Anonym (Ledsen)

Äldre 23 Jul 21:47

51 svar

Vill skriva av mig...

Min sambo gjorde slut idag...

Historien är den att han ville sälja sin lägenhet som vi bor i, för ett år sedan, innan bostadskraschen..
Jag ville inte, för vart skulle vi då bo? Jag hade sagt upp mitt 1:a hand när vi flyttade ihop, och kunde då inte ta lån för att köpa något annat, och bostadssituationen i Sthlm är inte den bästa.. Fattde liksom inte..
Han pratade mycket om det men tillslut lät han bli att sälja..
I våras lade han ut lägenheten till försäljning, men då ville ingen köpa, och han hade redan fått sänka den med 700 000:-
Han har vart ledsen att han förlorat så mycket pengar..och jag har vart ledsen, men jag har tänkt att vi ordnar det. Har föreslagit att köpa in mig, då får han ut pengar.. Men det ville han inte..

I fredags var han arg för att han inte har några pengar, och jag satte in pengar till honom.. men han ville inte ha.. Sedan har helgen gått och han har inte sagt ett ord till mig, tills jag frågade honom idag.. Då gjorde han slut.
Han säger att jag förstört hans liv, att jag kostat honom 700 000:- eftersom jag inte ville att han skulle sälja.. Han är så arg och så hatisk.

Nu sitter jag här.. hade jag kunnat vrida klockan tillbaka så hade jag gjort det... Samtidigt så känns det orättvist att han lägger all skuld på mig..

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 28 Jul 07:40

#41

Anonym (pppp) skrev 2018-07-28 07:03:24 följande:

Ärligt talat TS: skitsnack!

Det är så lätt att säga "buhu, det beror på mina tidigare relationer". Han själv är ju den enda som varit del av alla hans relationer - det kanske säger något.

Jag håller med honom. Han hade en 10 året relation med en kvinna med Borderline. Det var konstanta bråk och de gjorde slut stup i ett. Väldigt stormigt, och hon blåste honom på väldigt mycket pengar i samband med skilsmässan.
Vi pratade om det igår och han sade att han har aplicerat henne på mig, och inte kopplat att vi är olika personer. Rädd att bli utnyttjad och dumpad.

Han skyller inte ifrån sig, utan försöker hitta en förklaring och han skäms djupt och har insett att han inte vill behandla mig så. Innan har han vart: Passar det inte så dra. Jag vet att jag borde ha sagt : Okej, jag drar! Tidigare men jag har vart så rädd att förlora honom. Nu har han insett att det är HANS beteende som har vart problemet, och inte mitt.
Jag har aldrig satt ned foten tidigare, utan har svansat runt och försökt vara till lags.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 28 Jul 07:47

#42

Anonym (pppp) skrev 2018-07-28 07:01:27 följande:

Inte tillräckligt intelligent för att förlora en massa pengar för två år sen, inte tillräckligt intelligent för att se att detta inte är ditt fel, inte tillräckligt intelligent för att se att det hade varit jäkligt jobbigt att flytta och bo i andra hand, bara för att han skulle sälja en viss tid! Om man lever över sina tillgångar är man enligt mig, inte speciellt intelligent alls.

Så TS, släpp eventuellt dåligt samvete, skit i allt taskigt han säger - se framåt och tänk hur skönt det blir när du är av med denne person. han ser ju inte alls sin del i det här och han verkar bara tänka på kronor och ören och inte värdet av kärlek och att ha en relation. Han vill visst mer ha en relation till sina pengar.

Det har hänt endel de senaste dagarna. Jag drog, han bad om ursäkt. Jag insåg att en ursäkt kommer inte ändra någonting, ett destruktivt mönster som bara kommer fortsätta, och för första gången föll poletten ned hos honom. Han har gråtit floder sedan det gick upp för honom vad han gjort mot mig. Att jag är viktigare för honom än alla pengar i världen.
Han sade : Vad ska jag med pengar till utan dig? Han har även insett att han måste ändra hela sin attityd mot andra också, och hans slösande måste sluta. Detta är inget jag sagt, jag har aldrig försökt få honom att sluta slösa, sådant måste man upptäcka själv.
Så jag ser ljust på detta. Jag tror på förändring om det kommer inifrån sig själv.

