sade att det var därför, han orkade inte distansförhållande. Han sa att han älskade mig och der verkade så också men sa också att med tiden kommer han över mig och hittar någon annan. Jag försökte komma över honom, allt det man "bör", bryta kontakten etc. Men tänkte på honom hela tiden. Jag hade kunnat avbryta min utbildning och flytta till hans stad för vår skull men blev så sårad över att han var så säker på att komma över mig att jag kände mig utbytbar och gjorde därför inte det.
Vi sågs en gång efter att det tog slut och det var för 9 mån sen. Då blev det så att vi hade sex. Jag var överlycklig efteråt och skrev om hur mkt känslor jag hade för honom fortfarande men han var iskall dagen efter och sa att han bara halkat in i gamla vanor, att han dejtade nån annan och att han bara trott att jag förväntade mig sex och ville vara snäll i princip, att han hade svårt att säga nej. Jag blev helt krossad och skickade ett upprört mail om hur utnyttjad jag kände mig. Det kändes helt sjukt för han hade varit så kärleksfull när vi sågs dagen innan och det var han som tog initiativ till sexet. Inte bara random sex utan titta varandra i ögonen, hålla händer sex. Och han var så fin och kärleksfull och omtänksam när vi var ihop.
Han svarade kyligt på mitt mail att han bestämt sig att bli seriös med tjejen han dejtade och att han såg mig som bara en vän.
Jag fick sedan veta att jag blev gravid den kvällen. Berättade för honom och han blev glad och sa att han alltid ställer upp för barnet och att han verkligen längtat jättelänge efter att bli pappa. Det var förmodligen dumt att behålla men jag klarade inte av en abort när jag var så krossad. Tycker abort är jättehemskt. Han sa också att han ville att jag skulle behålla.
Jag ska föda vilken dag som helst nu och har en inplanerad flytt till hans stad imorgon, har fått jobb där och allt. För att barnet ska få vara nära sin pappa. Han har sagt att han vill ha det/vara med det så mkt som möjligt och skriver ofta och frågar om hur det går etc.
Jag hade dumt nog haft ett hopp om att det kan bli vi igen för han har slutat vara iskall och istället vara vänskaplig. Jag visste inte hur seriöst det var med hans tjej. Har frågat honom och då har han bara sagt att "nej vi tar det lugnt och ses inte ofta, jag fokuserar på att bli pappa nu i första hand". Men jag såg att han idag lagt ut på facebook att de är i en relation nu och bilder på hur de träffat varandras föräldrar och allting. Så det är jätteseriöst, han har bara inte velat säga det till mig.
Jag mår jättedåligt över det här :( Jag förstår att han gått vidare och att det inte finns hopp för oss. Men det gör så ont så ont och jag förstår inte hur jag ska kunna gå vidare efter att vårt barn föds. Vi kommer behöva träffas mkt för jag vill att de ska ha en bra relation och jag är så olyckligt kär att jag nästan börjar gråta av att bara tänka på honom. Han är den enda jag verkligen älskat.
Hur ska jag kunna komma över honom när vi måste ses mkt? Jag har inte lyckats på två år av nästan ingen kontakt. Han kommer älska sitt barn och det är jättebra men jag kommer bara vara ivägen. Han önskar säkert att det var han och hans tjej som skulle ha barn.
Jag försöker vara trevlig men avvaktande i vår kontakt nu och skriver inte ofta.
Han hör av sig en gång i veckan ungefär och har gjort under hela graviditeten men vi har inte träffats. Jag svarar på det han skriver bara. Men inuti mig går jag sönder för varje sms jag får :(
Har nån varit i liknande situation och överlevt? Eller har tips och råd eller några snälla ord? Känner mig så ensam och ledsen och framtiden så mörk.
