Dilemma: Leva på någon annan sedan tar det slut

Har den ena utnyttjat den andra med flit så tycker jag absolut att det ska kompenseras.

I övrigt tycker jag att det är sjyst om man betalar tillbaka lite. Det kostar att leva!

Bör och bör, egentligen är inte pengarna problemet utan att 2 drog nytta av 1 både känslomässigt, socialt, praktiskt och ekonomiskt under ett antal år och när 2 äntligen kom på fötter, mycket tack vare stödet från 1, tackade hon genom att dumpa honom. Det kallas utnyttjande och visst kan man kompensera ekonomiskt under en tid, det är en snygg gest, men det känslomässiga sveket kan aldrig ersättas med pengar. 

Som Tecum säger..

 

Jag skulle försöka höfta lite på ungefär hur mycket pengar det kan röra sig om, tex dela halva hyran/maten och så x antal år.. Jag skulle försöka kompensera den summan.

 

Samtidigt säga att detta verkar vara ganska vanligt att när den "sjuke" blir lite friskare så dumpar han/hon ofta sin krycka. alltså förhållandet. så det är något att ha i åtanke ni som är i den type av förhållande.

Intressant, hade en helt annan bild av vilka svar som skulle komma in.

Man får bita i det sura äpplet - och visst fan är det surt - men någon ekonomisk kompensation för att förhållandet tar slut är ju löjligt, såvida man inte haft en uttalad överenskommelse om det sedan tidigare.

Tänker detta för att man bara gör slut för att "jobba på sig själv" inte för att man är osams eller på grund av något annat bråk..

Om man skills för att man är förbannade på varandra så är det bäst att inte ha nån kontakt efter att man har skiljts åt.. och detta gäller även pengar, som personerna förmodligen inte vill ha eller vill ge för att man är sur.

Är själv tillsammans med en sjuk fru. Emellanåt så undrar man ju helt klart om hon verkligen älskar mig, eller om hon älskar den livsstil som jag ger henne. Helt klart hade hon levt i en trång lägenhet på existensminimum utan mig. Lååångt ifrån den livsstil vi lever.

Ett gissel. Hade nog aldrig gått in i ett förhållande där den ena parten är så beroende av den andra. Men hon blev ju sjuk under tiden vi var ett par sedan länge, och jag älskar henne.

Ts, jag kan nog inte tycka att nån ekonomisk kompensation ska utgå rent moraliskt under förutsättning att person 2 verkligen gjort sitt bästa under åren, och försökt fixa jobb/utbildning och att person 2 inte gjorde slut pga att den plötsligt klarade sig själv ekonomiskt utan person 1.

Men är man så kall och beräknande att man gör så, så tror jag knappast en sådan människa skulle ge nån ekonomisk ersättning i alla fall.

Nej, det är inte rimligt att person 2 ska betala något. Upplägget kring ekonomi och arbetsfördelning är ju något som gäller under förhållandet, inte efter.

Du tänker att man ska ge sitt ex en summa månadsvis som ekonomisk kompensation för att förhållandet var en ekonomisk förlust för den andre?

Jag har aldrig varit i nån liknande situation men tycker att det låter lite konstigt. Jag tror inte att jag själv skulle känna mig bekväm med att få en sån kompensationm man har ju ändå levt tillaammans och ställt upp för varandra på olika sätt under förhållandet utgår jag från. Även om det skulle varit ett väldigt skevt i förhållande i meningen att bara den ene ställt upp i alla lägen pch hamnat i nån vårdarroll så känns det märkligt att försöka kompensera det på det sättet.

Det finns ju ingen laglig rätt för person 1 att få kompensation men ja om 2 vill så tycker jag absolut att det är en fin gest. Kanske en engångssumma.

1 får tänka att nu kommer hen klara sig mycket bättre ekonomiskt då hen slipper sänkas av 2.

Personligen hade jag tjänt mig ganska elak som "utnyttjat" den andra under x antal år. Jag hade nog erbjudit mig att betala tillbaka för hyra, mat och annat som betalats för mig i flera år. Å andra sidan står inget om arbetsfördelningen, men hade jag skött det mesta av städ, tvätt, matlagning o.s.v. så ser jag däremot inte ekonomisk kompensation som lika viktig.

Hade jag varit den som försörjt så hade jag känt mig lite 'lurad', även om jag förstår att förhållanden inte har garantier. Personen hade nog ingen plan på att utnyttja. Så jag hade i ett sådant läge aldrig 'krävt' någon moralisk ekonomisk kompensation.

Person 1 kan inte kräva något och måste förstå att ett förhållande kan ta slut när som helst. Man kan inte se försörjningen av en annan människa som en investering som senare betalar igen sig, utan som en gåva.

Person 2 är det svårare med. Om denne hela tiden varit i relationen av kärlek och nu gjort slut för att kärleken är slut så tycker jag inte hen är skyldig person 1 någonting. Har däremot person 2 stannat i förhållandet för bekvämligheten av att vara försörjd så borde hen skämmas och försöka betala igen.