Anonym (pppp)

Äldre 28 Jul 08:09

#43

Anonym (Ledsen) skrev 2018-07-28 07:40:33 följande:

Jag håller med honom. Han hade en 10 året relation med en kvinna med Borderline. Det var konstanta bråk och de gjorde slut stup i ett. Väldigt stormigt, och hon blåste honom på väldigt mycket pengar i samband med skilsmässan.
Vi pratade om det igår och han sade att han har aplicerat henne på mig, och inte kopplat att vi är olika personer. Rädd att bli utnyttjad och dumpad.

Han skyller inte ifrån sig, utan försöker hitta en förklaring och han skäms djupt och har insett att han inte vill behandla mig så. Innan har han vart: Passar det inte så dra. Jag vet att jag borde ha sagt : Okej, jag drar! Tidigare men jag har vart så rädd att förlora honom. Nu har han insett att det är HANS beteende som har vart problemet, och inte mitt.
Jag har aldrig satt ned foten tidigare, utan har svansat runt och försökt vara till lags.

jo jag förstår hur han menar men jag menar ändå att han alltid, i alla lägen, har ansvar för sina egna handlingar. Oavsett ex med borderline

Anonym (pppp)

Äldre 28 Jul 08:12

#44

Anonym (Ledsen) skrev 2018-07-28 07:47:13 följande:

Det har hänt endel de senaste dagarna. Jag drog, han bad om ursäkt. Jag insåg att en ursäkt kommer inte ändra någonting, ett destruktivt mönster som bara kommer fortsätta, och för första gången föll poletten ned hos honom. Han har gråtit floder sedan det gick upp för honom vad han gjort mot mig. Att jag är viktigare för honom än alla pengar i världen.
Han sade : Vad ska jag med pengar till utan dig? Han har även insett att han måste ändra hela sin attityd mot andra också, och hans slösande måste sluta. Detta är inget jag sagt, jag har aldrig försökt få honom att sluta slösa, sådant måste man upptäcka själv.
Så jag ser ljust på detta. Jag tror på förändring om det kommer inifrån sig själv.

Hoppas du har rätt. Eller så blir det som för många andra: man säger man vill ha förändring, det är bara det att det är rätt svårt att förändra (även fast man själv vill) och risken är att om några månader är han bara som han var innan igen. Just lägenhetsfrågan är väl kanske över och löst, men det kommer uppstå andra frågor är han beter sig liknande, faller tillbaka i gamla hjulspår. Blir det så är det inte alls unikt på något vis.

Om han är beredd att även ta hjälp utifrån för att nå denna förordning, så är det mycket större chans att det faktiskt lyckas. (typ terapi)

Det ekonomiska kanske räcker att han tar lite tips från tex Lyxfällan?

Lasse 781

Äldre 31 Jul 01:39

#45

Anonym (Ledsen) skrev 2018-07-28 07:47:13 följande:

Så jag ser ljust på detta. Jag tror på förändring om det kommer inifrån sig själv.

Kul, att det går i rätt riktning med Er två. Men då kanske du redan har tappat intresset för att skriva vidare? Såvida du inte för en dagbok? Är det något man bara gjorde förr?

Anonym (U)

Äldre 31 Jul 02:03

#46

Anonym (Ledsen) skrev 2018-07-28 07:40:33 följande:

Jag håller med honom. Han hade en 10 året relation med en kvinna med Borderline. Det var konstanta bråk och de gjorde slut stup i ett. Väldigt stormigt, och hon blåste honom på väldigt mycket pengar i samband med skilsmässan.

Vi pratade om det igår och han sade att han har aplicerat henne på mig, och inte kopplat att vi är olika personer. Rädd att bli utnyttjad och dumpad.

Han skyller inte ifrån sig, utan försöker hitta en förklaring och han skäms djupt och har insett att han inte vill behandla mig så. Innan har han vart: Passar det inte så dra. Jag vet att jag borde ha sagt : Okej, jag drar! Tidigare men jag har vart så rädd att förlora honom. Nu har han insett att det är HANS beteende som har vart problemet, och inte mitt.

Jag har aldrig satt ned foten tidigare, utan har svansat runt och försökt vara till lags.

Det förklarar mycket. Jag tänkte borderline länge i tråden, eller rättare sagt en person som av någon anledning tappat huden och regagerar instinktivt i ett ologiskt självförsvar.

