Mitt dåliga samvete äter upp mig..

Lägger ner diskussionen med  dig...Ger inget, och det är varken din eller min tråd.

Ja vad ska man säga. Handlar det inte om något allvarligt, t.ex. misshandel eller otrohet från hennes sida så ja då bör du ha dåligt samvete. Om man väljer att gifta sig och skaffa barn med någon så lovar man att vara tillsammans tills man dör. Nu får ditt barn och din fru sin familj söndertrasad och sina liv förstörda. Stackars ditt barn som måste flänga runt mellan era hem och din fru som kommer förlora halva tiden med sitt eget barn på grund av dig. Men men. Du är inte ensam och kommer säkert få så mycket stöd av folk som dig här tråden om att det är såååå viktigt att vara "lycklig" och "må bra". För man kan bara vara lycklig och må bra av att bryta sina löften, trasa sönder sin familj, krossa sin partners hjärta och själ samt missa halva sina barns uppväxt tydligen. Det är riktigt jävla vidrigt beteende som folk idag håller på med. Man fattar tydligen inte att gifter man sig och bildar man familj så är det meningen att man ska vara tillsammans kärleksfullt och troget för evigt. Nu har du ju hur som helst bevisat att du inte klarar av varken ett livslångt förhållande eller hålla dina löften, så se då till att aldrig någonsin mer inleda ett seriöst förhållande där den andra personen tror det är för evigt, och se även till att aldrig någonsin skaffa fler barn.

Läste lite på denna tråden när jag satt på lunch idag. Hann inte med alla inlägg men förstod att det diskuterades en del ifall man skulle hålla ihop för barnens skull eller inte.

Intressant nog så var där ett radioprogram pp vägen hem som handlade om just detta!

Programmet hette Känsligt Läge på P1 om ni vill veta källan.

Intervjuaren Klara frågade Mikael (expert) vad som händer med ett barn som har föräldrar som egentligen inte har det bra. Antingen att de är kyliga mot varandra för att inte barnen ska märka eller gormar o skriker. Ett barn anammar detta även om vi inte tror det. Ett sådant barn blir instängt i sig själv, tar på sig skulden, visar samma beteende i sociala situationer som föräldrarna.

Ett barn med skilda föräldrar där båda känner sig nöjda med tillvaron blir betydligt mer harmonisk och glad. De har lättare för att skapa relationer i framtiden och får ett sundare levnadssätt.

Så alla glada, nu har ni svart på vitt!!! Frågor på det?

Kan tillägga att de även sa att en vuxen som tvivlar på sin relation ska frpga sig om de fortfarande känner att de skrattar av glädje för varandra, att det är lätt att leva med varandra.

Många misstar att materialla ting är lycka i en relation. Man har fint hus, bil, kan åka på resor, unna sig saker och fungerar praktiskt i relationen. Men det är sånt som även det speglar av sig på ett barn. De ser igenom alla dessa ting och ser en olycklig mamma, pappa eller båda.

Och psykologiskt sett växer ett osäkert barn upp och vet inte vad en lycklig relation egentligen är. De tror att allt handlar om fina saker och pengar.

Nog sagt

Man kan utforma en borgerlig vigsel ganska mycket som man vill. Men även där lovar man ofta att "älska varandra i nöd och lust", eller något liknande. Däremot inte "till döden skiljer oss åt". Där har du nog den avgörande skillnaden. Grundtanken är att man inte ska lova sådant man inte kan hålla, och vem kan lova att hålla ihop livet ut? Man kan sträva mot det, men man har aldrig några garantier.

Jag vill skiljas. Tror jag. Är så jävla rädd för bara tanken. Jag har droppat bomben ikväll och hon blev helt förkrossad. Hennes liv slås i spillror och jag känner mig enbart skyldig. Jag har förstört hennes liv.

Ja vad ska man säga. Handlar det inte om något allvarligt, t.ex. misshandel eller otrohet från hennes sida så ja då bör du ha dåligt samvete. Om man väljer att gifta sig och skaffa barn med någon så lovar man att vara tillsammans tills man dör. Nu får ditt barn och din fru sin familj söndertrasad och sina liv förstörda. Stackars ditt barn som måste flänga runt mellan era hem och din fru som kommer förlora halva tiden med sitt eget barn på grund av dig. Men men. Du är inte ensam och kommer säkert få så mycket stöd av folk som dig här tråden om att det är såååå viktigt att vara "lycklig" och "må bra". För man kan bara vara lycklig och må bra av att bryta sina löften, trasa sönder sin familj, krossa sin partners hjärta och själ samt missa halva sina barns uppväxt tydligen. Det är riktigt jävla vidrigt beteende som folk idag håller på med. Man fattar tydligen inte att gifter man sig och bildar man familj så är det meningen att man ska vara tillsammans kärleksfullt och troget för evigt. Nu har du ju hur som helst bevisat att du inte klarar av varken ett livslångt förhållande eller hålla dina löften, så se då till att aldrig någonsin mer inleda ett seriöst förhållande där den andra personen tror det är för evigt, och se även till att aldrig någonsin skaffa fler barn.

Omöjligt att vare sig tycka eller svara något vettigt på den här tråden. TS skulle kanske kunna bjuda på lite mer bakgrund, vad handlar det om, hur länge har ni varit gifta, vad är eran situation..?

Ni som väljer att skälla på TS och komma med bannor - hejda er en smula tills ni fått lite mer att gå på...

Och till TS; lite mer info tack, om du vill ha feedback!