Att han varit utsatt för borderline kan ha smittat delvis på så sätt att försvarsmekanismer, förnekelse, svängningar, angrepp, bedkyllanden mm överförts som överlevnadsstrategi (helt mina egna oproffsiga ord, hoppas du förstår andemeningen) och att svåra upplevelser nu triggat honom.

Borderline överförs ju från förälder till barn pga blandning arv och miljö. Att vara utsatt läng kan säkert gå liknande effekter. Känner igen en del på nära håll.

Jag tror ni måste börja kommunicera. Och din man kanske behöver gå på djupet och inse att hans ex kan ha överfört mekanismer.

Anonym (U)

Äldre 31 Jul 02:04

#47

Sambo, sorry

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 31 Jul 08:09

#48

Anonym (U) skrev 2018-07-31 02:03:40 följande:

Det förklarar mycket. Jag tänkte borderline länge i tråden, eller rättare sagt en person som av någon anledning tappat huden och regagerar instinktivt i ett ologiskt självförsvar.

Att han varit utsatt för borderline kan ha smittat delvis på så sätt att försvarsmekanismer, förnekelse, svängningar, angrepp, bedkyllanden mm överförts som överlevnadsstrategi (helt mina egna oproffsiga ord, hoppas du förstår andemeningen) och att svåra upplevelser nu triggat honom.

Borderline överförs ju från förälder till barn pga blandning arv och miljö. Att vara utsatt läng kan säkert gå liknande effekter. Känner igen en del på nära håll.

Jag tror ni måste börja kommunicera. Och din man kanske behöver gå på djupet och inse att hans ex kan ha överfört mekanismer.

Ja jag håller med, har själv vart i en destruktiv relation med en man jag misstänker har borderline med narcissism. Svartsjuka, kontrollerande och bråk och allt var alltid mitt fel, präglade vår vardag. Tror både jag och min sambo tagit med oss det värsta från våra tidigare relationer. Jag- en ovilja att kommunicera pga rädsla. Har aldrig haft ordets gåva och jag känner mig ofta trängd och har svårt att få fram rätt ord för att ge svar på tal.

Jag lät honom ta kommandot nu, att själv komma med lösningar på sina egna problem. Det måste komma inifrån och inte på mina villkor.
Han kommer lägga mer tid på sin ekonomi, för han vet att han inte kan leva som han gör. Han kommer lägga mer tid på mig och att bekräfta mig, eftersom han vet att jag mår bra av att känna mig älskad. Han berättar att han har känt sig ovillig att bekräfta mig av rädsla att falla hårdare, alltid med förberedelser att det ska ta slut mellan oss- en tydlig försvarsmekanism från tidigare relation.
Han kommer börja vara med mig och inte emot mig. Och vi har båda lovat att börja kommunicera mer. Berätta direkt om något känns fel.

Jag passade på att ta upp allt som jag känt genom åren, när han betett sig illa. Hur illa han faktiskt gjort mig. Har aldrig sagt det förut för han har aldrig vart mottaglig.
Nu när han har vart mottaglig har han varit så ledsen, det är först nu som han har slutat gråta- en människa jag inte sett gråta alls under vår drygt 3 åriga relation, en människa som ser ned på män som gråter..

Anonym (U)

Äldre 31 Jul 11:51

#49

Anonym (Ledsen) skrev 2018-07-31 08:09:33 följande:

Ja jag håller med, har själv vart i en destruktiv relation med en man jag misstänker har borderline med narcissism. Svartsjuka, kontrollerande och bråk och allt var alltid mitt fel, präglade vår vardag. Tror både jag och min sambo tagit med oss det värsta från våra tidigare relationer. Jag- en ovilja att kommunicera pga rädsla. Har aldrig haft ordets gåva och jag känner mig ofta trängd och har svårt att få fram rätt ord för att ge svar på tal.

Jag lät honom ta kommandot nu, att själv komma med lösningar på sina egna problem. Det måste komma inifrån och inte på mina villkor.

Han kommer lägga mer tid på sin ekonomi, för han vet att han inte kan leva som han gör. Han kommer lägga mer tid på mig och att bekräfta mig, eftersom han vet att jag mår bra av att känna mig älskad. Han berättar att han har känt sig ovillig att bekräfta mig av rädsla att falla hårdare, alltid med förberedelser att det ska ta slut mellan oss- en tydlig försvarsmekanism från tidigare relation.

Han kommer börja vara med mig och inte emot mig. Och vi har båda lovat att börja kommunicera mer. Berätta direkt om något känns fel.

Jag passade på att ta upp allt som jag känt genom åren, när han betett sig illa. Hur illa han faktiskt gjort mig. Har aldrig sagt det förut för han har aldrig vart mottaglig.

Nu när han har vart mottaglig har han varit så ledsen, det är först nu som han har slutat gråta- en människa jag inte sett gråta alls under vår drygt 3 åriga relation, en människa som ser ned på män som gråter..

Grejen är att mekanismerna sitter som i ryggmärgen och när man är i det slutar förnuftet att funka. Han tror säkert på det nu när förnuftet funkar. Men det kanske behövs något mer djupgående som terapi. Just för att det så lätt kommer tillbaka.

Min ena förälder har borderline och min andra har drag av det. Min livspartner var offer för en förmodad narcissistisk borderline. De har barn tillsammans och detta ex har till och med delvis brutit ner mig med med pga år av psykningar. Barnet har även svårt med kognitiv empati och gjort illa mitt barn många gånger som ?lek? och har överfört vissa beteenden till mitt barn vilket får mig att känna mig hjälplös när jag inte får ?rätt? respons från min partner (som jag dels känner borde ha skyddat mitt barn i det förflutna men även borde se vissa behov jag känner att jag har idag) den hjälplöshetskänslan har ett par gånger triggat mig på ett sätt som gör att jag delvis känner igen mig i beskrivningen av din sambo. Min partner vänder sig istället inåt och verkar mer likgiltig ju mer stress som är på är medan jag blir arg på ett sätt som jag inte jag trodde jag hade inom mig. Jag är verbal, min partner mindre verbal, konflikträdd och ofta väldigt diplomatisk. Inser att vissa försvarsmekanismer har överförts (i mitt fall från FFA barndomen) men legat mycket djupt och dolt (eftersom jag är en mkt snäll och from människa utifrån och in i övrigt).

Jag tror detta är som en nykter alkoholism, det som en gång förändrat hjärnan kommer finnas kvar där länge även om man går på djupet och bearbetar.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 1 Aug 05:06

#50

Jag fattar hur du tänker och håller med, tror också att dessa beteenden sitter i ryggmärgen, man tänker logiskt att "detta kommer jag klara att inte göra om" Men sedan står man där med pms eller liknande och låter de otrevliga beteendena ta över.
Jag har dock fått bort ett beteende som jag fick från mitt ex- svartsjuka.
Han satt dagligen och gick igenom historiken på datorn, kollade min mobil och letade ledtrådar till att jag var otrogen. Eftersom man aldrig vill vara ett offer så började jag likadant. Var helt besatt. Även i början av min relation med denna kille så satt jag där, gick igenom hans Facebook och hans vänners Facebook i hopp om att hitta bevis.. Det är HELT borta. Denna man är inte svartsjuk och eftersom svartsjuka inte är något jag egentligen är, så har det liksom filats bort med tiden. Men känner igen mig i hur du beskriver din partner.

Jag tror att man har en chans om man är medveten om att man gör fel. Mitt ex gjorde aldrig fel som var svartsjuk, utan det var ju alltid pga mitt beteende som han var så. Han bad aldrig om ursäkt, jo, några veckor efter att det tog slut.. och han ville fortsätta, då kräktes jag ur mig ALLT.
En narcissist har aldrig fel, även borderline har svårt att se sina egna misstag.
Men som du säger så kan terapi vara en bra grej. Det bästa är ju att börja när det är bra. Tror inte på att försöka rädda något som är påväg att krackelera.
Har du gått i terapi?

Anonym (U)

Äldre 3 Aug 19:02

#51

...Jo du har rätt!

...Jag gick i terapi ett litet tag pga en lång tid av eskalerande inre konflikter gällande krockande behov. Det lättade på trycket där och då, men det behövs nog en kombination av lugnare vatten och mer kämpaglöd för att huden ska växa sig tjockare igen och saker bli riktigt bra. Och att man känner att båda försöker..Egentligen är det mycket saker vi inte kan påverka som påverkar oss och oeder att vi inte orkar vara våra bästa jag.

Det bästa man kan göra är dock att försöka ändra på sitt mindset. Och att sova, äta och träna som man bör. Lite rörigt kanske :)

Vill skriva av mig...

INNEHÅLL